tag:blogger.com,1999:blog-84163398011515177072024-02-19T03:24:42.589+01:00Therese springer...och cyklar och simmarTheresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.comBlogger1645125tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-2014519902321713632014-12-08T18:04:00.000+01:002014-12-08T18:04:09.994+01:00Testar något nytt!Jag har världens bästa bäbis. Hur många kids i 3-månadersåldern ligger helt lugnt och snackar strunt i en halv evighet på en träningsmatta medan morsan, farsan och ett gäng andra löpare drillas i fallteknik och annat spex av en jujutsuinstruktör?<br />
<br />
Härmed har alltså luckan "testa något nytt" öppnats i <a href="http://theresewahlgren.blogspot.se/2014/11/traning-med-babis.html">julkalendern</a>. Gårdagens söndagslöpträning gjordes på en nyanlagd led i Halmstads utkanter, nämligen <a href="http://www.halmstad.se/upplevagora/friluftslivochnatur/promenadstigarochvandringsleder.1297.html#h-Fyllealeden">Fylleåleden</a>. Vi utgick från Snöstorp och klev på leden söderut. Följde den några kilometer genom hagar och bostadsområden, och sprang sedan över ån och tog andra sidan tillbaka. Nästa gång får jag utforska den åt andra hållet! Jag gillar verkligen att kommunen satsar på promenad/löpstigar i olika delar av staden, som dessutom är lättillgängliga från flera platser längs med dem. Det ska vara enkelt att vara ute och röra på sig!<br />
<br />
Och sedan, efter löpningen längs med ån, så klev vi in i jujutsulokalen. Och den här stela kröppen fick bekänna färg. Herrejösses vad knepigt det är att falla mjukt när kroppen är stel som en pinne.<br />
<br />
Nåja, förhoppningsvis behöver jag inte använda mina nya färdigheter i vinter, utan håller mig på benen... Hoppas särskilt på detta då bäbis trivs i sjal och sele och det kanske kommer bli mer sånt och mindre vagn när vi är ute och promenerar. Då vill en helst hålla sig på benen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOHbFSv0J7xVJbSIdAjTn9LToYJUFASWb-atQXgpNRookAswDWHHJcKUTjU40AfRl06fTFhYWSYUlUufCbmnALERqdqIkToetKE705Phw8lIoLb7th6Rm_48pBMPpiTojaT0yBiCZKpEvq/s1600/20141207_111250.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOHbFSv0J7xVJbSIdAjTn9LToYJUFASWb-atQXgpNRookAswDWHHJcKUTjU40AfRl06fTFhYWSYUlUufCbmnALERqdqIkToetKE705Phw8lIoLb7th6Rm_48pBMPpiTojaT0yBiCZKpEvq/s1600/20141207_111250.jpg" height="386" width="640" /></a></div>
<br />Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-86005939710508900562014-12-02T16:04:00.000+01:002014-12-02T16:04:03.395+01:00#jävligtjobbigjulkalender: Lucka 1 och 2Med en uppmärksamhetstörstande och leksugen bäbis som dagligt sällskap gäller det att ta vara på tillfällena. Men det är inte det största hindret för att komma igång med träning efter en graviditet. Nä, största hindret för mig har varit min egen lathet. Trots att jag vet hur bra jag mår av motion och trots att jag vet hur mycket jag tycker om det så är det lätt att låta tillfället passera eftersom det är mycket mysigare att vara inomhus och dricka te.<br />
<br />
Jag behövde således en liten välmenande spark i röven. Och den kom till mig i form av <a href="http://www.traningsgladje.se/2014/11/julkalendern-2014/">Saras julkalender</a>. Nu har jag öppnat två luckor och modifierat dem efter min livssituation. Lucka nummer ett blev "träna core medan lussebullarna jäser" - i min variant "träna core med bäbis som vikt medan bäbis är tillräckligt långt ifrån senaste måltiden för att inte kräkas mig i ansiktet, och tillräckligt långt ifrån nästa måltid för att vara glad nog att stå ut med knasig morsa som gör konstiga grejer". Funkade helt okej i 10x2 minuter med lite annan förströelse emellan. Min lilla Krabba är en otålig varelse, det går inte att leka samma sak för länge minsann!<br />
<br />
Och idag valde jag "spendera 30 minuter på det du gillar allra mest". I träningsvärlden är det förstås löpning. Så jag baxade ut mig och Krabban i Charioten och rullade runt på grusvägarna. Krabban kollade på träd en stund och sedan somnade hon sött. Och jag fick kämpa ihop min halvtimme plus lite till med några gåpauser här och där (till exempel i de värsta uppförsbackarna på grund av jobbigt och i de värsta nerförsbackarna på grund av ingen lust med framfall). Det är rätt tungt att komma igång med löpningen igen efter ett halvårs uppehåll, men hur jobbigt det än är så älskar jag varje sekund!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipUjS1H9TbhKv_eBr35FLpA_DW1oPJd3iYSSFa3auV8c-lOwKxC-cs9KmmZG45qXymKBffo92Sck7Xwyv2EFhUXJghO_eio8JIpwlrN-AyBtEVgtX7ClQOie6fsOhuGrP7Hvq8QzWo5t2m/s1600/20141202_144551.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipUjS1H9TbhKv_eBr35FLpA_DW1oPJd3iYSSFa3auV8c-lOwKxC-cs9KmmZG45qXymKBffo92Sck7Xwyv2EFhUXJghO_eio8JIpwlrN-AyBtEVgtX7ClQOie6fsOhuGrP7Hvq8QzWo5t2m/s1600/20141202_144551.jpg" height="386" width="640" /></a></div>
<br />Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-35298202759281235522014-11-19T14:02:00.000+01:002014-11-19T14:02:22.539+01:00Träning med bäbisJaha, och hur går det här då? Jo, för det första har en megaförkylning lagt sig som ett blött duntäcke över den här familjen. Alla, inklusive bäbis, snorar. För det andra då? Ja, inte tränas det så mycket direkt. Men vardagsmotionen då? Jo, om inte annat lär jag snart ha armar som en kroppsbyggare. Sju kilo tunga tremånadersbäbisar som helst vill bli burna dygnet runt kräver sin kvinna. Eller sin sjal. Vad gör människor som inte sjalar sina barn?<br />
<br />
Men jo! Vi har ju fått ytterligare tillökning i familjen! En Chariot CX1, det vill säga typ den optimala träningsvagnen, har jag hört. Vi har varit ute på en provtur, och jag är oerhört nöjd. Så fort sjukligheten släpper taget om oss ska vi ut igen.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_uy8TFJcsBSztJj29-T4ze2UGgkW7c5T5KD5Wd1Al4LcEZwL9Rsg53FFlixqitS2gF6naYz0aHoS88YukBbEC2rVEBv5MlGMVDSdm8W9_nER0IpvinwXndgkEYmMvpJo9OIJzBDl-WYE/s1600/DSC_0594.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_uy8TFJcsBSztJj29-T4ze2UGgkW7c5T5KD5Wd1Al4LcEZwL9Rsg53FFlixqitS2gF6naYz0aHoS88YukBbEC2rVEBv5MlGMVDSdm8W9_nER0IpvinwXndgkEYmMvpJo9OIJzBDl-WYE/s1600/DSC_0594.JPG" height="424" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
Fast jag tänkte också försöka mig på det där fina "träna det du kan, det finns alltid tid för nånting" eller hur det nu brukar formuleras. Inspirerad av <a href="http://www.traningsgladje.se/2014/11/julkalendern-2014/">Sara</a>:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" src="http://www.traningsgladje.se/wp-content/uploads/2014/11/julkalendern-2014.jpg" height="640" width="452" /></div>
Men hur i hela friden ska det gå? Jag kan knappt springa 5k till exempel nuförtiden. Jo, jag får väl modifiera det lite. 20 minuter backintervaller kanske får bli en helt sjukt backig barnvagnspromenad? Jag klurar nog ut något. Jag vill i alla fall att december blir månaden då jag hittar tillbaka till mitt tränande jag.Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-70002105964040618082014-09-23T09:11:00.000+02:002014-09-23T09:11:54.951+02:00Detta har hänt:<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjvd6e_13Mx-uXgafWWheWgrbdAIB0sJTT-wJxWY4tqcpGYlREtPhexftK67fsPkp7SL_3eMeBUM7qIaKzKgSN8xrElTyH_PAmYWrYj6lqyVMSbL5Emln0CRXLoLlOyy1-1gj9dEx40rW4/s1600/20140723_204459.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjvd6e_13Mx-uXgafWWheWgrbdAIB0sJTT-wJxWY4tqcpGYlREtPhexftK67fsPkp7SL_3eMeBUM7qIaKzKgSN8xrElTyH_PAmYWrYj6lqyVMSbL5Emln0CRXLoLlOyy1-1gj9dEx40rW4/s1600/20140723_204459.jpg" height="480" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirvui-Z5sFd_rjK9qb1EJTw999Jl48ply6DMgSuh6KnpClMKCv9MN6Vh8nMcQQ2-inzUk5m1-gPn3UNi2JjC-icRi9p-Y50d0FvOjMaUHa22J1kvU5AKUnYT77XDmVVNfHpuwVN6dan8N6/s1600/DSC_0314.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirvui-Z5sFd_rjK9qb1EJTw999Jl48ply6DMgSuh6KnpClMKCv9MN6Vh8nMcQQ2-inzUk5m1-gPn3UNi2JjC-icRi9p-Y50d0FvOjMaUHa22J1kvU5AKUnYT77XDmVVNfHpuwVN6dan8N6/s1600/DSC_0314.JPG" height="424" width="640" /></a></div>
<br />
Jag har inte dött eller på annat sätt försvunnit från jordens yta. Men detta har hänt. Livet har förändrats. Jag fick andra prioriteringar ett tag. Började fundera över om träning verkligen är meningen med livet.<br />
<br />
Det är det inte, kan jag konstatera nu.<br />
<br />
Jag lyckades för övrigt tajma förlossningen till ungefär samma tid på året som mina två Ironmantävlingar. Vad som var värst? Förlossningen, helt klart. Det var smärta upphöjt till tre miljoners miljarder. Ironman gjorde ont, men inte på liv och död. Men det fanns samtidigt likheter. Kroppens och sinnets förmåga att anpassa sig till rådande situation fascinerade mig vid båda tillfällena. Känslan av att vara inne i en bubbla, en plats där vad som händer utanför, i verkliga världen, inte har någon betydelse. Det enda som existerar är du, smärtan och ett slutmål som du drömt om, fantiserat om och längtat efter så länge att du knappt minns hur det var innan den där längtan fanns.<br />
<br />
Nu är hen här. Och har varit här i fyra veckor. Livet har förändrats. Men jag är samtidigt samma gamla Therese någonstans där innanför moderskapet. Det är en märklig grej. Dagarna består av vyssja, amma, sjunga, byta blöja, vyssja, amma, sjunga, byta blöja i all oändlighet. Det egna jaget får stå på vänt en stund. Men det kliar i kroppen. Den kropp som under graviditeten inte ville eller kunde träna alls på samma sätt som jag kanske velat. Men nu kliar det. Jag längtar ut på vägarna. Och jag känner mig spänt förväntansfull inför hur livet som förälder kan passa ihop med livet som triathlet, orienterare, löpare och yogaentusiast.Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-65792929387822719452013-09-10T20:07:00.000+02:002013-09-10T20:07:37.666+02:00Post Ironman Stress SyndromeAlltså. Förra året vid den här tiden var jag på väg in i nån slags supermegaträningsdepp (och lite grann av en supermegadepp av det lite mer allomfattande slaget - det som liksom inbegriper typ allt i hela livet), men det fattade jag inte då. Jag trodde att det var den gamla hederliga <a href="http://theresewahlgren.blogspot.se/2012/09/sarbarhet.html">postloppdeppen som gjorde sig påmind</a>. Det var det förstås kanske också, till viss del. Till en början. Sen spårade det ur.<br />
<br />
Hur som helst. I år har jag bestämt mig för att samma sak inte ska hända igen. Jag måste ta hand om mig bättre, jag måste låta bli att känna stress över en massa saker. Över livet, över vad jag tränar, över vad jag inte tränar. Du hör ju, det är inte särskilt sunt. Den där stressen över vad jag faktiskt gör i relation till vad jag "borde" göra (det vill säga - hur lite jag tränar i förhållande till hur mycket jag tänker att jag borde träna om jag ska överleva/bli stark/klara av mina utmaningar/nå mina mål) dyker upp när jag är mitt allra mest sårbara jag. När livet i stort är lite för ogreppbart, när jag av nån anledning går från en trygg, välkänd miljö till en ny, okänd och lite läskig situation. Förra hösten handlade det om en ny jobbsituation som jag trodde jag bara skulle älska, men som blev övermäktig av olika anledningar.<br />
<br />
I år är jag starkare. I år vet jag vad jag tål och när jag måste säga ifrån. Jag hoppas att det ska leda till bättre balans i livet i stort.<br />
<br />
Jag har bestämt mig för att låta träningen vara enbart lustfylld ett tag framöver. Och då snackar vi inte ett tag som i fram till nästa storslagna utmaning, utan snarare på obestämd tid. Jag vill träna för att jag älskar det. Jag vill springa uppför kilometerlånga backar eftersom mitt hjärta skuttar av glädje bara av tanken på det. Jag vill simma tills isen lägger sig på mina sjöar (nåja...) eftersom jag njuter så ofantligt av att känna vattnet leka kring min våtdräktskropp. Jag vill yoga eftersom jag mår bra av det och gillar att stå i hunden tills det snurrar i huvudet.<br />
<br />
Så. Jag ser fram emot den här hösten. Shit vad jag ska njuta. Plocka svamp. Syra grönsaker. Dricka te. Springa lopp. För jo, det är inte så att jag kommer vägra nummerlappar bara för det. Jag har råkat hamna på <a href="http://www.teamcreate.se/trailrun/Startlista_130908.pdf">den här startlistan</a>. Och på <a href="http://osterlenmaran.com/startlista-2013/">den här</a>. Och det pirrar i hela kroppen när jag tänker på tjusig skånsk bokskog en gnistrande oktoberdag, och på pannlampeupplyst party längs österlenvägar i november.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyAdMbI3OTEOiDa6XnjQO338jDKE3DL7VCAMa7K9eUx-MF9K4HfCiHKVSpQTkS3bJ1gYgFs45rkEP1H6Vj2gp4FWTKdRevHr6QOpESvzUBJSghvf55yJ1FFNsf6GKdNKF3dY9ww5CBinDS/s1600/DSC_1417.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiyAdMbI3OTEOiDa6XnjQO338jDKE3DL7VCAMa7K9eUx-MF9K4HfCiHKVSpQTkS3bJ1gYgFs45rkEP1H6Vj2gp4FWTKdRevHr6QOpESvzUBJSghvf55yJ1FFNsf6GKdNKF3dY9ww5CBinDS/s640/DSC_1417.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ja, det går fortfarande att simma i sjön! Säkert typ 18 grader. Foto: Johan.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP9yZ9mdSMoLrGR1PlHpBofRUQzqVA5J-rNDRzJh6ffqABoQMoHkQJ3kimNuuXzfZQUzWi_9RcekeywcEczgqAp8LnS1bmtDYVauyOly09MxJZBgNqESQWO88w4u2vOpDPpVazGBCE1TUv/s1600/kajak.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP9yZ9mdSMoLrGR1PlHpBofRUQzqVA5J-rNDRzJh6ffqABoQMoHkQJ3kimNuuXzfZQUzWi_9RcekeywcEczgqAp8LnS1bmtDYVauyOly09MxJZBgNqESQWO88w4u2vOpDPpVazGBCE1TUv/s640/kajak.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Typiskt njutargrej: Var ute och sprang häromdan. Kom till badplatsen, tänkte hoppa i vattnet för att skölja bort all backlöparsvett. Hittade grymma fotografen Thomas vid en kajak på stranden. Han lånade ut kajaken åt mig en liten stund. Fatta vilken frihetskänsla! Nu vill jag ha en kajak också. :) Foto: <a href="http://www.vinnaltfoto.se/blogg-925830">Thomas Johansson</a>.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-81673314465146230062013-09-04T18:46:00.000+02:002013-09-04T18:46:40.917+02:00SVT hälsade på och undrade varför jag pysslar med Ironman<iframe frameborder="0" height="360" scrolling="no" src="http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=557&articleId=1436916&type=embed&contextSectionId=557&autostart=false" width="640"></iframe><br />
<br />
Häromdan hade jag besök hemma. Jag var fortfarande i nåt slags återhämtningsmode efter Kalmar och var väl inte helt i form för att ge mig ut på cykeln och i löparskorna. Men vad gör man inte för bra bilder. Reportern Ivar var snäll och klippte ut de intervjubitar där jag inte snubblade över orden eller sa konstiga saker, och här är resultatet. Lite skämskudde att kolla på sig själv på tv, men jag älskar ju min idrott så vem är jag att tacka nej när de frågar om de får använda mig för att göra ett rep om Ironman?Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-41396622671910623652013-08-22T13:27:00.001+02:002013-08-22T13:27:23.698+02:00Ironmania i mitt huvudHur kan det vara i lördags som jag sprang längs den där blå mattan mot målet i Kalmar? Hur kan vardagen bara rulla på som om ingenting har hänt? I mitt huvud pågår loppet om och om igen, och trots allt slit på banan så blir jag varm och helt lycklig av att tänka på det. Känslan från simningen - där jag var stark, euforisk och kände mig som i mitt rätta element - ligger som bomull runt mitt hjärta, och trots smärtan i varje cell i min kropp under löpningen så längtar jag med hela min själ tillbaks till Kalmars gator.<br />
<br />
Det här är något magiskt. Folk brukar bli lite fascinerade av den här totala dedikationen till triathlonsporten som nyblivna triathleter (som jag) uppvisar, men alltså, prova själv så får du se! Triathlon är den optimala sporten, en kombination av världens tre finaste idrottsgrenar och den enda sport du behöver. Du får forsa fram genom böljande vågor, du får njuta av farten som bara dina ben och en kolfiberdröm kan åstadkomma tillsammans och du får visa för dig själv och världen att det inte är slut där, du är tillräckligt stark fysiskt och psykiskt för att kunna resa dig från sadeln, knyta fast ett par löparskor och lägga världen under dina fötter springandes också. Och när du korsar mållinjen är det din styrka, ditt pannben och din glädje som gjort det möjligt.<br />
<br />
Pratade med en av mina föräldrar igår, som ju följt båda mina Ironmanlopp på plats i Kalmar. Och hen var fascinerad av en man som gjorde sitt 98:e lopp i Kalmar, skulle göra sitt 99:e dagen efter i Köpenhamn och sitt 100:e på Hawaii. Det var nåt med att det verkade galet jobbigt. Jag höll med, men innerst inne satt jag och tänkte att shit, vilken grej. Jag önskade att det var jag.<br />
<br />
Och jag önskar att varje dag var en Ironmandag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqPg31EfLW8D7JJEjdvP3PW20X8jt1Jy7kQYozi6FoqvJd8Xjf2Y9I5kOP9bpMNpRXwq33Cyv2SYh-18U7ZcV2PxDY8kFBiulxhN_R3yTWOu8kkMT38G4B9sqCURS6ZzL9RxvHjp7MJ8n/s1600/IMG_2465.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="356" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzqPg31EfLW8D7JJEjdvP3PW20X8jt1Jy7kQYozi6FoqvJd8Xjf2Y9I5kOP9bpMNpRXwq33Cyv2SYh-18U7ZcV2PxDY8kFBiulxhN_R3yTWOu8kkMT38G4B9sqCURS6ZzL9RxvHjp7MJ8n/s640/IMG_2465.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I mål! Jag ryser!</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-55868427471525392242013-08-18T21:04:00.001+02:002013-08-18T21:04:49.603+02:00Ironman Kalmar 2013: En gång är ingen gång, två en tradition<b>Årets upplaga av IM Kalmar bjöd på höga vågor, bisarr motvind och ett jädra slit. Men också glädje, styrka och en helt magisk känsla av närvaro.</b><br />
<br />
Vi tar det från början, väl?<br />
<br />
Det var ett himla snack om väder och vind inför lördagen. Ska det blåsa? Hur många sekundmetrar? Och hur jobbigt kommer det bli?<br />
<br />
<b>Skitsamma</b>. Blåser det så blåser det. Oavsett ska vi simma de där 3,8 kilometrarna och cykla de där 18 milen. Må så vara att det kanske blir i höga vågor och med en motvindsvägg att forcera i tempobågen. Vi har alla samma vind att kämpa mot och med, och vi gör ju trots allt det här för att vi älskar det, eller hur? Och vi älskar på något märkligt sätt också smärtan, den där nästan outhärdliga tröttheten och värken, för vi vet att den går att komma över, den går att bemästra och vi kommer att vinna över den. Och springa leende över mållinjen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd2d_T6WxK-hSuRGsvaFQBEAXQTEpA29xlNJAiuONY7pbnz0VtvM_5QoYn0A_987J5JOarmWVFn4syX6t9qx_q-ye9yYanqprjGj4dqplXLC8Czv5HChet5L8gzO09Q9NdS_VGOgv_2T1Z/s1600/ironmankalmar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="370" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd2d_T6WxK-hSuRGsvaFQBEAXQTEpA29xlNJAiuONY7pbnz0VtvM_5QoYn0A_987J5JOarmWVFn4syX6t9qx_q-ye9yYanqprjGj4dqplXLC8Czv5HChet5L8gzO09Q9NdS_VGOgv_2T1Z/s640/ironmankalmar.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Där ute simmar vi. Nånstans. :)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Eftersom jag upptäckt det underbara med öronproppar när jag simmar så hade jag murat igen öronen redan 6.50, så jag missade både nationalsång, Kentas Just idag är jag stark och när protriathleterna släpptes iväg kl 6.55. Men startskottet gick inte att ta miste på. Pang, och så var vi iväg. Ut i Kalmarsund, ut i vågorna. Som vanligt nojade jag över simningen, men inte över min egen insats, utan över att bli överkörd, sparkad och manglad av mina medtävlande. Men jag klarade mig rätt bra från diverse incidenter <i>(förutom det där med att folk ska hålla på och simma bröstsim runt bojarna, lägg av med det! Vattenpolocrawl är en bra grej om du känner att det blir trångt och jävligt och svårt att crawla - ingen mår bättre av att du sparkar vilt omkring dig i nåt slags försök att komma framåt!)</i>, och kände mig helt upprymd där uppe på vågtopparna. Hittade ett skönt flyt och kunde verkligen jobba med vågorna. Jag var lycklig som en fisk och ville aldrig kliva upp ur vattnet. Eller jo, det ville jag när jag kom in i kanalen in mot växlingen, för där hade någon släppt ut all smuts och skit som gick att hitta i hela Kalmar med omnejd. Mörkt, skitigt och äckligt. Hur som helst sprang jag upp glad som en lärka efter en fantastisk simtur, och efter att ha meckat lite med våtdräkt och grejer rullade jag ut mot Öland.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpXPqvyCTrSM6YzPrEIIZB6vSIqWUmE-l-J7cEjiDlDETnY-JzVBlOs15OG3brbXldJGjfEjm5GN8bWlYH7L3sQ6-IDBHSXWf4OaOdiMOmvtIFZI_tLVFryZlkR6gUCmJSknpf6_HDnaa0/s1600/DSC_1487.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpXPqvyCTrSM6YzPrEIIZB6vSIqWUmE-l-J7cEjiDlDETnY-JzVBlOs15OG3brbXldJGjfEjm5GN8bWlYH7L3sQ6-IDBHSXWf4OaOdiMOmvtIFZI_tLVFryZlkR6gUCmJSknpf6_HDnaa0/s640/DSC_1487.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Precis efter växlingen, och efter att ha parerat en vurpa när en kille bredvid mig inte riktigt har koll på sig själv och cykeln och välter medan han försöker få fast fötterna i pedalerna. Osmidigt.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Ölandsbron med sidvind från sydost, det vill säga nästan lite halv medvind, var magisk. Jag rullade om folk uppför och nerför och kom ut på ön med gott självförtroende. Sen kom motvinden. Fy satan vad jag slet på väg söderut. Fick se mig omcyklad av i princip hela startfältet kändes det som, men jag gnetade på i mitt tempo och njöt av den fina turen ändå. I varenda trädgård och korsning satt folk och hejade, och det är så himla, himla häftigt! Peppade mig själv med att snart kommer medvinden, så fort vi kommer över på östra sidan, och jodå, den kom. I ett par mil. Sen skulle vi över på västra sidan igen. Och då kom väggen. Det kändes som att jag inte kom en meter. Där och då, med kanske åtta mil kvar på cykeln, knäcktes den här järnkvinnan. Jag trodde jag var van vid motvind, västkusttjej som jag är, men det här var helt sanslöst.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgETLKqctoxXW22qVBQ8Vjl0op5cmp4Hde8wSH1E1RrdUxiq20nhBucSHloRADydyTpFEgmadMebLvNuzNedBxxnrBIB2koUEr6P-zAsGkFuqKcfgSEBEEiWNTW_dMEQTOf4TZc-bWB5HNe/s1600/DSC_1504.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgETLKqctoxXW22qVBQ8Vjl0op5cmp4Hde8wSH1E1RrdUxiq20nhBucSHloRADydyTpFEgmadMebLvNuzNedBxxnrBIB2koUEr6P-zAsGkFuqKcfgSEBEEiWNTW_dMEQTOf4TZc-bWB5HNe/s640/DSC_1504.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Supergrymma Håkan som körde sin tredje Ironmandistans i Kalmar, och som är den som fått med mig på hela triathlontåget, på väg ut på sista sex milen på cykeln.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDv4fWrarpX6Pa_sRxUOm16sdmdN_K3nmTfEdjxpb4HNhyphenhyphenFU2DE9fFg_UVqFMQt28DrFAiQTQqCMOQKf1kGchX-NO-f5pczJL-pC-kd0he3WitFDaXtThiTAkmb1WckfSPuolI-xlegM1C/s1600/DSC_1512.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDv4fWrarpX6Pa_sRxUOm16sdmdN_K3nmTfEdjxpb4HNhyphenhyphenFU2DE9fFg_UVqFMQt28DrFAiQTQqCMOQKf1kGchX-NO-f5pczJL-pC-kd0he3WitFDaXtThiTAkmb1WckfSPuolI-xlegM1C/s640/DSC_1512.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och så jag då, en stund senare. Glad att få lite medvind en stund. :)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b>Lösningen? </b>Ät, drick, prata med dig själv, sjung. Tala om för din motvilliga hjärna och kropp varför du gör det här, lyssna inte på eventuella motargument och bara kör. Jag kom över på Kalmarsidan och hade bara sex mil kvar. Ett par stycken där det gick att kötta lite, ett par stycken på vindlande småvägar och sen motvind igen. Minns inte så mycket av den här delen, minns bara att jag fick ruggigt ont i högervaden, det kändes som att den var på väg att lämna det här jordelivet. Fick trampa på så gott det gick med vänsterbenet och knapra energitabletter med magnesium och sånt och inbillade mig att det hjälpte. Fick syn på min järnmansvän, världens coolaste Håkan som tuffat på bra i motvinden och som hade sprungit nån kilometer redan och kände mig helt stolt. Vi är så jäkla bra!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxnOdMveX8VzGmAFPtyLiQ0B4q4jmx6vrMoPXzjQDCaoATmtrfCxjsRnVwMOscVmN9StosjzyuX2t25OsPTVW3YrSKkAejBv9SWZ_HaA8SSgTTAOTDoPFFBLXXGKx_UDQSg6pLl9Env2T7/s1600/DSC_1517.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxnOdMveX8VzGmAFPtyLiQ0B4q4jmx6vrMoPXzjQDCaoATmtrfCxjsRnVwMOscVmN9StosjzyuX2t25OsPTVW3YrSKkAejBv9SWZ_HaA8SSgTTAOTDoPFFBLXXGKx_UDQSg6pLl9Env2T7/s640/DSC_1517.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">SuperHåkan igen. Alltid lika glad när man får syn på honom, han påstod att han hade ont och att det var jobbigt, men det där leendet kan lura vem som helst.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Men det var en helt annan Therese som kom in till T2 i år jämfört med förra året. Ganska slut i benen, lite modstulen men samtidigt på nåt märkligt sätt glad och övertygad om att det här är minsann inga problem. Hamnade i omklädningstältet tillsammans med ett gäng sköna tjejer som var sådär härligt glada och fina (<i>frågade aldrig om era namn, men en av er var SPIF:are och jag är så himla, himla glad över att ni var så glada, den glädjen tog jag med mig ut på maratonet!</i>) och om och om igen ropade att vi är grymma och såna hjältar. Jag tog på mig leendet och tassade iväg ut på den lilla löpturen. Fick syn på min underbara superhejaklack i form av halva familjen och min egen Ironfamily Johan som är världens bästa supporter. Ni gjorde hela min dag, jag var så glad varenda gång jag fick syn på er!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfmZozZc2x6ejJWqFnSkRbfvfT2NNpv5iLBEWYNhJO3tsss1SIRfHMJMnDpp39G0FOdMFcsWS45x3n4njUcIuLL2zZuamq9ET4s2V2CO6Y9aIoYzISH39hyphenhyphen9ykH1mn_ZZIE4PEK5jpplvY/s1600/DSC_1521.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfmZozZc2x6ejJWqFnSkRbfvfT2NNpv5iLBEWYNhJO3tsss1SIRfHMJMnDpp39G0FOdMFcsWS45x3n4njUcIuLL2zZuamq9ET4s2V2CO6Y9aIoYzISH39hyphenhyphen9ykH1mn_ZZIE4PEK5jpplvY/s640/DSC_1521.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Seeeegt...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSsO2LJ3abcLbK31nqkQsdjOSgfIru6Rd6xq-MpEA0hnuqYkMDiQvWQuO0m6RI5vfEgngUxjvKFbNuy2FxitQvEnWtOyQLUEepYDq9UkknFK2uLbOZYE276ps8NUYnWVDID0st6q9INLsr/s1600/DSC_1528.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgSsO2LJ3abcLbK31nqkQsdjOSgfIru6Rd6xq-MpEA0hnuqYkMDiQvWQuO0m6RI5vfEgngUxjvKFbNuy2FxitQvEnWtOyQLUEepYDq9UkknFK2uLbOZYE276ps8NUYnWVDID0st6q9INLsr/s640/DSC_1528.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Delar av superhejaklacken, fullt upptagna med att hålla alla världens sociala medier uppdaterade om min framfart. :)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Så. Tre varv löpning kvar innan jag fick springa genom målportalen som en Ironman för andra gången. Och jävlar vilken smärta. Mina ben värkte helt överjordiskt, vaderna var hårda som golfbollar och jag kände mig som ett stapplande bergstroll. Vaggade fram till första vätskekontrollen och eftersom min kropp inte fattade vad jag höll på med så protesterade den genom att vilja gå på toa. Så det fick jag göra. På både första och andra kontrollen. Sen började det flyta på någorlunda, men den där tjocka, tunga och stela känslan släppte inte förrän efter ungefär sex kilometer. Eftersom den lilla delen av min hjärna som går igång på matematik (obs! extremt liten del - nästan underutvecklad) har en tendens att fungera distraherande när den väl brummar igång så satte jag igång att räkna. Funderade över femtedelar och åttondelar och vips så hade första varvet gått och jag fick mitt första armband. Jag hade sprungit första rundan genom ett fullsmockat Kalmar som verkar älska sina triathleter, för j.ä.k.l.a.r vad ni hejar! Jag blir helt gråtfärdig när jag tänker på det. Ni lyfte mig framåt, det kändes stundtals som att jag svävade. Det gjorde jag förstås inte, och andra varvet på löpningen var tung, tung. Jag hade börjat få ont i min vänstra fot, och smärtan ville inte ge med sig. Till slut, efter att jag återigen sprungit genom innerstan, gnällt lite om min onda fot för Johan, fått lite lakrits av densamma och sprungit förbi målportalen för sista gången så upptäckte jag att smärtan började klinga av. Den kom tillbaks varje gång jag tog gåpauser, så då var det ju bara att välja - springa utan att ha ont i foten men ha ont i typ resten av kroppen, eller gå och ha ont i foten OCH i typ resten av kroppen, och dessutom ta evigheters evighet på mig att komma i mål? Lätt val.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Xc2QDa4wU1esAQ6EyT5mXYVSotA8nPczf2z2SomP9Um7PD9JrKA7wuNMjSrV8Tu1JuReGmH5kl3vcuQ8bZD4WwjUV8gtN8cNVG1ZVJO6bAMEoKJmd-t7g7dvOleZ4kWJt9oKiC89WU-0/s1600/DSC_1552.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5Xc2QDa4wU1esAQ6EyT5mXYVSotA8nPczf2z2SomP9Um7PD9JrKA7wuNMjSrV8Tu1JuReGmH5kl3vcuQ8bZD4WwjUV8gtN8cNVG1ZVJO6bAMEoKJmd-t7g7dvOleZ4kWJt9oKiC89WU-0/s640/DSC_1552.JPG" width="424" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bara tolv kilometer kvar...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp2pmAwoRxa3DdkYPXX7PBYlYotivSryGjGsaIW-61vOOjhWBoGmn5TW_OR66mVqZzNS5lC7IZtj2jb5SRjpQpVsVl-G82cHgRMCy5a9KBfZQ0ibNpAya4KyA2AWH9bnKfMFbUWLb_m-mJ/s1600/DSC_1561.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgp2pmAwoRxa3DdkYPXX7PBYlYotivSryGjGsaIW-61vOOjhWBoGmn5TW_OR66mVqZzNS5lC7IZtj2jb5SRjpQpVsVl-G82cHgRMCy5a9KBfZQ0ibNpAya4KyA2AWH9bnKfMFbUWLb_m-mJ/s640/DSC_1561.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Grymma <a href="http://cyklingminpassion.blogspot.se/">Lina</a> som krigade ordentligt under dagen och kom under 12 timmar!</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvU6BDpP9L4wIv5efaCwwL2mf5iQvTdBrBIsegCPpVjqgiF38mF-WHFpeCPk_TO_VTIB7NzEpfwxlkeBlET1WzO8G1onJV42q8k-cyTVcqp2w_Rxm0X0uu_ChTuEqY1NMPraN64bdpnxH0/s1600/DSC_1576.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvU6BDpP9L4wIv5efaCwwL2mf5iQvTdBrBIsegCPpVjqgiF38mF-WHFpeCPk_TO_VTIB7NzEpfwxlkeBlET1WzO8G1onJV42q8k-cyTVcqp2w_Rxm0X0uu_ChTuEqY1NMPraN64bdpnxH0/s640/DSC_1576.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Gölligt!!!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7IkukFQ6iQ9j4v9Lm7EGkpQzAsvVay41tfRCO2r_eKmlMJZpaQOs_4Yz09FhyphenhyphenG7Qml0C93MPZdTzR_R6HZWU39v5vBv61WoeJz4_coXO2CUOWQkqyH0eLjXoIRiX7y0y_pO5zhQgXHTV2/s1600/DSC_1587.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7IkukFQ6iQ9j4v9Lm7EGkpQzAsvVay41tfRCO2r_eKmlMJZpaQOs_4Yz09FhyphenhyphenG7Qml0C93MPZdTzR_R6HZWU39v5vBv61WoeJz4_coXO2CUOWQkqyH0eLjXoIRiX7y0y_pO5zhQgXHTV2/s640/DSC_1587.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Så jäkla glad!!!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOIJxx3L6zmoy7S-RQuAftlUHVRRDJIGFrbD4gxYvB23tj3m75_5pzGH4fhjPuGyszK7VqG8c4O9m4OFhGYIKUJLdN8MJ1CWw0n1aIHoBmxly3oQijdufOZR-0g_XWDWzzpm1BiFtPnI6P/s1600/DSC_1591.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiOIJxx3L6zmoy7S-RQuAftlUHVRRDJIGFrbD4gxYvB23tj3m75_5pzGH4fhjPuGyszK7VqG8c4O9m4OFhGYIKUJLdN8MJ1CWw0n1aIHoBmxly3oQijdufOZR-0g_XWDWzzpm1BiFtPnI6P/s640/DSC_1591.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Eh, ja... så jäkla glad var det ja. :)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
På slutet hankade jag mig framåt tillsammans med bland annat en kille från Stockholm city triathlon, och vi peppade varandra att bita ihop och försöka njuta. Sista 3-4 kilometrarna lade jag på ett kol, rätade upp kroppen och tänkte att minsann, här ska inte stå mer än 12.45 i nån resultatlista. Oavsett att jag hade varit tämligen övertygad under hela loppet om att jag skulle ta mig över mållinjen i år igen så var det först med två kilometer kvar som det slog mig att jag faktiskt skulle lyckas. På långt håll hörde jag speakern och allt publikjubel från Stortorget, och då brast det. Tårarna rann medan jag sprang längs växlingsområdet in mot centrum. Publiken bar mig sen på sina axlar och när jag svängde upp på målrakan kände jag mig som en vinnare. All smärta var som bortblåst och jag sträckte armarna i luften när jag korsade mållinjen på 12.44.<br />
<br />
Jag är en Ironman. Igen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipqI1dLchbPeNyo5YOuZnHyVDJkAS27ryuRTFWcomFqdjYAPLEDtu0YjWdWsiiRNcEm5R3KFdhiwzPM09s91s1as_mrGsaoAqoZoSfgikBpeS1IeF7KQ0RA7y25uGZsUXYDPjj30W-8H9T/s1600/DSC_1597.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipqI1dLchbPeNyo5YOuZnHyVDJkAS27ryuRTFWcomFqdjYAPLEDtu0YjWdWsiiRNcEm5R3KFdhiwzPM09s91s1as_mrGsaoAqoZoSfgikBpeS1IeF7KQ0RA7y25uGZsUXYDPjj30W-8H9T/s640/DSC_1597.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fick dessutom sjukt stor krans av min ena syster Linnea som är florist. När jag hämtade cykeln och promenerade mot hotellet fick jag många blickar och glada grattis. Folk fick gärna tro att jag vunnit nåt, för även om jag inte kom först i mål så är jag ändå en vinnare. :D</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-15605983828868188202013-08-15T08:53:00.000+02:002013-08-15T08:53:23.943+02:00Ironman Kalmar 2013: FörberedelserSista cykelturen är gjord. Våtdräkten är insimmad igen (den här sommaren har ju varit magiskt varm, att simma med våtdräkt i 23-gradigt vatten har varit totalt omöjligt - alltså har jag simmat utan och vant mig vid det njutningsfulla i att känna vattnet kring kroppen. Men våtdräkten behövs i Kalmar och nu har det blivit ett par pass med dräkten på på slutet) och mina ben har tagit mig med på sommarens sista (och första) tremilalöptur häromdan, en löptur som kändes lätt och så rätt. Jag insåg att jag har saknat mina riktigt långa löpningar, och ska försöka påminna mig själv om det i höst om jag återigen får samma springdipp som förra året.<br />
<br />
Jag känner mig pigg och förväntansfull. Och livrädd. Och ledsen. Och lycklig. Och som att det är svårt att tänka sig att livet fortsätter efter lördag. Det är en märklig känsla. Trots att jag inte varit lika mentalt fokuserad på IM i år som förra året så har jag de senaste veckorna mer och mer slutit in mig i min bubbla, och i bubblan finns ingen framtid. Där är det bara IM som gäller. Nästa vecka känns vag, som något som kommer hända någon annan.<br />
<br />
Men ledsen alltså. Ja, jag är grinfärdig. Det är nervositeten, jag vet det. Som en svår släng av PMS. En känsla av ynklighet, av att vilja bli omhändertagen. Men samtidigt ett rus i hela kroppen, en känsla av urkraft och styrka.<br />
<br />
Om en liten stund drar jag iväg till Kalmar och möter upp min IM-partner in crime Håkan. Det var han som lurade med mig på hela triathlongrejen för ett par år sen, och det är honom jag ringer när jag behöver noja över allt en överspänd triathlet kan behöva noja över. På lördag morgon står vi tillsammans i Kalmarsund och lyssnar på Just idag är jag stark. På lördag eftermiddag springer vi över mållinjen på Stortorget vid Domkyrkan.<br />
<br />
Nu är det nära.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwHbjFcygbAjm0-ArdmSsnTLSy14rjoEd82n10suIgOhY6JHJFt5Omnzov5FGeQtyQOpkNzrDusleEJpxWy2URROBonIndTSWPRu4od6KCd5NQWT5JruzVE0oMOMDFHx_STGs64OzJKp9B/s1600/IMG_20130731_124426.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwHbjFcygbAjm0-ArdmSsnTLSy14rjoEd82n10suIgOhY6JHJFt5Omnzov5FGeQtyQOpkNzrDusleEJpxWy2URROBonIndTSWPRu4od6KCd5NQWT5JruzVE0oMOMDFHx_STGs64OzJKp9B/s640/IMG_20130731_124426.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Här har det simmats i sommar...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9EJ9KikIbx5QSglLu0yZDyTOC6QNi7-ZuZh60dWtToQnUaAwptkYfjah8eKVfOwoST0cPjH-iij3XGYzrEuitnZ6IKjihA6ScUh3gh1wwTFqB96wzCyvehXhU9gOIw4y7TD9NC7DjGLro/s1600/IMG_20130809_063717.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9EJ9KikIbx5QSglLu0yZDyTOC6QNi7-ZuZh60dWtToQnUaAwptkYfjah8eKVfOwoST0cPjH-iij3XGYzrEuitnZ6IKjihA6ScUh3gh1wwTFqB96wzCyvehXhU9gOIw4y7TD9NC7DjGLro/s640/IMG_20130809_063717.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...och här.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqVdc-maQjf48FrPBw1S45_Ckf6xzHf2GrCt5h6taI30QGiZCt8J8_5ashQmzsdv6_2MZ9jtQTKE1XylNi-CAe6SRHoQCObXx1q-gcgiDT9wVTRl8J1q7KVMIFf944Jsf2L8XK2Fy64R10/s1600/IMG_20130702_102753.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqVdc-maQjf48FrPBw1S45_Ckf6xzHf2GrCt5h6taI30QGiZCt8J8_5ashQmzsdv6_2MZ9jtQTKE1XylNi-CAe6SRHoQCObXx1q-gcgiDT9wVTRl8J1q7KVMIFf944Jsf2L8XK2Fy64R10/s640/IMG_20130702_102753.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det har cyklats längs halländska och västgötska vägar ihop med Johan...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2E9aQERtlPN4sS9bm8C62XrLxqi5-1RIOJQqt7sZ_ANZ9eWCsOccSxnxe29TXxMCCCOxn7yR3Pb4jiyM2465J30ALNYCfB4L1O0QhGjZyOJXSiAFHPUlvEpNIUOvmmDnbklOmWzGAFxBJ/s1600/IMG_20130803_091212.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg2E9aQERtlPN4sS9bm8C62XrLxqi5-1RIOJQqt7sZ_ANZ9eWCsOccSxnxe29TXxMCCCOxn7yR3Pb4jiyM2465J30ALNYCfB4L1O0QhGjZyOJXSiAFHPUlvEpNIUOvmmDnbklOmWzGAFxBJ/s640/IMG_20130803_091212.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...och längs skånska vägar ihop med Ride of hope.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwDRrHEGyVTGuaE7MCr-xzAcYr3mvEguV1Dl-U34Ap_27K3F-XVcvPwAfqs9WyWcb8Yo7Ajb_sM0EDA_tb8IsWdNZdNUWQv9-m3keG6Ux819pUD3RBHHLppWkq5zgEBcjMr9qwfqH7gRti/s1600/IMG_20130629_100210.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwDRrHEGyVTGuaE7MCr-xzAcYr3mvEguV1Dl-U34Ap_27K3F-XVcvPwAfqs9WyWcb8Yo7Ajb_sM0EDA_tb8IsWdNZdNUWQv9-m3keG6Ux819pUD3RBHHLppWkq5zgEBcjMr9qwfqH7gRti/s640/IMG_20130629_100210.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och det har sprungits längs hav...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU-7HrW0DjZGb7F4URB5EhkaFHpKYss5RVdq93hPHaqG5pVHHGk4aCxfToNYaq3JMPlxCyMLV7Fbw5i7AFGuCoQPYUUt8m6tklqYOzphssMu_mF9Io7k3CRth_lwfZ3sVOSl9lgIxmSU3Q/s1600/IMG_20130810_082258.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhU-7HrW0DjZGb7F4URB5EhkaFHpKYss5RVdq93hPHaqG5pVHHGk4aCxfToNYaq3JMPlxCyMLV7Fbw5i7AFGuCoQPYUUt8m6tklqYOzphssMu_mF9Io7k3CRth_lwfZ3sVOSl9lgIxmSU3Q/s640/IMG_20130810_082258.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...och inland.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-58988619819606470092013-06-29T19:42:00.001+02:002013-06-29T19:42:27.384+02:00Därför älskar jag triathlonDet går verkligen upp och ner med min motivation just nu. Känner igen mig i <a href="http://www.snabbarestarkaresnyggare.com/2013/06/personlighetsforandrad.html"><b>Wilmas</b> inlägg från i torsdags</a> - ibland är jag bara så less på att ägna så mycket tid åt träning. Helgerna är liksom vigda åt långa distanspass på cykeln, och jag känner då och då en dum press och stress över att hinna träna så mycket som jag behöver för att överleva och helst klara av en Ironman med någon slags värdighet.<br />
<br />
Men samtidigt - jag älskar verkligen mina timmar på cykeln. Häromdagen gav jag mig av i ottan på regnvåta vägar under en uppsprickande himmel och hann med sex vackra mil på drygt två timmar innan jobbet, och det var en av veckans bästa stunder. Och det är de ögonblicken jag behöver, ögonblicken då kroppen, hjärtat och cykeln blir ett, som en urkraft som forsar fram längs vägarna.<br />
<br />
Det går ju inte att komma ifrån att det är krångligt att få tid till den mängd träning jag upplever att jag behöver innan Kalmar. Jag jobbar heltid, jag jobbar obekväma arbetstider, jag har miljoner andra saker jag också vill hinna med - och jag börjar allt mer ifrågasätta meningen med att lägga så mycket energi ut på något som egentligen inte genererar någonting vettigt överhuvudtaget, mer än att jag själv får en kick. Men mer om den funderingen en annan gång.<br />
<br />
För i söndags gick det upp för mig varför jag gör det här. Då begick jag nämligen tävlingspremiär för i år, på <b><a href="http://simmarveckan.se/stadstriathlon/">Maleryd Varberg triathlon</a></b>, och premiären var dubbel eftersom det dessutom var första gången tävlingen arrangerades. Den enda distans som fanns att välja på var motionssprint - perfekt för en triathlet som varken simmat eller sprungit nämnvärt mycket under våren.<br />
<br />
Det är något magiskt med ett triathlon. Spänningen innan start, vattnet som sipprar in under våtdräkten och värmer dig när det sextongradiga, salta Kattegattvattnet kyler ner ditt huvud under simmössan, en dränktkattblöt kropp som rullar iväg på cykeln, det metodiska trampandet på gränsen till max, nertrappandet av intensiteten en bit innan växling för att låta benen hämta sig en aning innan löpmomentet, den knixiga och fula löpstilen den första kilometern, smärtan halvvägs in i löpningen - och den otroligt kaxiga och stolta känslan när mållinjen passeras.<br />
<br />
Jag älskar det. Varje minut, varje smärtsamt steg. Jag älskar kampen i uppförsbackarna på cykeln, älskar vattenbrottningen och kampen för varje simtag och andetag i vattnet. Älskar att känna hur kroppen bara orkar och orkar och aldrig tar slut trots att det känns som en näradödenupplevelse i slutet på löpningen.<br />
<br />
Triathlon är den vackraste sporten jag vet. Den gör mig glad. Och därför fortsätter jag, trots att det känns motigt och inte alls särskilt kul emellanåt.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAEAr0Ag04HOOXOn0C0ZO8en4203EbLRLbu0LkfNq_cXoAm5ScyUMdXkrh_jDyRSLX5rGvDxkeB19mAfYNQDtTYEkxNpJMjJV7JZaRATS6Mg4LlNHY40hySho-7S6WnMSs7lCxJ7rm3G-K/s1600/DSC_0657.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAEAr0Ag04HOOXOn0C0ZO8en4203EbLRLbu0LkfNq_cXoAm5ScyUMdXkrh_jDyRSLX5rGvDxkeB19mAfYNQDtTYEkxNpJMjJV7JZaRATS6Mg4LlNHY40hySho-7S6WnMSs7lCxJ7rm3G-K/s640/DSC_0657.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Simstarten vid Barnens badstrand vid Kallbadhuset i Varberg. Det var en riktigt blåsig dag, men de hade lagt simbanan innanför vågbrytarna så vi fick sköna 400 meter. (OBS! Alla bilder - copywright Johan Davidsson)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwMp6SFNwI7H2176EFtMC3phR3BPOmcXfudc9iFAj1MhfH2PXE3lGYAbHHmT9D1fmIf6tigawkM5E8_IVatlxkqx4SPwKA_S280RTSOqN3m95HTP0KoRQ0YcSg4q5Y6Lshyphenhyphen8WIKQR6PXdF/s1600/DSC_0672.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwMp6SFNwI7H2176EFtMC3phR3BPOmcXfudc9iFAj1MhfH2PXE3lGYAbHHmT9D1fmIf6tigawkM5E8_IVatlxkqx4SPwKA_S280RTSOqN3m95HTP0KoRQ0YcSg4q5Y6Lshyphenhyphen8WIKQR6PXdF/s640/DSC_0672.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Trots att det var en så kort distans så hinner det kalla vattnet göra sitt för att pajja balansen. Det var sjukt svårt att ta sig upp för trappan ur vattnet...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTki2c5VqqizseZR-z1I6Oij7CFC-RrMUL4Z0tSRMjVgZMsxQSE4ujrnCKdQEZoOEMe0V9mAKScCNpxoqxub7fYCxMPEJDCA7bdFmN6wlS9ZR36ZCazLahp72XTJ_7bAHd0FEL8fz8vAmB/s1600/DSC_0681.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTki2c5VqqizseZR-z1I6Oij7CFC-RrMUL4Z0tSRMjVgZMsxQSE4ujrnCKdQEZoOEMe0V9mAKScCNpxoqxub7fYCxMPEJDCA7bdFmN6wlS9ZR36ZCazLahp72XTJ_7bAHd0FEL8fz8vAmB/s640/DSC_0681.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Cykelbanan bestod av fyra varv på en ganska knixig och kuperad slinga som gick genom stan. Den inleddes med en rätt brant backe som jag gillade mer och mer för varje varv....</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSWA2PZFj06Qqj6OSh8Nw70N7G44Q3zuydxkd8zMZBRZbtaPVYo4BYsArz6lpZ1GrkAWUE1zTgcxfT-ZqzXIMEG3gA3zGOKTakAMiEumd07-iYi_x0g5MS4pyT4PcJaCyPFcHSnccAHmYy/s1600/DSC_0698.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSWA2PZFj06Qqj6OSh8Nw70N7G44Q3zuydxkd8zMZBRZbtaPVYo4BYsArz6lpZ1GrkAWUE1zTgcxfT-ZqzXIMEG3gA3zGOKTakAMiEumd07-iYi_x0g5MS4pyT4PcJaCyPFcHSnccAHmYy/s640/DSC_0698.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...backar är nämligen min styrka, så det var här och på en annan brant historia någon kilometer längre bort som jag liksom susade förbi många av mina medtävlare...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0Cc9qLU-ID-kYKRUPSsWl7YGtrrY0FzQ3zfrkMHhW6NZTu1kKvfqtLdXYbH8vDpCewahXP7cBQ_-nsv9N9JdRr19ViVC-oUZMeNAPVTG2NYXzP-Dk0FrTdZcMgYVKUORgdyDv3hRmzsV7/s1600/DSC_0735.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0Cc9qLU-ID-kYKRUPSsWl7YGtrrY0FzQ3zfrkMHhW6NZTu1kKvfqtLdXYbH8vDpCewahXP7cBQ_-nsv9N9JdRr19ViVC-oUZMeNAPVTG2NYXzP-Dk0FrTdZcMgYVKUORgdyDv3hRmzsV7/s640/DSC_0735.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...fast de cyklade å andra sidan ifrån mig i nerförsbackarna igen. Typiskt. :)</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtVV2rjp4Hc3PxRoGbNL4nmJNveua0LEjWvOccvPeZYFauSWuIdsMS6d0MbRLJ8kmjImV2CfE4Whgo_0gLD7sNh29fJA-u_mfezqVPrw2kTLvwIO_i0V36HlMNJ9C1S705xHIVKPYV4UZg/s1600/DSC_0744.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtVV2rjp4Hc3PxRoGbNL4nmJNveua0LEjWvOccvPeZYFauSWuIdsMS6d0MbRLJ8kmjImV2CfE4Whgo_0gLD7sNh29fJA-u_mfezqVPrw2kTLvwIO_i0V36HlMNJ9C1S705xHIVKPYV4UZg/s640/DSC_0744.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det enda dåliga med arrangemanget (som annars alltså var helt super, blir det här en återkommande tävling med tävlingsklass så kommer jag göra den till en tradition) var att det var lite dåligt skyltat i växlingsområden inför löpningen. Jag fattade inte vart jag skulle ta vägen ut...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizfdK19A4J7niWKTKjwsjJR3dRCYE_-c-GJclh_l242eBBDFEKN94KI8aGyQ3eRgVnOgsS6TdSeXDTP6H21yHb-k-Y2nRDdLOht5Tz975gJ1I2Mf8ChBmN6NcR5WneNshbP-8byCsvieCj/s1600/DSC_0753.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEizfdK19A4J7niWKTKjwsjJR3dRCYE_-c-GJclh_l242eBBDFEKN94KI8aGyQ3eRgVnOgsS6TdSeXDTP6H21yHb-k-Y2nRDdLOht5Tz975gJ1I2Mf8ChBmN6NcR5WneNshbP-8byCsvieCj/s640/DSC_0753.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">...men jag lyckades ta mig ut på det ungefär 1,2km långa varvet runt Varbergs fästning som skulle springas fyra gånger.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnZjAAJWb6yvNlMgmKCuX2GcwheQfoPgCophHAwtF4ODNJGK9ooZwBwkF-mO5wIzkMd0MC2z7noLO-c-gmsFX-ZNxAFujDlbdQJutenNHNLifPDm0Q81eK9YmyimxjDuz4WKS5wTeFKKc-/s1600/DSC_0762.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnZjAAJWb6yvNlMgmKCuX2GcwheQfoPgCophHAwtF4ODNJGK9ooZwBwkF-mO5wIzkMd0MC2z7noLO-c-gmsFX-ZNxAFujDlbdQJutenNHNLifPDm0Q81eK9YmyimxjDuz4WKS5wTeFKKc-/s640/DSC_0762.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Banan var hyfsat vindskyddad, enda stället där vinden bet i var här där vi rundade ett hörn på fästningen. Och under de tjugo minutrar som jag sprang runt runt runt så hann jag med att få både strålande sol och störtregn. Märkligt men härligt tävlingsväder.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJGzKc9b50nMzjb_KRN5se2q3thVsfDT_HzWuWbVkPDV5h-DrbuHLAWxli6sXIS_uhiQt6rYhybxJiJnCL1pXVRdqElMo_Uzj9fxNJna5h-7EREAPfqU3471RVJebHIcY1CK2c6qpZZcHd/s1600/DSC_0773.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgJGzKc9b50nMzjb_KRN5se2q3thVsfDT_HzWuWbVkPDV5h-DrbuHLAWxli6sXIS_uhiQt6rYhybxJiJnCL1pXVRdqElMo_Uzj9fxNJna5h-7EREAPfqU3471RVJebHIcY1CK2c6qpZZcHd/s640/DSC_0773.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I mål kom jag som tionde tjej av fyrtiofem tjejer som tog sig i mål, och som nummer 59 av totalt 160.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8C6GvmP-OSzWeR1ik5fLcFxcUoJDzLb_r-tRAgdB8p3JzcU2L7uaARS66vELxlxt9iWJbrM3Xe-Gnr8_aaYwHdjBJ0x4BwKLj_OhGtoU50fSBd4Ejq_Fh2IuRcdwuQGMXOTxQKyJsJEIL/s1600/DSC_0775.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="424" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8C6GvmP-OSzWeR1ik5fLcFxcUoJDzLb_r-tRAgdB8p3JzcU2L7uaARS66vELxlxt9iWJbrM3Xe-Gnr8_aaYwHdjBJ0x4BwKLj_OhGtoU50fSBd4Ejq_Fh2IuRcdwuQGMXOTxQKyJsJEIL/s640/DSC_0775.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och efteråt var det en ruskigt glad tjej som hängde i målområdet.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-52687292640659745512013-05-21T17:47:00.000+02:002013-05-21T17:47:12.314+02:00Skräck, ångest och en envis längtanOm mindre än tre månader är det meningen att jag ska genomföra en Ironman i Kalmar igen. Du vet, 3,8km simning, 18 mil cykling och till slut ett maraton springandes. I sensomras kändes det så himla självklart - jag skulle <i>absolut</i> göra det där igen. Men ju längre tiden går, ju mindre jag springer och ju mer jag hänger i trädgården och odlar potatis och funderar över livet, desto mer omöjligt känns det att jag ska vara redo för minst 12 timmars slit i vattnet och på vägarna i och runt Kalmar.<br />
