Stakträning i Steninge

Utgångsläget - strax innan Steninges lilla centrum, där cykelvägen börjar igen efter Haverdal


Innan J kom lyckades jag sakta men säkert diagonala mig uppför den här enorma stigningen....

J körde skejtskidorna och både såg och var förstås sjukt mycket skickligare än jag

...men vad gör väl det när man får stakträna längs kustvägen genom Steninge?!

Ingen vält Therese idag minsann! Höll på att ramla ordentligt när jag fastnade lite i staven när jag gjorde ett försök att ta i lite mer med ena foten samtidigt som jag stakade. Men jag höll mig på benen. Vi parkerade vid Enets naturreservat och jag åkte från där cykelvägen började igen i Steninge. Det var lite mer nedför än jag tänkt, skitläskigt. Sen for vi runt bland husen på små fina byvägar ett par varv och jag övade mest på att staka. Lite diagonalåkning uppför korta små backar. Men just nu känns det inte som att jag kommer bli kung på det här direkt...jag är alldeles för skraj när det går nerför. Hoppas det går över, och hoppas att jag inte är lika rädd när det är skidor och snö inblandat. Men jag inbillar mig att det är den hårda asfalten som ger mig griller i huvudet.

Och jag tror jag har hittat mitt klipparadis! Det må vara få klippor, men de är fina och inte stenbrottiga. Idag blev det inget bad eftersom jag är lite krukig när det är kyligt i luften, men dit lär jag återkomma.

Nåja. Efter en planka och lite små coreövningsdemonstrationer för J är det nu dags att sova. Herregud förresten vad det mörknar fort nu för tiden. Kolsvart utanför fönstret.