Stark, oslagbar och superpeppad!

Ju närmare söndag vi kommer desto fler nyfikna frågor får jag om hur formen är. Hur känns kroppen? Hur tror du det går? Hur känner du dig nu jämfört med inför förra årets lopp?

Förra året på just onsdagen innan Vasaloppet kände jag mig som en förlorare. Jag var besviken, nervös och orolig. Huvudet var fyllt av negativa tankar.

Idag är det precis raka motsatsen. Jag känner mig GRYM! Stark, oslagbar och superpeppad!

Faktum är att gårdagens intervallpass kan ha varit säsongens absolut bästa och roligaste träningspass. Jag körde en variant med två set med långa intervaller och i mitten ett set med lite kortare. De längre intervallerna gick i uppförsbacke och de kortare på platten, mellan långintervallerna körde jag längre åkvila, mellan de korta en lite kortare ståvila. Återhämtningen mellan repetitionerna var strålande, jag hade bra tryck i stakningen och förutom en liten tendens till trötthet i ländryggen så kändes hela kroppen urstark.

Jag landade på totalt drygt 108 mil skidor (på hjul och snö) under säsongen. Ungefär 30 fler mil än förra året. Jämfört med förra året har jag tränat lite mindre totalt, och då handlar det framför allt om att jag sprungit mindre. Däremot har jag kört mer styrka jämfört med inför förra årets lopp, och jag har dessutom tränat mer aktivt med styrkan i skidåkningen med en del intervaller och snabbdistans. Så jag tror att jag tränat smartare, vilket känns i, och syns på, kroppen.

Nu är det bara att vänta in söndagen. Vänta, och längta. Bring it on!!

Tävlingsmössan på!