En löpares bästa vän

Veckan efter Vasaloppet är inte direkt veckan då kroppen skriker efter hård träning. Jag har lallat runt och gjort det som känts bra. Yogat lite. Sprungit lite. Lunchspinnat. Riktigt skönt att låta lusten styra.

Återgången till löparlivet låter mig återupptäcka två saker:

1. Det finns träningsformer där man inte måste bonnasnyta sig hela tiden och få snor i hela ansiktet.
2. Det finns träningsformer där toapapper är en lika viktig utrustningsdetalj som skor.

Förlåt om jag delar med mig av lite väl mycket nu, men jag var väldigt glad över de här röda små husen längs fantastiska Prins Bertils stig när jag var ute och sprang idag.

Alla motionsstigar borde vara utrustade på samma sätt som Prins Bertils stig här i Halmstad - ett välskött dass per kilometer! Verkligen en löpares bästa vän.