Mitt favoritlöpväder (spöregn och sommarvärme så man kan springa i bara shorts och sport-BH) övergick i totalt kaos när jag hade en halvmil hem. Himlen lystes upp av monsterblixtar och det brakade och bråkade ordentligt omkring mig. Jag har glömt allt som nån nånsin har sagt till mig om var man ska och inte ska vara när det blixtrar, men jag kände mig ganska trygg där mitt ute i ingenstans ändå. I alla fall så länge det inte åskade samtidigt som det blixtrade... Hur som helst, regnet fick mig att inse hur mycket jag längtar efter höstlöpning! Långa, lugna pass i duggregn, intervaller i skyfall... Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar