Dagens outfit - våtdräkt

Solen skiner i Halmstad och det vankas simning idag. Undrar när jag simmade senast? Känns som att det var i mitt förra liv. Jag liksom klappade mig själv på axeln och lade mig nöjt på sofflocket efter prestationen att simma 2500 meter i sträck under ett pass. Det kändes liksom klappat och klart då. Klarar jag 2500 meter klarar jag allt, tänkte jag.

Fast sedan dess har jag tänkt om. Det är trots allt en god idé att träna det man vill bli någorlunda bra på. Och i veckan har jag dessutom blivit med våtdräkt som måste testas. Även det faktum att det vankas tävling på sprintdistans imorn spelar kanske in en aning i mitt plötsliga beslut att ställa in dagens cykling och istället promenera bort till simstadion för några vändor i femtiometersbassängen.

Ja, du läste rätt. Tävlingspremiär i triathlon i morgon. I Hindås. Alla som vill är välkomna att komma dit och titta på spektaklet. Kommer jag drunkna? Kommer jag hitta rätt cykel? Kommer jag hamna i straffboxen? Så många frågor, så få svar.

Nån sa förresten att det kan vara lämpligt med öronproppar när vattnet är kallt. Kallt vatten i trumhinnorna stör tydligen balanssinnet. Herrejesus. Jag har inga öronproppar. Det räcker liksom inte med att jag ska paddla omkring i vattnet klädd i ett korvskinn, jag kommer dessutom göra det uppochnerpåochbakåframvänd när jag inte vet var jag är nånstans eftersom jag förlorat balansen och allt det där.

Lördagsoutfiten. Jojjomen.

Världens kortaste ben

Jag går i seriösa cykelskaffartankar sedan en tid tillbaka. Och då ska man hålla på och mäta varenda liten kroppsdel för att ta reda på hur stor (eller liten) cykel man ska ha. Så jag har mätt och räknat. Och kommit fram till att mina ben är ohyggligt korta jämfört med allt annat på min kropp. Eller ja, det anade jag egentligen redan, men nu har jag det svart på vitt.

En annan sak som jag funderar över när det gäller korta ben är varför alla springer runt som michelingubbar ute i löparspåret. Varför har ni på er långbenat, mössa och jacka? Det är ju bara september! Och nästan tjugo grader dessutom. Nu skulle jag vilja säga att jag inte tar på mig långtightsen förrän snön kommer, men inte ens jag är så vågad. Däremot kan jag lova att oavsett väder så är det korta tights som gäller september ut. Alltid. Och i år tycks jag kunna stretcha ut sommaren ännu lite till eftersom meterologerna lovar högtrycksryggar och sol en tid framåt. Underbart!

Nu ska jag testa lite nya prylar ute på cykelvägarna. Och nej, det är ingen cykel, men jag ska rulla i alla fall.

Pytteben i kortaste tightsen. Är det sensommar så är det.

Första löppasset efter maran

Så kom den äntligen, måndagen! Helt planenligt har jag vilat mycket senaste veckan, och inte ens tittat åt mina löparskor. Jag ville låta löparmusklerna återhämta sig efter maran och bli sina bästa jag igen, men framför allt ville jag ge hjärtat lite tid att samla på sig längtan efter att springa igen. Här ska minsann inte tröttnas på löpning! Jag planerar att springa i många år framöver, och då duger det inte att stressa igång kroppen och hjärtat alltför snart efter den mentala och fysiska urladdning som ett maraton är för mig.

Tanken med dagens pass var i all enkelhet att ha roligt och springa där Halland är vackert. Gärna där det bjöds på mycket skugga, och tillfällen att stanna och titta på glittrande vatten. Valde bort Prins Bertils stig eftersom jag inte ville trängas med cyklister och badturister och gav mig istället iväg längs Nissan mot Sperlingsholm.

