Att springa hem från jobbet

Jobbet undanstökat, träningskläderna på. Dags att börja springa!


Vackra, vackra Prins Bertils stig!


Svårt att inte stanna och kolla omgivningarna...


Konstigt att nästan hela vägen se slutet på rundan (dvs reningsverket i hamnen), och ändå är det typ 12k kvar...


Framme!

Nån gång i början av min löpkarriär (typ alltså för tre månader sedan) så var drömmen att orka springa ut till Tylösand längs Prins Bertils stig. Nu har jag gjort det. Fast åt andra hållet, hem från Tylösand. Och så himmelens långt är det ju faktiskt inte, drygt 13k enligt min RS 300X. Men det var tuuungt. Jag visste att det var mer kuperat längs stigen utanför Grötvik, men jag hade nog inte räknat med att det skulle vara riktigt så backigt. Svårt att få till en skön uppvärmningskilometer när jag började springa i Tjuvahålan, så det blev en del snabb gång uppför backarna i början.

Men snacka om skillnad i känsla jämfört med i Varberg i lördags! Då flöt jag fram kilometer för kilometer, kände knappt nåt i benen när jag började närma mig milen. Men den här dagen var det jobbigt nästan direkt. Vaderna var stumma, hjärtat slog hårt och jag fick sänka tempot ordentligt för att inte bli helt knäckt. Inte så konstigt kanske att kroppen var trött dock eftersom jag ägnat hela eftermiddagen åt att trava runt i mjuk sand med några kilo hf-utrustning på ryggen.

Men jag kom fram, och idag känner jag mig oförskämt pigg och glad i kroppen och hjärnan.