9 mil senare

Sitter med en lagavulin i byn Tyndrum, halvvägs upp längs West highland way. 9 mil över berg, fält, stockar och stenar längs Loch Lomond har avverkats på 21 timmar under fyra dagar. Imorn far vi till Glasgow. Jag mår så himla bra!

Att springa hem från jobbet 2.0

Haverdal - Halmstad

Det här med att ta med sig löparkläderna till jobbet och sen springa hem från var vi nu befinner oss kanske ska bli min grej. Lite jobbigt dock när vi bestämt oss för att åka till Kungsbacka - tror inte att jag fixar sådär knappt 15 mil...

Idag var det Steninge som gällde. En underbart vacker liten kustpärla som ligger längs fina Kustvägen som går mellan Halmstad och Falkenberg. När vi packat ihop sändarryggsäckarna, rullat in sladdarna och låst fast datorerna var det bara att klä om. Fick skjuts en liten bit till Haverdal som ligger söder om Steninge, där cykelvägen in mot Halmstad börjar. Och så började jag springa. Har sällan haft det så lätt när jag sprungit! Nya miljöer att vila ögonen på, Sommar i P1 i öronen och magen lagom mätt och glad efter ett bananmellanmål en kvart innan första springsteget. Gullbrandstorp svischade förbi. Plötsligt stod det Ringenäs på skyltarna. Sen var jag rätt som det var vid Heagård. Och sen stod det inte längre "Halmstad" på skyltarna, utan "Centrum".

Jag är så glad att jag bestämde mig för att springa den här sträckan! Visserligen modifierade jag den lite längs vägen och valde att springa knappt 4k kortare eftersom jag kände att jag ville hem och packa. Men de kilometrar jag fick var verkligen helt fantastiska! Nästa gång ska jag reka lite mer och kolla ifall det är möjligt att börja lite längre norrut och springa lite längre.

Nu jävlar!

Med reservation för att jag kanske kommer vara trött som en blöt pöl ikväll när sändningen är över - men just nu är jag på strålande löphumör! Så jag laddar för att springa hem längs Kustvägen trots allt. När jag rekade lite häromdan trodde jag ju att cykelvägen försvann ungefär fyra-fem kilometer innan slutpunkten, men så var det inte. Den tog bara en annan väg. Så nu är jag såååå sugen!

Här kommer jag springa!

Packning pågår

Viktigaste grejerna!

Ibland vaknar man för sent för att ge sig ut och spontanspringa, men för tidigt för att bara ha en slö morgon med långfrukost och noggrant tidningsläsande (det sistnämnda är särskilt svårt när det är den lokala skräptidningen som står till buds och hur man än beter sig med den så går det inte att läsa långsammare än att den är genomläst till punkt och pricka på en kvart). Idag är en sån dag.

Som tur är så ska jag till Skottland i morgon så jag kan ägna mig åt att förbereda min packning. Och nu är det viktigaste framlagt och redo att packas ner - vandringskläderna och springkläderna!

På bollen igen

Det är trist att vara osugen på att springa, men när man istället hamnar på en pilatesboll så känns det helt okej ändå. Återupptäckte mina favoritövningar - lårcurl med fötterna på bollen, och nån slags fällknivsliknande sak där man står på händer med fötterna på bollen och rullar in den mot magen. Fina grejer. Därefter lite bodybalance. Så hållningen och bålen har fått sig en genomkörare.

Skottland rusar för övrigt allt närmare. Och jag upptäckte att jag glömt att beställa nytt sjukförsäkringskort. Känns supersmart när man ska ut på strapatsresa med stor risk för att trilla ner i rotgropar och bryta både armar och ben. Jag får helt enkelt se till att hålla mig hel och hållen så ska det nog gå bra. Och om svininfluensan kommer farandes från södra delarna av Storbritannien så får man väl ducka helt enkelt.

Opepp

Men va faaaan...det ser ut att bli typ ingenting av min träning idag. Kom tillbaka för sent från regniga Norvalla marknad där vi sänt idag för att hinna med Bodypump, och jag är fruktansvärt osugen på att springa. Kanske ska jag skynda iväg till Bodybalancen istället? Men åååh, jag hatar att stressa!

Och när jag körde Kustvägen tillbaks till redaktionen idag såg jag hur cykelvägen försvann nånstans i trakterna av Heagård utan att dyka upp igen. Och jag har fan ingen lust att springa mer på nån bilväg. Så vettefan om det blir något långpass hem från Steninge imorn heller.

Regnet det bara öser ner

Blött

Kan ju inte direkt påstå att jag blir supersugen på att gå utanför dörren när det spöregnar på det här viset. Blir till att packa med regnställ, gummistövlar och keps för att överleva den här arbetsdagen.

Och nu åskar det visst också. Eller om det är en ovanligt skraltig lastbil som försöker ta sig fram längs Viktoriagatan här utanför kanske. Men jag tror mer på åska. Usch.

Kan inte bestämma mig

Springa långpass ut till Tylöbäck ikväll? Eller gå på bodypump alternativt styrketräna? Och istället springa hem från Steninge längs Kustvägen imorron? Längre sträcka (en bit över 1,7 mil) och nya miljöer. Men asfalt hela vägen, och trafikerad väg de första tre-fyra kilometrarna innan cykelvägen kommer.

Att det ska vara så svårt att bestämma sig.

Löpsteget...

Stilstudie på hur jag inte vill springa :)

Jag älskar allt som har med löpning att göra. Och i vanlig ordning när jag upptäcker något jag blir så fascinerad av så suger varenda por i mig i sig all kunskap som går att få tag i. Jag läser allt jag kommer över, jag frågar alla tänkbara människor som kan ha något nytt och spännande att tillföra, jag ber om tips och råd för att bli bättre - och jag experimenterar. När jag började springa var jag så klart helt otränad för den sortens aktiviteter, vilket ledde till att jag hade urursel hållning och sprang som en kratta. Dessutom blev jag urtrött. Men så började jag trixa lite med hur jag sprang, och bara genom att sträcka på mig och dra bak axlarna så orkade jag springa liiite längre och kanske aningens fortare. Framför allt kändes löpningen lättare och jag fick bättre självförtroende.

Sen upptäckte jag pose-tekniken. Som jag förstår det är det ett väldigt samlat sätt att springa där man egentligen aldrig sträcker ut benen helt raka. Den optimala landningen sker på framfoten (eller egentligen mellanfoten) rakt under kroppens tyngdpunkt (alltså inte framför kroppen) samtidigt som det bakre benet också hålls rätt tätt intill kroppen under bålen. Och så liksom faller man framåt. Fredrika G har skrivit ett väldigt bra blogginlägg om det här med bilder och grejer.

Skulle hemskt gärna gå en mini-clinic för till exempel Markus Stålbom och lära mig det ordentligt. Men det är i alla fall den tekniken jag försöker härma just nu.

Tillbaks igen!

Upptäckte en sak under mitt försök att springa lågintensivt 10k. Det är fan skitsvårt. Jag vill mycket hellre springa lite fortare. Men men. Dessutom var det svårt att få till mitt nya, snygga löpsteg i det där låga tempot, för baksida lår orkade inte riktigt. Baksidorna ville hellre springa fortare, med följden att pulsen steg och det var inte alls meningen. Men det blev till att balansera mellan att hålla ett tillräckligt högt tempo för att inte tappa steget, för pulsen blev högre så fort jag sprang "vanligt" även om tempot var det samma.

Nåja.

Nu är jag sen till jobbet också. Gud vilken virrig morgon det här är.

Var tar tiden vägen?

Det är då väldigt vad man kan dra ut på tiden på morgonen. Jag har hittat en fungerande formel för min morgonlöpning som innebär att jag måste äta en banan och dricka kaffe minst 45 min innan jag springer. Men de där 45 minuterna måste ju fördrivas på nåt sätt, så då börjar jag pyssla med massa grejer och plötsligt har det gått en timme och jag är sen. Hur går det till? Well. Idag ska det i alla fall bli lågintensivt pass. Nånstans mellan 8 och 10k.

En djävulsk dag

Hallands väderö en blåsig julidag...

Det gick åt helvete på jobbet idag. Skulle till paradiset på jorden - Hallands väderö - och sända. Men det blåste nästan kulingvindar och den lilla pluttiga gamla fiskebåten (eller djurtransportbåten eller vad tusan det nu är) flög runt som en trasa på vågorna. Den ena sjön större än den andra sköljde över oss och till slut la sändutrustningen av. Men det fattade inte jag förrän typ tio över två, och då var det för sent för mig att ta mig tillbaka till fastlandet och greja ny utrustning. Så jag fick vackert sitta kvar på ön och lyssna på när min kollega fick göra hela programmet åt mig från Torekov. Medan jag satt med gråten i halsen och inte kunde njuta av att få vara på en så underbar plats. Jävla skit.

Lyssnade dock lite på en marinekolog som var helt till sig över alla sorters lavar och det faktum att i vattnen runt Väderön kan man se inte mindre än tre vattenlevande däggdjur - tumlare, gråsäl och knubbsäl. Marinekologen var klädd i våtdräkt och simmade runt bland stenarna och plockade tång.

Sen när jag kom hem kom jag på att jag var tvungen att leta reda på lite saker som jag måste ha med mig till Skottland. Som mitt pass. Som hade gått upp i rök. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade jag det till slut. I en jävla jackficka.

Allt löser sig, det är bara att bryta ihop och komma igen. Men man önskar ju att saker inte måste vara så himla råddiga hela tiden.

Nytt sätt att springa, nya krafter!

Lycklig löpare efter väl genomfört pass!

Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Hade ju tänkt köra 7-8k lågintensivt, men istället blev jag så sugen på att testa ett nytt löpsteg som jag provat mig fram till. Ville se om det skulle göra nåt för mitt tempo och min ork, så jag bestämde mig för att köra 5k plus minus nån kilometer. Och jävlars vilken skillnad! Orkade hålla högre tempo med bibehållen puls, så då var det ju bara att köra på. Mina fem kilometrar blev ett tempopass där varje kilometer skulle gå snabbare än den förra. Började på 5.34min/k, slutade på 4.53min/k. Kände mjölksyran komma farandes när jag stundtals kom upp i 4.45.