Mina13k avverkades i 5.30-tempo, något som kännas som en barnlek vissa dagar, men som idag faktiskt var rätt tufft. Termometern visade över 25 grader och några moln såg jag inte till. Dessutom var promenadstigen längs ena sidan av ån knappt synlig mellan gräs och brännässlor, så det var ett himla hoppande och skuttande för att undvika brännsår och ormar som jag alltid tror ligger och lurar och väntar på att få ge sig på mig. Men jag överlevde och kom hem utan att ha blivit vare sig brännässlad eller ormbiten!

Nu när första postmaralöppasset är avklarat är det dags att blicka framåt! Exakt vad jag tänker syssla med den närmaste tiden tänker jag avslöja snart...

Fåfängt kanske, men shit vad fin man känner sig i löparkjol!

Kanske de snyggaste löparstrumporna!

Nu är våren här!

Vågar man packa undan långtightsen nu och bara köra trekvarts eller, som igår när termometern visade 19 grader, kortaste tightsen? Eller är det som med paraplyerna - tar man med sig det så regnar det inte, tar man inte med det så regnar det helt säkert? Isåfall måste jag väl låta långtightsen ligga i byrålådan och skräpa för att liksom skrämma kallvädret på flykt. Jag gör det så gärna om det innebär att det fortsätter vara 19 grader och vårsol i all evighet!

Barbent! Underbart!

Det var helt fullt av såna här i bokskogen jag sprang igenom!

Underställsfestischism

I senaste numret av den den lokala, postironiska gratisnöjesblaskan finns det ett slags moderep där de klätt upp ett gäng lantbrukare i lantischica kläder, placerat dem på hästryggar och tagit bilder med sådär drömskt, tonat ljus. Och så har de ställt frågor till lantbrukarmodellerna som "vad är det mest bonniga med dig?". En tjejbonde svarade "Jag har en festisch för underställ. Det borde förbjudas för det är så fult, men det är extremt skönt."

Om det är bonnigt att gilla underställ så är jag bonnig. Från hjärtat ut i fingerspetsarna. Jag gillar mina underställ minst lika mycket som jag gillar mina löpartights, och det vill inte säga lite.

Jag gillar underställ så mycket att det var åsynen av Johan käkandes frukost i underställ en morgon för drygt två år sedan som fick mig att bli kär. Eller i alla fall inse att jag var det.

Och eftersom jag gillar underställ så står jag ut med denhär nyfallna snön utanför dörren. Jag står ut, för då får jag låta bli att packa undan vinterträningskläderna ett tag till.

Om jag springer nåt nuförtiden? Jodå. Jag klafsade runt i blasket en dryg timme tidigare idag och provade intervallfunktionen på min Garmin. Det funkade alldeles utmärkt. Intervaller är bannemig sjukt roligt.

En höstunderställsvariant med tillhörande skräp från löpstyrka i en lövhög

Årets huvudbonad i Vasaloppsspåret?

En av mina kollegor överraskade mig med en Vasaloppskeps nu på morgonen. Tydligen hade man såna här på sig på fyrtiotalet. Inte mycket funktionsmaterial i den inte! Men å andra sidan har den nerfällbara öronlappar, så det känns som jämnt skägg när jag väljer mellan kepsen och min tävlingsmössa...

Långspringar-hitech

Jag är i Göteborg och ägnar mig åt löprelaterad shopping. Träffade Träningsglädje-Sara på stationen och inspirerad av hennes 24-timmarsspinning testar jag lite kompressionsprylar. Känner mig lite hitech i de här grejerna...

Snälla nån, lås in mitt bankkort

Jag borde ha förstått att den här dagen skulle sluta illa. Det började med att jag ville åka på loppis mitt ute på landet. På mittpålandetloppisar hittar man alltid massa dumt som man tror att man behöver, oftast lite trasigt men det tänker man inte är något problem för man kommer ju laga grejerna. Yeah right. Där hittade jag hur som helst en jättefin hallampa med teakfäste. Dåliga sladdar förstås, så jag måste laga den.

Sen for vi vidare till en sportaffär för att kolla på byxor som andas och som vill följa med när vi ska vandra i sommar. Det slutade med en ny löparjacka, en till av min favoritlagertvåtröja ("jamen det är ju snart vinter igen och då kommer jag vilja ha att byta med") och så de dära byxorna. Hade jag inte hållt fast mig själv hade det slutat ännu värre.

Och nu då. Jo, nu sitter jag och spanar på bilder från Icebug24 förra och förrförra året och kollar vad de har för utrustning. Jag kan inte för mitt liv begripa hur de får rum med allt man måste ha med sig i sina små ryggsäckar. Men hur som helst så har jag spanat på ryggsäckar på nätet tills ögonen gått i kors, och jag har hittat ett ställe här i närheten som har både kompassen jag vill ha och mina Inov8 x-talons. Och så säger de att löpning är en så materialfri sport. Right, det beror nog på vem som utövar den. Är man prylgalen så är man. Suck.

Och jag som borde pensionsspara.

Terrängskoorgie!

Ibland undrar jag alltså. Hur snabb i vändningarna kan man vara? Kan man verkligen motivera ett inköp av terräng/orienteringsskor efter ett orienteringsförsök och en dröm om att flyga fram som en vindpust över fjället i resten av mitt liv?

Hur som helst har jag tillbringat en lång stund dreglandes över bilder och specifikationstexter på olika sajter. Utan att ens ha satt foten i ett enda par av alla skor jag längtar efter så klappar hjärtat lite extra hårt för Inov8 X-talon ("Aggressivt mönstrad lågprofilssula av friktionsgummi ger optimal löpkänsla"...smaka på den!) och Icebug Spirit-L OLX ("mycket lätt orienteringssko med enastående löpkänsla...Specialutvecklad fotformad läst och slimmad, flexibel sula för optimal markkontroll och korrekt anatomisk rörelse"...mumma!). Jag kan knappt vänta på att få ta mig till ett ställe där de finns i verkligheten och testa!

Någon som har erfarenhet av nåt par av skorna?

Röda faran!

Behållningen med dagens löppass var definitivt inte mina ben eller min fantastiska löpform. Jag kände mig som en kluns och försökte råda bot på det med några koordinationslopp på slutet för att åtminstone ge sken av att även jag kan springa med lätta steg och höften fram. Men men.

Istället fick jag lysa upp skogsvägarna med min nya, fina löparjacka! Röd och tjusig kom jag glidandes. Alla som sprang förbi mig måste ha tänkt som andra tanke (efter "men gud vilken långsam brud!") "satan i gatan vilken tjusig jacka!". I alla fall kände jag mig fin. Och den jackan har jag förvärvat surt genom en prenumeration på en tidning jag tyckte var skitfånig. Men får man en jacka på köpet kanske man kan stå ut med att få fåniga rubriker på sin hallmatta ett par gånger.

Armhävning tjohej! 2x15 var dagens dos.

Rosa pepp

Jag ska köra intervaller och laddar med att dansa runt hemma i min nya underställströja från Kari Traa. Sjukt snygg. Jag kommer åka snabbt som vinden!

Remmar blev underställ blev tisdagsplaner

Istället för remmar...

Ibland åker man iväg för att skaffa nya remmar till stavarna och kommer hem med helt andra saker. Som en underställströja från KariTraa och lite annat. Dessutom blev det en spontan planeringsträff där mellan skidor och långkalsonger där jag stötte ihop med några från världens härligaste klubb, och som det verkar händer det grejer på Galgberget på tisdag kväll! Löprelaterat och reflexvästigt kan jag lova.

Det här kommer ni se av mig...

...på tävlingar i sommar! :) Fick den i present av klubben på vår höstavslutning idag. För att jag är så ihärdig och härjar på de andra när det går tungt på sista intervallen, och ofta vill göra liiite till och liiite värre. Supergulligt!