<br />
Vissa dagar funderar jag på att avanmäla mig och bli bonde på heltid. Andra dagar intalar jag mig käckt och flåshurtigt att jorå, visst kommer det gå bra, jag menar hallå - jag cyklar ju åtminstone för tusan! Det måste väl räcka?<br />
<br />
Men jag vet inte jag. Något säger mig att det inte räcker att pendlingscykla (må så vara att mitt pendlingsavstånd är två mil enkel väg vilket ger mig åtminstone 16 "gratismil" i veckan) för att bli IM-material i augusti. Det måste nog simmas lite också. Och springas. Det duger inte att längta efter dusch och fika redan efter tre kilometers skogslöpning en söndagförmiddag. Jag borde längta efter långa, magiska löppass där uthålligheten verkligen sätts på prov.<br />
<br />
Men nejdå. Jag planterar jordgubbar, filosoferar över självhushållning och stoppar huvudet i sanden. För varje gång jag råkar plocka upp det, huvudet alltså, så känner jag bara skräck, ångest och andra eländeskänslor.<br />
<br />
Fast samtidigt. Den där känslan. Den som nästan spränger hela kroppen när de kvarvarande kilometrarna på det avslutande maratonet tickar ner mot ensiffrigt. Det är ju den jag längtar efter. Jag hoppas verkligen att jag får uppleva den igen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWlEN7J8djBmmOClcMQ7V9UC5qTe7gU-QRDhbLLYiYw9lUXapvqb0s7QaVMHvlfByf_qa1YW2G4u93_rkbxk-7wE5J9hzBTYFLD9ya3ed8nLyWyXNrT60j8j2n8M5Ciu68Jp-l0lS85Dqi/s1600/20130512_171201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWlEN7J8djBmmOClcMQ7V9UC5qTe7gU-QRDhbLLYiYw9lUXapvqb0s7QaVMHvlfByf_qa1YW2G4u93_rkbxk-7wE5J9hzBTYFLD9ya3ed8nLyWyXNrT60j8j2n8M5Ciu68Jp-l0lS85Dqi/s640/20130512_171201.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stryketräning a la lantis: Potatislandsgrävning. Mycket bra genomkörare.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-42337491177082993502013-04-29T17:33:00.000+02:002013-04-29T17:33:22.640+02:00Det här är livetDu kanske undrar vad jag gör? Jag upplever det som att jag står och velar vid ett vägskäl. Är mitt liv som det ser ut nu, med de saker jag ägnar mig åt, det liv jag vill leva? Vad jag än kommer fram till när det gäller den saken så lever jag. Här är några glimtar ur mitt liv den senaste tiden:<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7-rfI_g-TG7Xo7wS1FaIxLO6G3YAG0UHWYKNkvKFExau5AnTCNqWMDFY3gqzeWAJaepF4EJKFhNrm-yD0yFR8_hsXS5nz_NBvxo79zuhR1IZseOca-lND2IwDQrVJlmiG-T9vMpSl1Q54/s1600/IMG_20130414_114110.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7-rfI_g-TG7Xo7wS1FaIxLO6G3YAG0UHWYKNkvKFExau5AnTCNqWMDFY3gqzeWAJaepF4EJKFhNrm-yD0yFR8_hsXS5nz_NBvxo79zuhR1IZseOca-lND2IwDQrVJlmiG-T9vMpSl1Q54/s640/IMG_20130414_114110.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I min kropp finns en oro. Vi konsumerar alldeles för mycket och alldeles för ohållbart. Jag vänder och vrider på mig själv för att komma på rimliga saker jag kan göra för att minska min egen miljöpåverkan. Funderar på att skaffa egna höns. Här är jag på studiebesök.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwI5W3QY1OANAVGWoriatnWlYbB3yO4lT3p-jXDEms8PFG0wK_mTwrPOwD-DwgBc2FIHT3tvruLIyuouO_YfucJ6PsfnFbVnDzLXl1TWP7YtR4tsNo-8_ueH7IJk2dhQs2MZq4VrPqBBu5/s1600/IMG_20130414_120007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwI5W3QY1OANAVGWoriatnWlYbB3yO4lT3p-jXDEms8PFG0wK_mTwrPOwD-DwgBc2FIHT3tvruLIyuouO_YfucJ6PsfnFbVnDzLXl1TWP7YtR4tsNo-8_ueH7IJk2dhQs2MZq4VrPqBBu5/s640/IMG_20130414_120007.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Och när vi ändå är inne på miljöpåverkan - idag <a href="http://www.ivl.se/press/nyheter/pressmeddelande/narodlatinteklimatsmartastevalet.5.3d71f8313d6a4ffc792a66.html">presenterade IVL en ny rapport</a> om att närodlat inte alltid är det bästa för klimatet, utan vi måste tänka på <a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=5519107"><i>vad </i>vi äter snarare än <i>var </i>det är producerat</a>. Mindre kött, mer vegetariskt, var en av slutsatserna. Men jag tänker att man kan göra både ock - jag drömmer om att kunna lite mer om odling och med hjälp av bra jord och några pallkragar tänker jag och Johan experimentera med grönsaker i sommar.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiifluVFf4L-IRyt78aWiqQ_V6FZ76NTxtIojlOKPdvIwJ_nUdZHwKsHVVYFBFwak6b_ku160zaUJbj7PtouWI0LfsSU0pOQdDsMgM7-_0qOqJifQyOC_VKLfYYsXJMdXLHehKSBpm15Mgp/s1600/20130425_174916.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiifluVFf4L-IRyt78aWiqQ_V6FZ76NTxtIojlOKPdvIwJ_nUdZHwKsHVVYFBFwak6b_ku160zaUJbj7PtouWI0LfsSU0pOQdDsMgM7-_0qOqJifQyOC_VKLfYYsXJMdXLHehKSBpm15Mgp/s640/20130425_174916.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Samtidigt utforskar jag omgivningarna kring vår nya bostad. Här går Hallandsleden på väg mot <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Danska_fall">Danska fall</a> och sedan vidare mot fina naturreservatet <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%A5rdshult">Gårdshult</a>. Snart slår bokarna ut och då kommer det gnistra och glittra i den här dalgången.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5iioD55v_N4KLguyOIF3FL0X5CKzFJHmhP16BjdT3IdRKyO5cKBi9dO3dBg9Yt4JqROwI2a_cKnyMn4M94DTsjjLd2FQ-6yX54M1dZ1LJs_9Frthg3GGSjFL3IvFPqv-umZSUzdN1pLeT/s1600/20130421_184616.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj5iioD55v_N4KLguyOIF3FL0X5CKzFJHmhP16BjdT3IdRKyO5cKBi9dO3dBg9Yt4JqROwI2a_cKnyMn4M94DTsjjLd2FQ-6yX54M1dZ1LJs_9Frthg3GGSjFL3IvFPqv-umZSUzdN1pLeT/s640/20130421_184616.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Johan tog med mig på en tur upp till en höjd som jag tror kallas Ivars kulle i folkmun. Här har man utsikt ut mot havet ett par mil västerut. Häftigt, minst sagt. När vi kom dit hade någon eller några ägnat sig åt svedjebränning, så hela kullen var alldeles sotig.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVfBbaiPfY3xW3qvicK_jORowqHXna2X0Rbx7-tMXyVrFPSNr7tp95OgWGeHzcgBk5O5zIILZV8MXE4CgXBp9zNlkQ3QY1XrsHqDVN53M8NxGpdT1ElHVXaAMe5htwL_ba1DxU2vMpkl8-/s1600/20130420_094114.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhVfBbaiPfY3xW3qvicK_jORowqHXna2X0Rbx7-tMXyVrFPSNr7tp95OgWGeHzcgBk5O5zIILZV8MXE4CgXBp9zNlkQ3QY1XrsHqDVN53M8NxGpdT1ElHVXaAMe5htwL_ba1DxU2vMpkl8-/s640/20130420_094114.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Loppförberedelser i vårsolen. För ett par veckor sedan arrangerade min klubb ett av Hallands vackraste terränglopp, Simlången runt, och vi hjälptes åt att göra i ordning banan. Och för varje dag som går älskar jag min nya hembygd mer och mer.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmec2CEiZ9EIj4_Xh5WT5NbuqvQGuS8-x8EtbQEO1SIZVOkKw3durXBafiGoarZrbf55WxfUsjPwo3exjyAIxSulNqMmssIacxnnz7gf4huMgc530wTRtx2mNbhHb2kpzskXFaTbGklhQO/s1600/20130416_130828.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmec2CEiZ9EIj4_Xh5WT5NbuqvQGuS8-x8EtbQEO1SIZVOkKw3durXBafiGoarZrbf55WxfUsjPwo3exjyAIxSulNqMmssIacxnnz7gf4huMgc530wTRtx2mNbhHb2kpzskXFaTbGklhQO/s640/20130416_130828.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Samtidigt blir det varmare och varmare ute. Jag cyklar med benvärmare till jobbet på morgonen, och när det är dags att rulla de två milen hemåt efter lunch går det att cykla i kortbyxor. Så fort andan och lusten faller på ska jag byta däck på crossen och anpassa den för vårvägarna.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOWcyn6QUs2jg5jtuWC9DApEmLwwnJsSNuZ41UZt0nAObn_VmI32jp2Bk_QxAuCN8bCnMl9nGGoImaHxrZLhU3SzmfYwUg4Mp05y8vXbMPx-YHx3Jq0OSCiWddSm__NBgLwZwfwOducB3G/s1600/mallis+henrik.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOWcyn6QUs2jg5jtuWC9DApEmLwwnJsSNuZ41UZt0nAObn_VmI32jp2Bk_QxAuCN8bCnMl9nGGoImaHxrZLhU3SzmfYwUg4Mp05y8vXbMPx-YHx3Jq0OSCiWddSm__NBgLwZwfwOducB3G/s640/mallis+henrik.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">På lördag kör jag säsongens första cykellopp - Hallandsloppet som går över tio mil på fina halländska vägar. Då hoppas jag kunna hitta lite av känslan som finns i den här bilden när jag och triathleten Jessica tillsammans med orienteraren Henrik (bakom kameran) rullar tillbaks mot kusten efter en tur i bergen på Mallis.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWrrGMh9T5cv951kVp88lPZilMFJi_7e9XKxD_SLC4rlXfyse7WjpSMZMkFazxfFlSEaFTorM6Kk1BxwMyj1ZywPz0-IggvfFHHJtiH0_RvgpU8ck9s6l3DFNXAuYGjp6d4TJ-g75QEBff/s1600/IMG_20130428_103435.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiWrrGMh9T5cv951kVp88lPZilMFJi_7e9XKxD_SLC4rlXfyse7WjpSMZMkFazxfFlSEaFTorM6Kk1BxwMyj1ZywPz0-IggvfFHHJtiH0_RvgpU8ck9s6l3DFNXAuYGjp6d4TJ-g75QEBff/s640/IMG_20130428_103435.jpg" width="480" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">I Uppland hittade jag det vackraste vårtecknet i helgen - blåsipporna som liksom tussilagorna fullkomligen svämmade över alla breddar. Det kommer nog bli sommar även i år. Och den här sommaren kommer bli magisk.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-3657412007949422302013-04-11T16:26:00.002+02:002013-04-12T07:31:42.709+02:00Ironman? Not so much!Den ständiga frågan - vem är det som går runt och kapar bort löparben och byter bort dem mot telefonstolpar? Jag vill ha mina triatletben tillbaks! Det är bara att lägga dem på postlådan, du behöver inte ens säga vem du är eller be om ursäkt, jag blir glad bara jag får något av kött, ben och blod att ta mig fram med längs löparstråken.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Årets första brickpass är nämligen avklarat. Jag sprang i tjugo minuter som kändes som en evighet. Och i vanlig ordning känns det som en <i>omöjlighet</i> att jag ska stå på startlinjen i Kalmar om några månader. Fy satan. Men första gången är alltid värst. Jag håller tummarna för att benen hunnit anlända till nästa gång!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl0ifDEUAGgCdj7hWx0VqC4Ry95lAyZUWMv0OlWuZFeILoO-045EczlQuBbZjcyIhNE_oGKA-IUdEpmFNl-WmK3aC7oaa9pg5D_aO7Ssgpbvo4IPsxs9QznP11EpKmyCfRG0RPvTEFi2ul/s1600/20130411_150020.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgl0ifDEUAGgCdj7hWx0VqC4Ry95lAyZUWMv0OlWuZFeILoO-045EczlQuBbZjcyIhNE_oGKA-IUdEpmFNl-WmK3aC7oaa9pg5D_aO7Ssgpbvo4IPsxs9QznP11EpKmyCfRG0RPvTEFi2ul/s640/20130411_150020.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Fin springväg i alla fall!</td></tr>
