När jag började springa för ett par år sedan så hade jag min Ipod med som ständig följeslagare. Jag hade vissa pepplåtar som jag körde till intervallerna och andra som följde med på långpassen. Sen upptäckte jag det vilsamma i att lyssna på P3 Dokumentär när jag skulle vara ute i en timme eller längre, och gick i stort sett igenom hela poddarkivet under en period.
Numera springer jag ofta till tystnaden. Det började egentligen när jag plockade fram skidorna. Jag kan inte ha något annat i öronen under skidåkningen än själva skidljuden. Stavspetsarna mot den gnisslande snön, svischandet under belagen... det finns ingen vackrare ljudbild! Och när jag vande mig av med att ha lurar i öronen under skidåkningen så glömde jag ofta bort dem under löpningen.
Och helst av allt har jag för övrigt rösten från någon av mina träningsvänner i öronen!
Helt klart min uppfattning också! Nu åker ju inte jag skidor, men skulle jag göra det så skulle det förmodligen vara EXAKT de ljuden som jag uppskattade mest :)
SvaraRaderaDet är mycket bättre att lyssna på sina egna tankar. (Eller träningskompisars)Jag har inte ens musik när jag springer på band. Gillar ljudet av mina fötter. :-)
SvaraRadera