Hoppsan...

Med tanke på föregående inlägg kanske det borde vara en kasse från en annan affär som hänger på styret. Men vem kan motstå ett par schyssta vintertights med superdupermegarabatt?

Ett skepp kommer lastat...

...med Dobsom! Min R-90 har anlänt. Och ikväll ska vi på premiärtur tillsammans med brandmännen.

De små, små sakerna

Jag hittade ett par nya, eller snarare oanvända, löparstrumpor längst in i garderoben. Nya, fina, osmutsiga, osvettiga, osöndertvättade och helt lena och sköna runt mina fötter. Och på väg hem från jobbet när jag började planera kvällens löprunda (det blir backar på Galgberget för övrigt) så började mina fingrar frysa, som för att påminna mig om vilket helvete det var att springa i ett par plusgrader igår. Mina vanligtvis iskalla fingrar höll på att dö och trilla av. Så det blev ett par nödvändiga funktionsvantar till mina klena fingrar. Därmed är min höstlöpningsoutfit i stort sett komplett. Funktion från topp till tå, från löparmössan via Craftunderställströjan, vantarna och favvotightsen till nya strumporna. Man kanske kan springa utan allt det här, men för mig är det de små, små sakerna som gör mödan värd. Jag kanske skulle ha ett bra backpass utan mina vantar och strumpor, men med dem kommer jag ha ett fantastiskt!

Kondommössa, oh yeah!

Den här mössan är en skitbra idé. Jag frös inte ett dugg under hjälmen när jag skidade med brandmännen. Men alltså... Hur het är man egentligen med en kondom på huvudet? Jag känner mig assnygg. Verkligen.

Prestationer och belöningar

I början av min löpkarriär lovade jag mig själv en R90 från Dobsom när jag klarat av att springa en halvmara. Målet är uppnått, och idag var det meningen att jag skulle få min belöning. Och så fanns det ingen 36:a. Hur kan de inte ha en jacka till en tjej som kommer för att få sin belöning för en fantastisk prestation?

Det nya svarta: Reflexväst

Man borde slänga ut alla tonåringar som är oroliga för sitt rykte och andras uppfattning om dem som coola eller ocoola på ett par rullskidor. Jag lovar att efter trettio sekunder skulle varenda en av dem med glädje klä på sig en hjälm och reflexväst även fast de säkert tycker att det är hur töntigt som helst. Förmodligen skulle de dra på sig knäskydd och kudde på rumpan också av bara farten. För min del har jag börjat tycka att det är skitsnyggt med cykelhjälm. Och reflexvästen som jag införskaffade på lunchen känns som höjden av häftighet och trendighet. Jag känner mig snygg som tusan!

Den här...eller kanske den här...eller kanske den?

Den rosa kepsen eller den vita? Linne eller kortärmat? Långtights eller trekvarts? Seger- eller Nikestrumpor?

Jag har plötsligt blivit lite skrockfull. Väljer kläder till lördagens lopp efter hur lyckad jag känt mig i dem. Mina favorittights har aldrig svikit mig när det gäller snabbhet. De har ordnat personbästa både på Varbergsloppet och Midnattsloppet. Men de har ett par taskigt lagade hål i baken efter ett par mindre smidiga omkullkörningar på rullskidorna. Känns sådär. Då återstår mina andra trekvartisar som aldrig känt några tävlingsnerver. Däremot har de varit hur snälla som helst på mina långpass och tagit mig många kilometrar. Eller ska jag satsa nytt och fräscht på mina oanvända långtights som kanske kan ta mig långt bara på ren nybörjarvilja?

Rosa kepsen är rolig och gör mig lite lättare att se för eventuella hejaklackar. Men den vita har hängt med på alla mina äventyr den senaste tiden.

Jag känner mig lite störd.