</tbody></table>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-86511790504614206932013-04-08T17:55:00.000+02:002013-04-08T17:55:34.249+02:00Cykling på Mallorca dag 6 och 7: Klungskräck och regnVissa saker tar tid att bygga upp och bara ett ögonblick att rasera. Som tryggheten i en klunga. Jag ska inte sticka under stol med att jag kände mig måttligt sugen på att ge mig ut och cykla i någon större grupp i fredags, dagen efter min vurpa. Därför blev jag väldigt glad när Jessica, en av Halmstads unga, coola triathleter ville <a href="http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=6611041">cykla i bergen</a> med mig alldeles ensam medan de andra gav sig iväg söderut mot Cala Pi.<br />
<br />
Vi cyklade de tre transportmilen till den gulliga lilla staden Bunyola och sedan bar det av uppåt. Fem kilometers klättring upp till Coll de Hono på 540 meters höjd var det som gällde, svetten rann, backarna var tuffa och jag kämpade dessutom med mina växlar som inte funkade helt bra efter vurpan. Till slut struntade jag i att växla och körde hela backen på lättaste växeln, något som är jobbigare än det låter. Det är svårt att få upp nån fart på så lätt växel och benen får tugga på som tusan. Men upp kom vi, och medan stora, tunga moln tornade upp sig över oss körde vi igenom passet mot Orient där vi stötte på Henrik som hade lämnat sin klunga för att ta sig an Orientbackarna på andra hållet, och han följde glatt med nerför med oss.<br />
<br />
Vägen ner mot Alaró gick längs bergskanten med magnifik utsikt ut över en stor dal, gissar jag i alla fall. Jag vågade mig inte på att titta. När det går i över 50 kilometer i timmen nöjer jag mig med att ha blicken på vägen för att kunna se eventuella stenar och annat skräp som jag helst vill undvika att köra över...<br />
<br />
De stora svarta regnmolnen låg som en olycksbådande skugga över bergen i väster medan vi cyklade i solsken och värme nere på slätten, och turligt nog höll de sig kvar där. Så när vi rullade in på strandpromenaden igen var det efter tio varma, soliga mil. Mina vurpade ben hade överlevt ett tufft pass och mådde uppenbarligen bra. Klungskräcken försökte jag göra något åt under <a href="http://www.jogg.se/Traning/Pass.aspx?id=6615399">veckans allra sista cykeltur</a> som dessutom kördes i regn och bara några få plusgrader. Jag tuffade på i min sexmannagrupp och blev liksom så illa tvungen att köra nära mina kompisar, för vinden tilltog och blev så ihärdig till slut att vi fick trampa järnet i nerförsbackarna för att överhuvudtaget komma någonstans.<br />
<br />
När jag klickade ur pedalerna för allra sista gången den här Mallisveckan kändes det både sorgligt och lite skönt. Skönt eftersom kroppen hade svarat så bra och jag hade fått till 63 riktigt magiska mil längs öns vackra vägar - jag hade verkligen inte kunnat önska mig mer, men sorgligt förstås eftersom nu var det över. Inget mera Mallis. Hem till minusgrader, grusiga vägar och underställ.<br />
<br />
Men samtidigt - det kommer en vår nästa år också. Och då finns det många bergstoppar att erövra. Det blev till exempel inte Sa Calobra i år. Puig Major hoppade vi också över. Liksom Cap Formentor. Men nästa år, då. Jag längtar redan.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ1gP8FL1Tn1h_Hs7x0QWFmu_0X4oZVnRM17kwJBZGCmSAVxg_FZ8JaRsNJiHOhkUSBHgQf3XvPhiV2PuB6pyU5V9x5VptnTmGHl4sLAr14eWdA_5b5Po0Qi5Ezt3cLr9XnXXbjQLiEY61/s1600/20130406_145343.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ1gP8FL1Tn1h_Hs7x0QWFmu_0X4oZVnRM17kwJBZGCmSAVxg_FZ8JaRsNJiHOhkUSBHgQf3XvPhiV2PuB6pyU5V9x5VptnTmGHl4sLAr14eWdA_5b5Po0Qi5Ezt3cLr9XnXXbjQLiEY61/s640/20130406_145343.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag och min klunga! Minus Viktor som tar bild. Viktor och Conny gjorde för övrigt sitt första pass eftersom de kom ner till Mallis dagen innan, så de fick göra ett hästjobb och dra större delen av tiden.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-72175417499239168352013-04-04T22:54:00.001+02:002013-04-04T22:54:30.177+02:00Cykling på Mallorca dag 5: Crash boom bang (och lite kärlek)När vi rullade in genom alléerna som ledde in till bergsbyn Valldemossa i eftermiddags så hade jag redan skrivit det här inlägget i mitt huvud. Jag ville berätta hur det känns att se bergen torna upp sig framför cykeln och veta att snart, snart få jag cykla serpentinerna upp genom Sollerpasset, snart får jag ta i och lämna marken under mig. Jag ville tala om för dig hur sagolikt vackert det är bland bergen, hur ofattbart lyckligt lottad man känner sig när man tar sig ner längs bergssidorna och närmar sig en rosa by med gröna fönsterluckor.<br />
<br />
Jag ville berätta om hur det känns att susa fram i 60 kilometer i timmen ner längs långa, böljande backar, hur otroligt mycket det värker i händerna efter ditt livs första riktigt långa nerförskörning i serpentiner (när ska man våga sluta bromsa så förtvivlat tro?) och jag ville framför allt berätta hur en kropp kan kännas sprickfärdig av kärlek till livet och alla vackra äventyr.<br />
<br />
Men istället måste jag tala om något helt annat. Efter att vi letat oss ner från bergen och cyklat bra mycket längre än vi först hade planerat eftersom alla i min lilla klunga kände sig pigga och sugna på mer så hamnade vi på en lite större trafikerad väg som ledde oss tillbaka till S'Arenal som är första anhalten på strandpromenaden som leder in till Palma. Med bara typ nio kilometer kvar hakar min klunga på ett annat gäng med lite högre fart, och jag som ligger sist varnar för att jag kanske inte kommer orka men hänger på så gott jag förmår. Men ett plötsligt vingel från killen framför mig som bara ville kolla så jag var med orsakade mitt livs första klungkrasch. Det var bara jag och han inblandade, men vi körde i 35km/h och det blev en jäkla smäll. Jag klarade mig förhoppningsvis med blotta förskräckelsen, en ordentligt blå rumpa och en svullen och skrapad armbåge, medan killen jag krockade med fick åka till sjukhuset för att kolla till sin axel. Det visade sig efteråt bara vara en luxation och han ordinerades två veckor vila, och själv sitter jag här med en lindad armbåge för att minska svullnaden och jag mår rätt bra.<br />
<br />
Men jäklar vilken chock. Vilken oerhörd maktlöshet. Du hinner se personen framför dig vingla till, du hinner tänka "fan också". Men du hinner inte reagera.<br />
<br />
Förhoppningsvis känns allt bra imorn. Då ska jag ut i serpentinerna igen. Kärleken till bergen slog mig med full kraft idag, och jag längtar dit igen.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiACkABnzgdRpRo6_BVln5IkzFev07mUxISszqIzJ8laZCgNHI9geXVntxOIengeLLj5QT4YZJU0OnSokUKkSCQVyAOlWiGFLg5uW-uIW03lG2IIiEc8eFrWcAdsKPzF8KxqcFwFMkgwetz/s1600/20130404_121110.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiACkABnzgdRpRo6_BVln5IkzFev07mUxISszqIzJ8laZCgNHI9geXVntxOIengeLLj5QT4YZJU0OnSokUKkSCQVyAOlWiGFLg5uW-uIW03lG2IIiEc8eFrWcAdsKPzF8KxqcFwFMkgwetz/s640/20130404_121110.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En liten bit av 5,5 kilometer serpentin upp till Sollerpasset. Riktigt härlig cykling!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_vMUKsQoVLsK2sG7wtImIkKI6drzm7Sxh07mBlyfxGKOib-N-jJbOnDq0DTXWBA3pF2fuofRE-xWnMQvFx8EpamsRrR3k3QJ9AcwI6XuvLC_HbmbKyIpNJJBStORFsnXqCO6xb66mGQDd/s1600/20130404_130906.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_vMUKsQoVLsK2sG7wtImIkKI6drzm7Sxh07mBlyfxGKOib-N-jJbOnDq0DTXWBA3pF2fuofRE-xWnMQvFx8EpamsRrR3k3QJ9AcwI6XuvLC_HbmbKyIpNJJBStORFsnXqCO6xb66mGQDd/s640/20130404_130906.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Vackra Deia.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU8S1bWIYbVpHexGHIwqb26ODsc16F1YbfThJztnHPOrpCsltQ51Tz1BwJNPODPegUAUP-Jx06RMTlrnUCve6aa-OxLivo5zjW7U4NXGg7j_m5w1RUHOpbtS-e9IA-799-JBDnsNEpJplw/s1600/20130404_141338.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU8S1bWIYbVpHexGHIwqb26ODsc16F1YbfThJztnHPOrpCsltQ51Tz1BwJNPODPegUAUP-Jx06RMTlrnUCve6aa-OxLivo5zjW7U4NXGg7j_m5w1RUHOpbtS-e9IA-799-JBDnsNEpJplw/s640/20130404_141338.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Två av mina medcyklister, Dennis och Janne, i väntan på Dag som kommer nedanför.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-34714523814414440722013-04-03T21:43:00.003+02:002013-04-03T21:43:58.913+02:00Cykling på Mallorca dag 4: Ändrade planerDet blev ingen cykling idag. Jag vaknade upp och kände mig helt seg i huvudet och ganska trött i kroppen så det fick bli cykelvila. Men i vanlig ordning kan jag inte sitta still, så jag spanade långt efter de triathleter som varit smarta nog att ta med sig våtdräkterna och som gav sig ut i vågorna imorse. Gud vad jag hade velat följa med.<br />
<br />
Och i eftermiddags, efter en promenad, lite solhäng (med betoning på lite, jösses vad jag blir rastlös av att sitta i en solstol) och lunch så gav jag mig ut på en kort löptur. Om man bortser från den lilla arga hunden som väldigt gärna ville nafsa mig i vaderna så var det en trevlig sväng längs strandpromenaden bort mot Palma. Allra trevligast var förstås att kunna springa barbent och i linne, hemma lär väl inte det hända förrän i augusti...Vi pratar en del om det här, hur sjutton ska vi göra när vi kommer hem? Vem vill dra på långbyxorna igen? Vem vill släpa ut vintercykeln på helgturerna? Jag hoppas att ni sköter ert därhemma och ser till att jaga bort kylan och gruset lagom till jag kommer hem!<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaakdMowihZYXwxr-nZ_ILzxzTfAeTfjvm8O9QGzUDAwrq85FiyR7cUxW2Z6rCOEKpXAZKw9zwac2JeTSyfj6vnMGy9GfAZ4R5cxX2JC4iv2fOYEmOwL51G7tl2kTuoJCORFWHubvp880n/s1600/20130403_160008.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaakdMowihZYXwxr-nZ_ILzxzTfAeTfjvm8O9QGzUDAwrq85FiyR7cUxW2Z6rCOEKpXAZKw9zwac2JeTSyfj6vnMGy9GfAZ4R5cxX2JC4iv2fOYEmOwL51G7tl2kTuoJCORFWHubvp880n/s640/20130403_160008.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Strandflanörerna fick äran att bli först att se mig i min fina Runningskirt. Jag kände mig snyggast i stan!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB36KloYroH5fmdKOT7lELrpB1Ik0GjGAaqPC4_dNHTaKysc-uVp1LrqgWRHpyyacrbPGZG6P4ovkdegvKFbC9UlE0lst7K_fJCRYzR9L5gkm0jv_14eWOpPqWrayE2uKgloPSjVlRf6lf/s1600/20130403_150103.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgB36KloYroH5fmdKOT7lELrpB1Ik0GjGAaqPC4_dNHTaKysc-uVp1LrqgWRHpyyacrbPGZG6P4ovkdegvKFbC9UlE0lst7K_fJCRYzR9L5gkm0jv_14eWOpPqWrayE2uKgloPSjVlRf6lf/s640/20130403_150103.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Det här ser vi när vi går ut utanför vårt hotell. Ganska okej läge.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-38690472057419207692013-04-02T21:38:00.000+02:002013-04-02T21:38:38.586+02:00Cykling på Mallorca dag 3: Magi och motvindsväggDet finns en backe på den här ön som går under smeknamnet "hängmattebacken". Det är en tio kilometer lång uppförsbacke som aldrig tar slut, den liksom stiger i etapper så när man tror att man ser toppen framför sig så är det bara början.<div>
<br /></div>
<div>
Jag älskar den backen.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi har cyklat den två gånger hittills på vår väg upp från Palma och ut på äventyr, och om jag fick bestämma skulle det bli många fler.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Men så är jag kanske lite backstörd också.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Idag har däremot varit totala motsatsen till backigt. Jag cyklade ihop med ett järngäng som stundtals snittade en bra bit över 35km/h längs en helt magisk väg med böljande nerförsbackar och sjukt roliga flacka partier genom ett vidsträckt grönskande landskap från Llucmajor rakt österut mot kusten och den lilla hamnstaden Portocolom. Där åt och drack vi så kungligt som bara hungriga cyklister kan göra innan vi var fem stycken som drog vidare längs en väg som slingrade sig fram en bit upp längs kusten tillbaka. Så länge jag hade byarna och de små fina vägarna att engagera mig i så kunde jag tänka bort motvinden som blev allt ihärdigare ju längre dagen led, men efter kanske tio mil började energinivån sjunka drastiskt och benen skrek sig stumma. En banan och lite choklad senare piggnade jag till, men det var en stukad cyklist som rullade längs nerförbackarna in mot Can Pastilla där vi bor. Jag hade anat väggen i ögonvrån, men när jag satte mig ner med afterbike-ölen kände jag mig så himla nöjd och glad över att jag ändå bet i så bra som jag gjorde och inte sinkade mina cykelvänner särskilt mycket.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Imorn pratar vi om att cykla upp till Sollérpasset, en tur på drygt 10 mil och 2200 höjdmeter. Backtönten i mig längtar, men resten av mig känner stor respekt för bergen på den här ön. Jag hoppas att kroppen ska vara med mig hela dagen imorn och att väggen håller sig långt borta.</div>
