Jag glömmer fan varje år hur satans tråkigt det är att kavla pepparkaksdeg. Idag stod jag ut med att göra tre plåtar, och en av dem brände jag. Så det som kunde blivit tvåhundra peppisar är numera typ trettio fina och femton svarta, och sen en stor jättedeg i kylskåpet som jag väl får försöka beta av under den kommande veckan.

Men eftersom jag tagit julhemmafrugrejen till sin yttersta gräns den här helgen så har jag även gjort lussekatter. Och dom blev helt strålande. Och känner jag mig själv rätt kommer jag snart stå här upp till armbågarna i tryffelsmet också. Mina arbetskamrater är lyckligt lottade som jobbar med mig, för eftersom jag älskar att baka men inte är riktigt lika förtjust i att äta bakverken så är det väl på jobbets fikarum som det hela kommer hamna.

Julen plockar verkligen fram bakmonstret i mig.