Idag har jag varit på mitt livs första husvisning. Och nej, jag tänker inte köpa hus, även om jag fan funderar på det lite sådär halvt i smyg ibland (fast givetvis utan någon som helst verklighetsförankring, för vad fan ska jag med ett hus till, och hur ska jag kunna ha råd med det?) samtidigt som jag (också förstås utan verklighetsförankring) tänker att det skulle vara skojigt att ha familj och ett par barn på armen. Huset jag var och kollade på hade inget kök, hade en yta på 0,06 kvadratmeter, stod i ett skyltfönster och hade Smarties på taket. Men man kan seriöst lägga bud på ett pepparkakshus hos en av mäklarna i stan. Festligt.