<div>
<br /></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8fcR_0_gXguUPLFU3jb5wStpvOf2nbKaWchFJwiNqkEyVl4mk-DSBr37QaG3b05xsJu4xFSq3CPsrI1NQjqX-4ypgKdTQTPqqLoHlBojv7pWHEVau2MDBFeT3ygn7J7Hjoqo3AsrFjz7D/s1600/20130402_122058.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8fcR_0_gXguUPLFU3jb5wStpvOf2nbKaWchFJwiNqkEyVl4mk-DSBr37QaG3b05xsJu4xFSq3CPsrI1NQjqX-4ypgKdTQTPqqLoHlBojv7pWHEVau2MDBFeT3ygn7J7Hjoqo3AsrFjz7D/s640/20130402_122058.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Glad cyklist som just doppat tårna det femtongradiga vattnet i den lagunliknande hamnen i Portocolom.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC3BwQnRpkJ8R2iFCbC0n7annvFVdtvRf0eDMoCdFifOaFjvIV2ozThUVVAmH74LvV1ht1K7tYTuhPpO1c4dYQQfLIZmwUhtp27u77m7GrQL6jzoC58gmkDmY2HhFsMh0Gl5o-g93c9aj-/s1600/20130402_121940.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC3BwQnRpkJ8R2iFCbC0n7annvFVdtvRf0eDMoCdFifOaFjvIV2ozThUVVAmH74LvV1ht1K7tYTuhPpO1c4dYQQfLIZmwUhtp27u77m7GrQL6jzoC58gmkDmY2HhFsMh0Gl5o-g93c9aj-/s640/20130402_121940.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Sol! Hav!</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-15328988191862743142013-04-01T21:54:00.000+02:002013-04-01T21:54:42.518+02:00Cykling på Mallorca dag 2: Bilkrock och vurpaImorse regnade det. Verkligen regnade. Och blåste. Dagens äventyr sköts upp en timme i väntan på bättre väder, men när klockan slog elva och ett mäktigt stort gäng Burecyklister stod samlade vid strandpromenaden i Can Pastilla så sken solen igen och temperaturen var på väg upp mot tjugonånting.<br />
<br />
Färden skulle gå längs en fin, hyfsat kuperad väg som slingrade sig fram genom ett par byar innan den når fram till Petra. Stigningarna är modesta, och nerförsbackarna lagom okurviga så till och med en harig cyklist som jag vågar ligga på och komma upp i 60-nånting när det går som allra snabbast.<br />
<br />
Och det är faktiskt inte i nerförsbackarna som första krocken kommer, utan i byn Sant Joan nån halvmil innan Petra. I de smala gränderna försöker vi cyklister samsas med bilisterna så gott det går, men i en av alla skymda korsningar stannar en bil framför oss väldigt oväntat och jag hinner inte få loss fötterna och få stopp på hela ekipaget utan drösar in i bilens stötfångare där bak. Som tur var går det otroligt långsamt och jag låter bli att välta och få med mig nån annan i fallet.<br />
<br />
Men det ska hända värre grejer innan dagen är slut.<br />
<br />
Väl framme i Petra slår vi oss ner bland alla de andra cyklisterna på torget och äter nyplockade, solmogna apelsiner och en cykelfika värd namnet innan vi rullade iväg igen. Tanken var att dela upp oss i två mindre klungor varav den ena skulle köra lite norrut innan vi vände hemåt mot vinden medan den andra skulle köra i princip raka vägen hemåt igen. Men innan vi kommer fram till Sineu där vi skulle dela på oss så händer det som inte får hända. På en mindre väg, i en skymd kurva kraschar en av oss rakt in i en mötande cyklist. Det är en otroligt läskig känsla som sprider sig i kroppen när man hör kraschen och innan man vet exakt hur illa det är. Jag och de andra som ligger längst fram i klungan stannar, vänder oss om och får se stackars Mats ligga ihopkrupen på vägen och det far miljoner tankar genom huvudet. Efter ett tag konstaterar vi att både Mats och den tjej som han krockade med lever och kan både röra sig och gå. Det är en hel del blåmärken och skrapsår och smärta i händer och överkropp, men de lever och kan cykla vidare.<br />
<br />
En liten klunga på fyra tappra cyklister viker sedan av norrut mot Inca innan vi tar söderut längs en nästan overkligt fin cykelled som går längs en gammal, gammal väg som ibland tar oss genom små allér, ibland längs grönskande odlingar av något slag. Vinden ligger på nästan rakt framifrån och är riktigt grym, men det spelar verkligen ingen roll. Hade det varit sån här vind hemma just nu så hade jag med största sannolikhet kastat cykeln i diket och ringt en taxi, men här är det en helt annan sak. Solen skiner, vinden är ljum och jag älskar varenda sekund.<br />
<br />
Tänk om livet alltid kunde vara såhär.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDnpvXc0ggQU-tl_yO-lKDXEVrmba7bQBBugutGxeoH3cquwQ7yn7Cmx85L10kMN7tZxZo-62FOfm-UGCdhctWUaRAD0jnky_ESAs1N7ekPLVJVSYaLehR72KN1Le-8fZEuQU8DRaiRwm2/s1600/20130401_130640.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDnpvXc0ggQU-tl_yO-lKDXEVrmba7bQBBugutGxeoH3cquwQ7yn7Cmx85L10kMN7tZxZo-62FOfm-UGCdhctWUaRAD0jnky_ESAs1N7ekPLVJVSYaLehR72KN1Le-8fZEuQU8DRaiRwm2/s640/20130401_130640.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Skönaste gänget inväntar cykelfika i Petra. Här får alla cyklister apelsinklyftor innan man beställer nåt annat! Typ världens godaste apelsiner.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-6404605583508976212013-03-31T21:20:00.001+02:002013-03-31T21:20:19.431+02:00På plats på Mallorca: Så himla rättvistJag är i cykelhimlen. Första turen på Mallorca gick upp till klostret Cura på 550 meters höjd. Mitt livs första serpentin har därmed avverkats på cykel, både uppför och nerför. Uppför var en baggis, det var fem kilometer med i snitt 4,5 procents lutning. Ingenting jämfört med <a href="http://theresewahlgren.blogspot.com.es/2013/03/det-finns-backar-och-sa-finns-det-backar.html">Sa Calobra</a> som kommer bli sista cykeldagens prövning. Nerför däremot, det var ett helsike. Undrar hur lång tid det kommer ta innan jag vågar släppa på utför i de där kurvorna?<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Vi har sisådär sjutton-arton grader, sol och lite blåsigt. Vägarna är fulla av glada cyklister och mina ben längtar efter att bli solbrända och starkare. Och som Jiri, en av mina CK Bure-vänner, konstaterade medan vi rullade bredvid varandra längs en av alla slingervägar genom små söta byar som vi kört idag - det här är så himla rättvist. Att vi är här just nu, och gör något vi tycker så fruktansvärt mycket om. Vi förtjänar det så grymt mycket efter den här långa, kalla vintern.<br />
<br />
Imorn står tolv mil med lunch i Petra på schemat. Jag önskar att det var morgon och dags att ge sig iväg nu med en gång!</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhkxKkkMzUaBevOvWEQhAfcu9sc_OPBzi5aVNz50k9z3pTogl-t7fYNUGTRUgLoF0J7m1t8-OPa5YoeGcCEmfTHo2DxQPvc05Gr0SldM8tMPkbthGIsKHFlTMtxZ6OZAJvW3ubab4hfuW/s1600/20130331_132907.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPhkxKkkMzUaBevOvWEQhAfcu9sc_OPBzi5aVNz50k9z3pTogl-t7fYNUGTRUgLoF0J7m1t8-OPa5YoeGcCEmfTHo2DxQPvc05Gr0SldM8tMPkbthGIsKHFlTMtxZ6OZAJvW3ubab4hfuW/s640/20130331_132907.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Dag, Dennis, jag, Mats och Jiri - den tappra skaran som tog sig upp på veckans första höjd, minus Krister som står bakom kameran.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ0QYUON5bifa5VwQA3vuxgiGI-umcN15ZM1gCi-mY0PPXePfPzoabt7Uz_0Q4U9qhsElcIq6_DmZcvfdd0jZMjipdyoQQmNMoLcuVk8c9iSEdR-rn6YgA4ZjLKs8SO3FH4XYlu6dSrODm/s1600/20130331_113553.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZ0QYUON5bifa5VwQA3vuxgiGI-umcN15ZM1gCi-mY0PPXePfPzoabt7Uz_0Q4U9qhsElcIq6_DmZcvfdd0jZMjipdyoQQmNMoLcuVk8c9iSEdR-rn6YgA4ZjLKs8SO3FH4XYlu6dSrODm/s640/20130331_113553.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Kartor är skoj. Mats har lagt rundor som ser mycket lovande ut på kartorna, och jag är säker på att de är fina i verkligheten också.</td></tr>
</tbody></table>
</div>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-58416721825109079782013-03-28T12:16:00.000+01:002013-03-28T12:16:11.982+01:00Rapport från en mörk och ödslig cykelvägJamen Therese, hur går det med det dära pendlandet nu då? Jotack, rätt så bra. Klockan kvart i fyra är ofantligt mycket tidigare än kvart i fem när det handlar om att kliva ur sängen, dra på sig cykelkläder och dra iväg längs en fasligt mörk cykelväg, men annars ska jag inte klaga. Cykellampan är lika stark som en långtradares helljus och än så länge har vildsvinen hållt sig på sin kant.<br />
<br />
Jag har haft fullmånen som sällskap och tiden har liksom flugit iväg. Snart kommer jag bergis tröttna, men det är ett himla göttigt sätt att vakna till liv på sådär på morgonkvisten vill jag lova. Huvudet är igång, kroppen har startat och jag har hunnit avverka ungefär världshistoriens alla stora frågor under mina fyrtiofem minuter på cykelsadeln. Det är nästan så jag känner att om jag bara får tänka en minut till så har jag svaret på frågan om meningen med livet. Så jo, det här pendlandet kommer bli en vana känner jag.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://sphotos-c.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-prn1/562204_10151809262239838_392360754_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="640" src="http://sphotos-c.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-prn1/562204_10151809262239838_392360754_n.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Mitt sällskap de här mornarna - superlampan. Och ett och annat vildsvin som gömmer sig i skogarna omkring.</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-79072106609382095822013-03-22T15:15:00.000+01:002013-03-22T15:15:24.954+01:00Det är något jag måste berättaDet händer storslagna saker i mitt liv just nu. Det håller nämligen sakta men säkert på att packas ner tillsammans med Johans liv i massor med lika stora pappkartonger som otåligt väntar på att<b> förflyttas till en annan plats</b>. Den andra platsen ligger två mil från där jag sitter nu, nämligen i den söta lilla byn Simlångsdalen utanför Halmstad. Byn som ligger vid en sjö i en skog, eller närmare bestämt vid två sjöar i närheten av kanske världens vackraste bokskogar. Och som har skidspår om knuten, eller i alla fall bara några kilometer bort, uppe på höjden där det alltid är fem grader kallare och tio centimeter mer snö.<br />
<br />
Det är en dröm som har växt på oss det senaste året, <b>att flytta från stan.</b> Och nu är den snart verklighet. Vi ska bo i ett supersött hus med kaféveranda, kakelugnar i mängder och med en stor trädgård där man kan få plats med en fotbollsplan, morotsodlingar och höns. Om man vill. Annars kan det bli en perfekt plats för kullerbyttor, grillkalas och festivalstämning.<br />
<br />
Och inte nog med att vi flyttar och blir mer lantisar än stadsbor - <b>jag kommer också förvandlas till en cykelpendlare</b>. Jag kommer gå från att ha femhundra meter till jobbet och i princip kunna ramla ur sängen rakt ner framför mikrofonen i min sändningsstudio till att ha två oftast blåsiga mil längs en gammal banvall som lutar svagt utför när jag cyklar till jobbet och således svagt uppför när jag ska hem.<br />
<br />
Inte så farligt, kan man tycka. Två mil. Vad kan det ta på en hyfsat bra cykel? 45 minuter?<br />
<br />
Jag testcyklade med cx:en igår, i nordostlig vind. Motvind alltså. Lite orolig blev jag allt när jag segade mig fram längs den fortfarande lite snöiga och grusiga cykelbanan och såg hur klockan tickade iväg. Rödljusen i stan och vinden på landet sinkade mig ordentligt och det tog mig nästan 55 minuter att cykla mina mil. Och då var det ändå eftermiddag och jag var någorlunda vaken.<br />
<br />
På måndag är det allvar. Då sätter jag mig på cykelsadeln klockan fyra på morgonen, allt för att hinna vara färdigcyklad, duschad och ombytt klockan kvart över fem när arbetsdagen börjar. Det är med skräckblandad förtjusning jag skriver det här. Kommer jag orka? Kommer det kännas roligt? Eller kommer jag ångra mig bittert och falla till föga för alla pessimister omkring mig som säger att det inte kommer gå och att jag och Johan kommer att behöva skaffa en andra bil för att klara av pendlingsgrejen?<br />
<br />
Jag hoppas verkligen på det förstnämnda.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHHu2l2hnrXKQk1mKJnm-ZaHd9smCoNLe_KFKBXCJIMuc4rTrw3SwYMSU75D2LBXI9PafxEpoz5TeW8ZrFoFrOGGqMwlK-tVL3Fbw3tJAShFc4ZQrMw39zcOhFjzaLgBl91zX1N7nH2xVc/s1600/20130321_163539.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHHu2l2hnrXKQk1mKJnm-ZaHd9smCoNLe_KFKBXCJIMuc4rTrw3SwYMSU75D2LBXI9PafxEpoz5TeW8ZrFoFrOGGqMwlK-tVL3Fbw3tJAShFc4ZQrMw39zcOhFjzaLgBl91zX1N7nH2xVc/s640/20130321_163539.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bakom mig - staden. Framför mig - lugnet och lyckan.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXIefupcHNhZP9wZhTSGnaAu86UnWUKOU9EVkQfMjHESp9mGzs9Caj5plkinOEgYtYTNgLJylrQJUE9S-ASdxzLvYvzO1F7VitUD3WPid5Wm4VO7Tp0NIuY3wJjXPc0Ft-nL59vprDioy0/s1600/20130321_163531.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXIefupcHNhZP9wZhTSGnaAu86UnWUKOU9EVkQfMjHESp9mGzs9Caj5plkinOEgYtYTNgLJylrQJUE9S-ASdxzLvYvzO1F7VitUD3WPid5Wm4VO7Tp0NIuY3wJjXPc0Ft-nL59vprDioy0/s640/20130321_163531.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Cykelbanan går längs en gammal banvall. Många raksträckor med andra ord...</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZLjStxEyV-96PPFcuZyvcO7pBeQcdx-Jk8tJFDQBcltVwUPo3-tysUF38gB3atvBixkGzKbG6XfMg4xTUxBVodN8iwb0VGeWwLlxlvlEegiQw2qFdIFALeCsxgt8p9wngVAqn_zXDbUhv/s1600/20130321_170618.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZLjStxEyV-96PPFcuZyvcO7pBeQcdx-Jk8tJFDQBcltVwUPo3-tysUF38gB3atvBixkGzKbG6XfMg4xTUxBVodN8iwb0VGeWwLlxlvlEegiQw2qFdIFALeCsxgt8p9wngVAqn_zXDbUhv/s640/20130321_170618.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Jag tror cx:en trivs vid sitt nya hus. Och jäklar vad den trivs som pendlarhoj! Den ville knappt följa med in utan vände genast nosen ut mot vägen igen, redo för nästa pendlingssträcka.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFhXQCCszTq2Hi6GZ2xig8WBgQeJDB7bbUW5b8_w4RIDjcjvzNowo9fTrcT91X5NEfhuz54Bal8nj7FFzosHSKWNk5mYqvgYdrKe3prDDZWNU1qdZAc1Y_4uVy9yvRgjUzbfcMAkCl5WZ4/s1600/20130321_170643.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFhXQCCszTq2Hi6GZ2xig8WBgQeJDB7bbUW5b8_w4RIDjcjvzNowo9fTrcT91X5NEfhuz54Bal8nj7FFzosHSKWNk5mYqvgYdrKe3prDDZWNU1qdZAc1Y_4uVy9yvRgjUzbfcMAkCl5WZ4/s640/20130321_170643.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Här ska vi bo från och med imorn!</td></tr>
</tbody></table>
Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-47696898722094938552013-03-19T06:32:00.001+01:002013-03-19T06:32:29.404+01:00Rise and shine: Morgonyoga!<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="360" src="http://www.youtube.com/embed/9rR_Dgn7zdA?rel=0" width="640"></iframe><br />
<br />
Sovmorgon ända till klockan sex idag. Det är ljust när man vaknar, utanför huset sitter människor ensamma i sina bilar på väg mot jobbet. Själv har jag gott om tid för frukost, tidningsläsande och många minuter ensam innan Johan vaknar. Minuter som jag spenderar på yogamattan. Ungefär som i klippet ovanför. Mer behövs inte.<br />
<br />
<b>Nu är vi redo för den här dagen va?</b>Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-52007762654246135152013-03-18T18:30:00.000+01:002013-03-18T18:30:13.180+01:00Välkommen skidsäsongen 2013/14!Igår vaknade jag långt före väckarklockan och var sådär spänt förväntansfull som man kunde vara som liten på julaftonsmorgon. Men den här dagen var det ingen inslagen present jag väntade på, utan istället möjligheten att medelst ett par klick och några bokstäver säkra en plats till Vasaloppet 2014.<br />
<br />
Du har säkert redan hört allt det där med att platserna bokades upp på nolltid (eller tio minuter för att vara exakt) och att det var många hugade som blev utan. En hets nästan utan dess like och det kan man tycka vad man vill om. Klockan 08.01 hade jag hursomhelst reserverat en startplats åt mig själv och en till Johan, och efter en nätt uppvärmning i form av 180 minuters cykeltur ihop med CK Bure på förmiddagen så inledde vi (det vill säga jag, Johan och större delen av rullskidssektionen i Simlångsdalens IF) skidsäsongen 2013/14 med mitt livs första pass på en Skierg. Mitt gym har äntligen lyckats packa upp maskinerna ur sina lådor och ställt dem på plats, så nu är det liksom bara att börja köra.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTDG4RqCzSRYXV-4IEVAYN0P3bpYTu8Ctp4n-PqQhkjpBfqna4FQPO27kqygXh9oxJdrEs80JXsaAHcbNO9AhOj3p5pE0wLNsocmro4odiEnNs73hYViRfcSIo_shO7_cxlg4rAy9mrjeX/s1600/20130317_161654.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="386" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTDG4RqCzSRYXV-4IEVAYN0P3bpYTu8Ctp4n-PqQhkjpBfqna4FQPO27kqygXh9oxJdrEs80JXsaAHcbNO9AhOj3p5pE0wLNsocmro4odiEnNs73hYViRfcSIo_shO7_cxlg4rAy9mrjeX/s640/20130317_161654.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hejåhå!</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Fyra 500-metersintervaller följt av två 200:ingar fick räcka den här gången. Skitsvårt att få till tekniken, men skojigt. Här nedanför kör jag min sista tvåhundring, och halvvägs in ser det ut som att jag ska trilla ihop. Då var jag rätt slut, vilket säger en del om intensiteten på de där intervallerna. Men snart ska man väl vara uppe i tusingar och köra typ tio-femton stycken, eller?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='640' height='500' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dyk2RrG1FxbVZyxtnX2HTapU5QghyYLIoWmrDctC5T7F_rGuOST2QS1f8VPquD477I_a8qt8aSwbRjGvu5G8Q' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-7879979148498519142013-03-14T18:56:00.000+01:002013-03-14T19:01:03.652+01:00Tröstpris till en stukad skidåkare<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSYRVi2rbwGMs90s7Adfw7j_ehkLNuw9_jGfB0ueq3wKo4_o-S41-B8Qr1MqQuBj9WRylQO0fLtq7tNvOMTkpM8YhiAOGxpXkj4onh5uOlI_KSOVdj8Me8a_yjm9WX5I5MeYAgdif0CoaI/s1600/johan.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="226" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiSYRVi2rbwGMs90s7Adfw7j_ehkLNuw9_jGfB0ueq3wKo4_o-S41-B8Qr1MqQuBj9WRylQO0fLtq7tNvOMTkpM8YhiAOGxpXkj4onh5uOlI_KSOVdj8Me8a_yjm9WX5I5MeYAgdif0CoaI/s640/johan.JPG" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Johans status på FB för nån timme sen.</td></tr>
</tbody></table>
Om jag hade det lite jobbigt under årets Vasalopp så är det inget jämfört med hur <b>Johan </b>hade det. Jag hoppas att han inte tänker döda mig för att jag berättar det här, men han lyckades med bedriften att rasa från placering 1547 i Smågan till 3792 i mål. Det betyder att han startade i led 3 och kom i mål på en placering som motsvarar led 5. Fatta, <b>2000 åkare passerade honom.</b> Ett riktigt skitlopp på urkassa skidor som han ska vara ofanligt stolt över att han överhuvudtaget genomförde. Jag hade förmodligen brutit halvvägs om jag hade haft det lika illa. Föreställ dig att du tycker att det går trögt och att alla åker ifrån dig, och så kommer det upp en klubbkompis bredvid som startat bakom dig och säger<i> "Alltså, jag har så himla dåligt glid, alla bara åker ifrån mig!"</i> och så lägger du dig i rygg på honom bara för att sekunden senare se honom svischa iväg i en fart som du bara kan drömma om. Då kan vi snacka dåligt glid. När du kommer till backarna innan Hökberg är du trött av att ha slitit dubbelt så hårt som alla omkring dig, du har haft åtminstone ett krampanfall i låren och du bestämmer du för att valla om. När du ger dig iväg igen går ena staven av och du får åka med en stav hela vägen upp till kontrollen innan du får en ny. Sista två milen är sedan en enda lång kamp mot huvudet för att inte ge upp hela skiten. Väl i mål är du bara så förbannat glad över att du tog dig hela vägen.<br />
<br />
Den här kampen belönas nu av skidbutiken <b><a href="http://www.facebook.com/skiandrun">Ski & run</a></b> i Göteborg som förutom att prisa den kvinna och den man som klättrat flest placeringar i årets Vasalopp jämfört med förra året med varsina Swix Triac 2.0-stavar också delar ut ett par Cascoglasögon för <b>årets största placeringsras</b> jämfört med förra året. Johan är solklar vinnare i den sistnämnda tävlingen - <b>årets 3792:e plats är ganska långt ifrån förra årets 1714...</b>Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8416339801151517707.post-9153740209745057132013-03-14T10:38:00.000+01:002013-03-14T10:38:00.669+01:00Det finns backar och så finns det backarDet börjar närma sig påsk, vilket i min värld betyder att det börjar närma sig superfabulousmegafantastic-cykelresa till Mallorca. Jag och mina vänner i <b><a href="http://ckbure.se/">CK Bure</a></b> packar ihop våra pinaler och reser mot fjärran land för att ägna oss åt att nöta mil på den spanska öns backiga (har man sagt mig) vägar.<br />
<br />
Som den freebaseande motionär jag är så har jag stoppat cyklingen långt bak i mitt medvetande under vintern och ägnat mig mest åt skidåkning och yoga när träningsandan fallit på. Säsongspremiär utomhus på cykeln gjorde jag i fredags när jag bråkade med motvinden ute på hallandsslätterna i ett par timmar. Samtidigt har mina cykelvänner kört ergometer på vardagskvällarna och långa distanser på helgerna under hela vintern, så jag har lite att ta igen. Således gäller det att vara smart och bygga den styrka jag kan under den korta tid som är kvar innan resan - det vill säga, träna för att kunna träna på träningslägret. Jag vet att det låter fånigt, men alltså, det finns grejer jag gärna vill klara av på den dära spanska ön, som <b>Sa Calobra</b>. Denna mytomspunna backe, detta berg som alltid dyker upp i diskussionerna under cykelfikorna, detta mastodontprojekt på en knapp mil med en snittlutning på sju procent. Jag ryser av ångest och välbehag bara jag tänker på det!<br />
<br />
Och vad bygger starka cykelben? Jo, backträning. Min favoritbacke att använda till sånt börjar vid änden av en kohage, passerar en kyrka, en militäranläggning och en motorcykelklubb innan den planar ut på toppen av Galgberget. Jag har cyklat den förr, i fornstora cykeldagar när den tog mig knappt fem minuter från botten till toppen. Den här gången tog den mig sex minuter lite drygt och jag skulle kunna hävda att de grovt mönstrade däcken på min CX hade med saken att göra men jag väljer att kalla det nyväckta och otränade cykelben istället.<br />
<br />
Frågan är dock om några intervaller i en två kilometer lång backe som klättrar skrattretande fyrtio höjdmeter gör varken till eller från när det man tränar för är sjuhundra höjdmeter på en knapp mil. Nåja. En backe är en backe är en backe. Det är bättre än ingenting.<br />
<br />
<a href="http://sicycle.wordpress.com/2012/09/07/how-to-ride-sa-calobra/">Här kan du som aldrig cyklat på Mallorca och inte ska göra det i påsk heller få följa med på en väldigt pedagogisk och rikt illustrerad bestigning av Sa Calobra i bloggform.</a> Titta och njut!Theresehttp://www.blogger.com/profile/13906643059683215084noreply@blogger.com2