Efter nerjoggen kändes livet helt underbart och jag konstaterade med ett stort leende över hela ansiktet att jag verkligen älskar min kropp. Den kan bannemig göra allt!

Morgonlöpning!

Springsugna skor

Asicsen har ägnat sig åt vila och torkning sedan i lördags. Och nu är både de och jag jäääävligt sugna på att komma ut. Dags för 7-8k längs Prins Bertil !

Resultatlista Laholmsloppet

Sedärja. Nu har jag hittat resultatlistan från lördagens lopp. Det gick ju helt strålande det där. Femtonde plats.

Av arton.

HAHA. Jag är en sån stjärna. Nåja. Roligt var det ju i alla fall.

Kajakpaddling i Gottskär!

Visa större karta

Idag for vi till Gottskärs hamn på Onsalahalvön, en bit utanför Kungsbacka. Och jag testade att paddla kajak för andra gången i mitt liv. Herrejävlar vad roligt det är! Förra gången var på Åland, i en bebiskajak som var bred som en ladugårdsdörr och omöjligt att välta. Idag satt jag i en riktig havskajak som vinglade ordentligt när jag råkade hamna i lite för mycket vågskvalp och vind för min smak. Dit ska jag lätt fara igen när jag är ledig och hyra kajaker för en dag. Dessutom var det helt underbart vackert inne i Kungsbackafjorden. Att jag aldrig tänkt på det förr.

Haverdal - Grötvik

Dagen började med bussresa ut till Haverdal. Sedan tog vi oss ner till havet...


...och försökte hitta en schysst stig strax ovanför sanddynerna.


Till slut hamnade vi i strandskogen i Haverdals naturreservat.

Och där hittade jag massa galna träd som växt åt konstiga håll.

Men till slut kunde jag slita mig och vandringen gick vidare genom underbar natur.

Efter drygt två timmar hade vi hunnit till Ringenäs (via en omväg runt i Vilshärad eftersom vi trodde att det skulle gå att gå genom skjutfältet. Det gick inte.) Där blev det lunchpaus.

En halvtimmes mat och vila blev det innan vi fortsatte turen. Då gick vi längs stranden fram till Tylöbäck.

På vägen skulle många hinder överbryggas. Det här var det minsta. Tylöbäck däremot var värsta floden.


Till slut hamnade vi på Prins Bertils stig igen, där den kommer ner i havsbandet igen från Möllegård.

Tylön sedd från Tylösand.

Strandkål strax innan Grötvik!! Första gången jag ser det så långt söderut på västkusten.

Efter Grötvik och 2.3 mils vandring tog vi oss upp på trafikerade vägar och tog bussen sista biten. Då hade vi gått ungefär en mil mer än jag hade trott att vi skulle orka.


Skönt att sitta ner en stund efter en lång, vacker och helt underbar dag! Ser fram emot Skottland.

Tillbaks!

Nästan 2,5 mil på typ fyra och en halv timme inklusive pauser. Från Haverdal via Vilshärad, Ringenäs, Tylösand och så fram till Grötvik, sen upp på Tylösandsvägen och buss hem. Vi pinnade på rätt bra. Roligt var det också. Berättar mer sen.

Nu vankas det releasekalas hemma hos en vän som har artikel med i Aftonbladet Söndag.

Nu bär det av!

Vandrarklädd!

Jag och J ska testa utrustningen inför Skottland nästa lördag. Så nu blir det några timmars vandring längs kusten (och ja, regnkläderna är nerpackade, till och med jag inser att det inte kommer bli någon torr tur det här...)!

Galenskapsintervallerna

Tänkte egentligen gå och lägga mig, men eftersom det gör ont i min mage så är jag alldeles för rastlös för att ligga still och försöka somna. Så. Här sitter jag. Och funderar på intervaller.

Har ju ett fint litet intervallupplägg som jag har tänkt köra när ork finns i benen och tid finns i livet. G-manintervallerna. Men alltså. Det finns ju andra sätt att springa intervaller på. Vet inte vem det var som började, men jag hittade dem först hos Million miles-Linda, sen hos FunRun och idag när jag läste hos Snorkis så verkade hon ägna sig åt ungefär samma sak. Ultraintervaller, galenskapsintervaller, knäppintervaller... ja jag vet inte riktigt vad sjutton man ska kalla dem. 5x10k under en dag, med tre timmars mellanrum mellan starterna. Jag längtar till den dagen då jag kan genomföra något liknande. Såååå jävla häftigt!

Var är roddbåten?

Målfållan, som kändes underbar att springa in i efter 6 dyngsura kilometrar


Strax efter målgång


Lite geggigt var det...

Laholmsloppet visade sig bli Mellbystrands version av Tjurruset i Stockholm. Typ. Minus midjedjupa bäckar och berg.

Strax efter att Träningsglädje och Snabba fötter hämtade upp mig för avfärd mot Mellbystrand öppnade sig himlen. Herremingud vad det regnade. Och regnade. Efter att ha fixat nummerlappar satt vi i bilen och kurade och hoppades på det bästa. Såg barnen som sprang 2,5k innan oss komma i mål helt nerlerade från skorna upp till nacken. Suck. Men det var ju bara att ställa sig på startlinjen och ge sig iväg.

Så. Regnet gav sig inte förrän strax efter att startskottet hade gått, och då var det ju så dags. Vattenpölarna på stigen var ankeldjupa eller värre, och omöjliga att springa runt. Dessutom kom de med en frekvens som gjorde att de var mer regel än undantag. Och på de få ställen där det inte var pölar, där var det glidlera av den värsta sorten. Halkade och trampade snett efter sådär 4,5k, men det gick bra.

Kom i mål helt dyngsur efter drygt 33 minuter. Med tanke på omständigheterna en helt okej tid. Roligt att springa, men ännu roligare när det var över. :)

Mot Laholm!

Så bär det av mot Laholm! Ska springa korta distansen i Laholmsloppet. Vet inte riktigt var sjutton det går nånstans, men har förstått att starten är i norra delen av Mellbystrand i alla fall, och att det går längs skogsstigar. Kommer bli härligt!

Att springa hem från jobbet

Jobbet undanstökat, träningskläderna på. Dags att börja springa!


Vackra, vackra Prins Bertils stig!


Svårt att inte stanna och kolla omgivningarna...


Konstigt att nästan hela vägen se slutet på rundan (dvs reningsverket i hamnen), och ändå är det typ 12k kvar...


Framme!

Nån gång i början av min löpkarriär (typ alltså för tre månader sedan) så var drömmen att orka springa ut till Tylösand längs Prins Bertils stig. Nu har jag gjort det. Fast åt andra hållet, hem från Tylösand. Och så himmelens långt är det ju faktiskt inte, drygt 13k enligt min RS 300X. Men det var tuuungt. Jag visste att det var mer kuperat längs stigen utanför Grötvik, men jag hade nog inte räknat med att det skulle vara riktigt så backigt. Svårt att få till en skön uppvärmningskilometer när jag började springa i Tjuvahålan, så det blev en del snabb gång uppför backarna i början.

Men snacka om skillnad i känsla jämfört med i Varberg i lördags! Då flöt jag fram kilometer för kilometer, kände knappt nåt i benen när jag började närma mig milen. Men den här dagen var det jobbigt nästan direkt. Vaderna var stumma, hjärtat slog hårt och jag fick sänka tempot ordentligt för att inte bli helt knäckt. Inte så konstigt kanske att kroppen var trött dock eftersom jag ägnat hela eftermiddagen åt att trava runt i mjuk sand med några kilo hf-utrustning på ryggen.

Men jag kom fram, och idag känner jag mig oförskämt pigg och glad i kroppen och hjärnan.

Fullproppat i stekarhimlen

En vanlig dag på jobbet...

...bland typ fem miljoner människor på Tylösand.

Det var helt proppfullt på Tylösand. Man fick kryssa mellan pressande kvinnor och spänniga män. Men livräddarna är coola och jag har ett rätt bra jobb...

Baywatch

(Bild lånad från http://livraddaren.blogg.se)

Idag gäller det att släpa fram en röda baddräkten och pumpa musklerna. Jag ska hänga bland livräddarna i Tylösand hela dagen. Hepp.

Stakträning i Steninge

Utgångsläget - strax innan Steninges lilla centrum, där cykelvägen börjar igen efter Haverdal


Innan J kom lyckades jag sakta men säkert diagonala mig uppför den här enorma stigningen....

J körde skejtskidorna och både såg och var förstås sjukt mycket skickligare än jag

...men vad gör väl det när man får stakträna längs kustvägen genom Steninge?!

Ingen vält Therese idag minsann! Höll på att ramla ordentligt när jag fastnade lite i staven när jag gjorde ett försök att ta i lite mer med ena foten samtidigt som jag stakade. Men jag höll mig på benen. Vi parkerade vid Enets naturreservat och jag åkte från där cykelvägen började igen i Steninge. Det var lite mer nedför än jag tänkt, skitläskigt. Sen for vi runt bland husen på små fina byvägar ett par varv och jag övade mest på att staka. Lite diagonalåkning uppför korta små backar. Men just nu känns det inte som att jag kommer bli kung på det här direkt...jag är alldeles för skraj när det går nerför. Hoppas det går över, och hoppas att jag inte är lika rädd när det är skidor och snö inblandat. Men jag inbillar mig att det är den hårda asfalten som ger mig griller i huvudet.

Och jag tror jag har hittat mitt klipparadis! Det må vara få klippor, men de är fina och inte stenbrottiga. Idag blev det inget bad eftersom jag är lite krukig när det är kyligt i luften, men dit lär jag återkomma.

Nåja. Efter en planka och lite små coreövningsdemonstrationer för J är det nu dags att sova. Herregud förresten vad det mörknar fort nu för tiden. Kolsvart utanför fönstret.

Middag på balkongen!

Spenat- och sojabitsgryta med fullkornsbulgur

Hittade massa spenat i frysen som jag glömt bort. Känner mig stark som en oxe nu när jag suttit en stund på balkongen och ätit värsta grymma måltiden. Behövs sannerligen nu när det bär av ut på landet för en rullskidstur! Har letat fram ett par gamla slit- och slängtights, tagit på mig hjälmen och packat badkläderna - akta er steningebor, nu kommer en galning på hjul farandes!

Badsugen

Steninge måste vara den vackraste platsen på västkusten på den här sidan om Göteborg. Dit vill jag fara i helgen och ägna mig åt klippbad. Där kan man "som i Bohuslän lägga sig i direkt utan att behöva vada" påstår min lokala skräptidning. Kanske är Steninge det som Grötvik utgav sig för att vara? Jävla Grötvik. Ett litet stenhål som inte gör en människa glad.

Om jag bara varit lite bätre på rullskidor kanske vi kunde åkt åt det hållet ikväll jag och coach J. Men det får nog vänta till en annan dag.

Äntligen!

Före 5k runt Nissan...


...och efter 5k runt Nissan. Glad men jäääävligt trött.

Sådärja! Nu har jag äntligen vågat mig på att springa. Och helvete vad jobbigt det var. Jag kan förstås inte låta bli att springa fortare än jag borde, vilket innebar att efter 2,5 var jag helt slut och tvungen att sänka tempot rejält för att få ner pulsen. Gick till och med 300m. Och sen sprang jag resten i sådär 5.30-tempo. Kanske inte världens mest effektiva och välgenomtänkta pass, men det var skönt att veta att kroppen fungerar på ett ungefär som den ska igen.

Och så dagens core då: 80 sekunders planka. Helt enkelt. Direkt efter löpningen. Kände mig som en banan, eller kanske snarare som ett sladdrigt kolasnöre. Hade nog önskat mig två minuter minst, men det får bli en annan dag.

Spring på jobbet

Fick känna lite på delar av slutspurten på Falkenbergs stadslopp idag. Hittade nämligen en löpare i slutet på sändningen som jag snackade med, och han gick snällt bredvid mig och eftersvettades lite medan jag intervjuade honom. Men sen i slutet tänkte jag springa med honom en bit (vilket ALLTID är en dålig idé med sändarutrustning på ryggen), och då släpade han med mig uppför något som kallas för typ Bryggarebacken. Det är egentligen en pytteliten backe, men jävlars vad brant. Och den kan inte vara kul att ha att göra med när det är typ trehundra meter kvar till målet på ett millopp.

Kände mig lite andfådd efteråt, men det skyller jag helt och hållet på mina extrakilon på ryggen. För nu tänker jag ge mig ut på min första löprunda sedan söndagens kollaps! Bara jag håller igen på tempot så ska det nog gå bra. Du skulle bara veta hur glada mina ben är just nu! De känns nästan som en ivrig liten hund som ser att matte plockar fram kopplet och vet att nu vaknas det uteliv för en stund.

Anti-ostbåge

Igår bestämde jag mig för att haka på Snorkfrökens core-utmaning. Bättre hållning, starkare mage och rygg handlar det om!

I flera veckor nu har jag haft som mål att träna löpstyrka och då framför allt core i minst en timme i veckan. Det har gått sådär. Har som mest fått ihop 45 minuter, vilket ju är rysligt dåligt. Men när jag tänker på det kanske jag får vara lite mer vidsynt och inte bara räkna in ren styrketräning inriktat på core och coreklasser på gymmet. Minst en gång i veckan ägnar jag mig ju ut Bodybalance, och det om något innehåller ju bålstyrka. Hur som helst ska det bli bättring nu. Jag kommer aldrig bli en bra löpare eller skidåkare om jag inte har magen och ryggen med mig. Så nu tänker jag såhär:

* Det ska tränas core varje dag
* Jag behöver inte träna ett visst antal minuter, det kan räcka med en planka i en minut. Men det ska göras som sagt varje dag
* Utöver det här så ska jag minst en gång i veckan köra mer fokuserad bålstyrka. Det kan vara som del av ett gympass, som corepass eller kanske bodybalance. Men åtminstone under en längre tid och mer fokuserat

Hur svårt kan det vara liksom?

Core idag: En timmes bodybalance.

Inte helt frisk ännu

Äsch då. Vilopuls på strax under 60 imorse. Känns inte helt bra. Gissar att jag nog inte hunnit bli helt frisk ännu. Eller så är det det jävla borrandet och renoveringsbankandet som de håller på med i konditoriet under mig som hetsar upp pulsen. Har hur som helst inte kunnat sova sedan de drog igång typ halv sju.

Jag är såååå sugen på att åka lite rullskidor igen nu! Kanske är nåt att satsa på medan jag väntar på att få springa igen?

Tennis i morgon

I väntan på att jag ska hitta nåt vettigt sätt att träna tennis antingen i slutet av sommaren eller i höst så får jag väl nöja mig med Swedish open i Båstad. Imorn far jag och min programledarkollega dit och frotterar oss med Robin Söderling och gänget. Hoppas jag nu inte tagit mig vatten över huvudet och friskförklarat mig för tidigt. Svårt att veta när man typ aldrig är sjuk. Jag får dessutom eksem av att bara vara hemma och ha tråkigt.

Uppdaterade intervalltider!

Med tanke på min nya miltid på 55min så lär jag ju uppdatera mitt upplägg för de där G-man-intervallerna som jag (förhoppningsvis) ska köra i veckan. T= 5.30!

2x2000m a 5.30
2x1000m a 5.20
2x800m a 5.10
1x400m < 4.50 (minst!)

Kommer bli kul!

Förresten kan jag rapportera att min nogranna vadstretching har gjort att min vänstra häl har blivit bättre. Jag som trodde att det var tack och hej och vila som gällde efter den här helgen.

Ryck i benen

Nu har jag sagt till chefen att jag kommer till jobbet imorn. Vet inte om det är förhastat eller inte, men nu när jag sitter och lyssnar på "mitt" program blir jag lite avundsjuk på den som får jobba istället för mig.

Skulle tro att coachen sätter kaffet i halsen om han läser det här, men jag är redan sugen på att springa igen. Jag behöver inte springa fort, och inte heller särskilt långt. Men det hade varit skönt med sådär 4-5k kanske från Brottet och ut mot Grötvik, längs den där stigen du vet.

Springa i Laholm?

Jaha. Här sitter jag och har fortfarande inte hämtat mig riktigt efter vad-det-nu-är jag dragit på mig efter helgens lopp. Och jag spanar redan framåt. Träningsglädje-Sara nämnde något lopp i Laholm på lördag, och jag kände nästan hur endorfinerna började strömma ut i kroppen igen. Det kanske räcker att tänka på att springa så blir jag frisk igen? När jag ligger här hemma och såsar känner jag mig bara sjukare.

Såå, Laholmsloppet på lördag kanske?

Vad gör man...

...när man ligger hemma och är lite för sjuk för att orka gå ut, men lite för pigg för att vilja ligga still? Lite för sjuk för att känna för att äta, men lite för pigg för att inte bli hungrig?

Suuuuuck.

Rapport från ett magiskt lopp

Efter ca 1,2 km


Efter ca 8,7 km. Och nog ser jag piggare ut än mannen bakom...?

I mål!!!

Jag tror aldrig jag sprungit så bra som jag gjorde i lördags. Miltiden blev strax under 55, bara en sån sak!!

Hade som mål att klara under 59min, och tänkte därför lägga mig på 5.40min/k första halvan av loppet och sedan öka. Istället hittade jag en fin rygg och höll ca 5.33 utan problem och ökade sedan på sista 1,5k. Asfalten sög en del i benen, men ryggen framför mig hade många kompisar längs banan så jag fick lite kickar jag också. Och så hade jag mina egna hejaklackar utplacerade på strategiska ställen förstås. :)

Fick en liten dipp vid 7k, kände lite håll efter vätskekontrollen. Men det gick över. Svårt att hänga läpp när man får springa i så vackra omgivningar som det här loppet går i. Start vid fästningen, första 4k genom stan förbi torget och kyrkan. Sedan park och skog förbi Påskbergsvallen, litet bostadsområde före kurorten, och sedan ut längs havet på halvön mellan Apelviken och lilla Apelviken där vinden rev till ordentligt. Sista 1,5k längs strandpromenaden med ett par sega uppförsbackar men å andra sidan med vinden i ryggen och fästningen och målet inom synhåll. Dessutom upptäckte jag att jag nog är en helt okej backlöpare - sprang förbi flera stycken som kroknade lite där på slutet. Nerförslöporna behöver jag nog öva lite mer på dock...

I det stora hela ett underbart lopp!


...fast sedan råkade jag förstås bli sjuk efter loppet också. Mindre roligt. Var rädd att det var någon form av magsjuka, men gissar nu att det förmodligen är vätske- och saltbrist. Mådde skittaskigt hela söndagen, yr, supertrött, illamående och aptitlös. Kunde knappt få i mig en droppe heller. Låg ner hela dagen i princip. Varje gång jag satte mig upp steg pulsen nåt enormt och jag var tvungen att lägga mig ner så fort jag kunde. Så idag är jag hemma från jobbet. :(

Personligt rekord!

57.38 på Varbergsloppet!! Nästan en och en halv minut snabbare än mitt mål! Utförligare rapport kommer imorn. :-)

Mot Varberg!

Upploppet i Varbergsloppet

Cirka 15.30 idag kommer du kunna spana in mig i det här området, förhoppningsvis frustandes och lycklig över ett väl genomfört lopp. Starten går 14.30 på yttersidan av fästningen, banan går upp bakom Simstadion, in en bit i staden, upp runt Påskbergsvallen och sedan ner mot halvön innan Apelviken. Vi rundar Subbes fyr och tar sedan strandpromenaden tillbaka mot fästningen. Känns som en helt underbar bansträckning! Rätt kuperat kan jag tänka mig, och roligt att springa.

Vi ses på startlinjen!

Motorbiten!

Carl-Philip i Falkenberg.

Jag tar tillbaka allt jag sagt. Var så grymt osugen på att jobba i morse. Ville hellre springa G-manintervaller. Men alltså. När man får jobba som jag gör är fan varje dag en fest.

Idag for vi till Falkenbergs motorbana, och jag väntade mig typ tio bilar, en korvkiosk och ett partytält med tre åskådare i. Istället var det heeeelt enormt! Jag som aldrig trott jag skulle gilla motorsport blev helt biten. Bilar på alla hörn och kanter, miljontals människor, massvis med snubbar och tjejer i förarställ, ascoola formelbilar, supersnygga och snabba porschar och en faslig massa däck. Och plötsligt mitt i allt när jag står och snackar med STCC:s presschef för att få en överblick över tävlingen så inser jag att kungen står tre centimeter ifrån mig... Ja visst ja, prinsen kör ju Carrera cup. Jag som bara hade sagt som en kul grej att jag skulle köra prinsjakt som ett grepp i programmet bara. Men nu blev jag ju tvungen att snacka med grabben. Så det gjorde jag. Och sa "du". HOHO. Gissar att jag kommer få ett par mejl om det.

Intervallsug

Jag är såååå sugen på intervaller nu! Nästa vecka bär det nog av till kanske Sannarps IP för att testa lite fartträning a la G-man på Funbeat. Har blivit så sjukt inspirerad efter att ha läst berättelser från folk som kört just det här.

Ska tydligen funka såhär:

2x2000m i tröskelfarten T (=den fart jag håller när jag springer i en timme)
2x1000m i T-10sek
2x800m i T-20sek
400m i "fri fart"

Innebär:

2x2000m a 5.40
2x1000m a 5.30
2x800m a 5.20
400m < 5.00 (minst!)

Jag längtar!

Drottningen av backarna

Ibland är det helt okej att inte ha en aning om vad man tänker göra på träningspasset. Särskilt när man bestämmer sig så bra när man väl kommer fram till terrängspåren efter cykeluppvärmningen.

Hade en vag tanke om att köra långpass, men eftersom jag segade så mycket efter jobbet så kom jag iväg lite för sent för det. Bestämde mig istället för 7-8k fartlek med fokus på backar. Har aldrig sprungit ett sånt pass tidigare, men någon gång ska ju vara den första. Och herremingud vad roligt det var!

Sprang lite kors och tvärs för att få med så många backar som möjligt, gärna två gånger och helst både uppför och nerför. Rusade på snitt-tempot 5.10 i de brantaste uppförsbackarna och 4.50 i de lite längre och mindre branta. Försökte dessutom hålla högt tempo även nerför, och så lugn joggvila på de relativt flacka partierna för att få ner pulsen. Körde dessutom min favorit - tempoökning sista 500 m. Eller ja, jag försökte orka 500, men det blev 380 i ca 4.30-tempo och sedan jogg tillbaka till starten. Totalt 8.12k och en lycklig Therese stapplade nerför trapporna till Sporthallen och ägnade sig åt tio minuters töjning av speciellt vaderna (eftersom jag misstänker att särskilt min vänstra vad är lite för kort och stel). Leendet sitter fan fortfarande kvar nu efter dusch och lite mat.

Jag älskar att springa!

Ny favoritsport?

Jag är så sjukt sugen på att testa tennis! Sitter och kollar efter kurser i höst, för även om det verkar roligast att köra utomhus på sommaren så kommer jag förmodligen inte hinna med det det här året. Men om ett par månader, då! Så då får det väl bli inomhus, det kan inte hjälpas. Nån som vill hänga på?

Skojig radio

Haha! Har på Klartext medan jag gör sista arbetsinsatsen för dagen. Och nu har de nog dragit upp fel regel...plötsligt får vi nämligen höra Radiosportens överlämning från Båstad hem till Stockholm. Kul att också stora, fina redaktionerna kan göra tokiga saker.

Pigg och glad!

Nämen, var kom all energi ifrån? Om det inte vore för att jag tvunget måste jobba idag hade jag helt säkert sprungit i en och en halv timme. Lätt. Men det vankas visst kräftfestival i ett ställe som heter Glommen, och dit ska jag.

Jag trodde Glommen var en sjö, men sen började folk snacka om gästhamnar och gästbåtar och då började jag inse att jag var lite fel ute. Fick dessutom en liten pik om att "det är ju kräftor vi snackar om, klart det är vid havet!". Jag muttrade något om att under MIN uppväxt visste jag inte ens om att det fanns kräftor i havet, där höll ju humrarna till. Kräftor, det var blålerakräftor från djupa sjöar i Finland som man fångade med livet som insats. Ibland kom ju nämligen bisamråttorna kravlandes och såg uräckliga ut med sina gula huggtänder och långa slemmiga svansar. Förvisso brukade förstås bisamråttorna vara så snikna och giriga att de klättrade in i mjärdarna och försökte käka upp mina kräftor, och där dog råttskräcklena en plågsam drunkningsdöd eftersom de inte hittade ut sedan. Rätt åt dem, kan man tycka. Jag och brorsan begravde en av dem under grannens tvättlina. Inte helt lyckat. Hon gillade inte att det plötsligt stod en gravsten där hon torkade sina bomullslakan.

En helt vanlig onsdag

Idag har jag:

* Kollat vilopulsen. 45 ligger den visst på.
* Stigit ur sängen halv sju bara för att hinna tvätta favorittajtsen innan helgens tävling.
* Refererat lådbilsrace.
* Träffat ett gäng killar från trakterna hemifrån. Vi gick i högstadiet samtidigt, och de var de söta killarna (som dessutom var snälla och inte värsta ishockey/öl/snus/moppe-grabbarna). Jag betedde mig som en liten nervös tonåring och rodnade. Kände mig som en idiot.
* Konstaterat att jag måste ringa VC och be om en tid för en remiss till en ortoped. Tror inte att min fot är helt frisk.

Jag är trött.

Men snälla foten...

Imorse när jag gav mig iväg längs Prins Bertils stig lyckades jag trampa snett på typ den enda roten som fanns på mils avstånd. Svor högt och sänkte tempot för att känna efter lite. Som tur var var det bara just en snedtrampning och ingen stukning och smärtan gick över på ett par sekunder.

Men det ska visst alltid göras lite ont någonstans. Särskilt i mina fötter. Sitter helt villrådig och funderar över varför det känns så konstigt under min vänstra häl. Googlar plantar fasciit och läser om stretchövningar. Funderar över kopplingen mellan stela och korta vadmuskler och ont i hälen, gör något som visst kallas för lunge-test och blir nervös när jag märker att jag nog faktiskt har väldigt korta vader Försöker få någon reda i vad alla naprapater, osteopater och kiropraktorer egentligen har för sig. Sen tänker jag att jag helst av allt vill gå till den snälla ortopeden som styrde om mig till rätt skor. Men han kanske inte kan fixa min häl, vad vet jag.

Jag vill hur som helst veta vad boven i dramat är. Ont gör det minsann när jag går och springer, men bara precis just i början. Sen tänker jag inte längre på det. Men sen kan det dyka upp en obehagskänsla på samma ställe när jag sitter still på kvällen. Kanske måste jag fundera på min löpteknik och träna på framfotisättning.

Nedräkning...

Mindre än fem hela dagar kvar till Varbergsloppet nu! Jag är så himla taggad! Kommer bli så kul. Idag är det en hel månad sedan mitt förra lopp, så det är bannemig på tiden att jag får tävla lite igen.

Framtidsfunderingar

Bild lånad från Umeå universitet.

Det är något med naturguideutbildningen på Umeå universitet i Kiruna som tilltalar mig. Kan inte säga exakt vad det är. Jag har ju för bövelen aldrig varit intresserad av att jobba i turistbranschen. Men tänk att ha en utbildning som ger en möjlighet att få jobba utomhus massvis...

Nåja, vad är väl en bal på slottet. Nu ska jag gå och jobba.

Rullskidpremiär!

Stavarna justerade, dags att ge mig iväg!

Gnällde under frukosten på livets brist på stimulans. Jag vill testa nåt nytt. Och även om jag menade att jag vill flytta till Kiruna och gå naturturistguide-utbildning så kan jag tycka att förslaget att ge mig ut på rullskidor för första gången i livet inte var fy skam det heller.

Jag och J begav oss av till en oanvänd del av hamnen på östra sidan om Nissan. Jag på klassiska skidor, han på skejt. Och i min arma kropp finns det bannemig stakkapacitet! J lät lite imponerad när jag övat lite och fått in tekniken. Fick upp farten rätt bra och kände att bodybalancen och coreträningen gett mig rätt bra förutsättningar för att kunna bli en bra stakare.

Sen lade J ut grejer som jag skulle åka slalom runt. Vingligt och långsamt gick det, men jag klarade i alla fall vändningarna rätt bra efter ett tag, även om jag helst gjorde så stora svängar som möjligt...

Men sen var det ju det där med diagonalåkning... Förvisso var det helt plant och kanske inte optimalt för just det sättet att åka eftersom jag fick upp farten alldeles för fort och då blev jag nervös och ännu vingligare, så jag får väl skylla mina vältningar på det. Föll rätt på arslet ett par gånger, men utan att göra mig särskilt illa. Men blåsorna på tummar och lillfingrar kom förstås som ett brev på posten, fast det är ju bara lite kul. Det ska synas att man testar på nya grejer.

Jag känner stor tillförsikt och börjar så smått tro att det faktiskt kommer gå det här med Vasaloppsåkeriet.


Mycket funderingar kring när och var man ska sätta i staven och hur ska man skjuta ifrån och hur får man till den där satans diagonalen...


Balansträning, åka på en skida

Ojdå...