Det beror förstås på att de där sjuttiofem minutrarna som jag tillbringade springandes inte spenderades på land, utan i en bassäng. Världens snällaste Ingmarie tog med mig till Nautilus och spände på mig ett sånt där vattenspringbälte och sen visade hon mig allt hon kan om vattenlöpning. Jag kände mig superfånig de första minutrarna, för det var inte helt lätt att få till någon form av teknik. Det var liksom som om jag var en kantrad kanot som försökte ta mig fram med brutna paddlar. Men efter att vi sprungit några längder så började jag få ordning på det hela. Försökte mig till och med på några intervaller på slutet när Ingmarie crawlade på en bana bredvid. Och de kändes vill jag lova! Mina lår undrade nog vad jag höll på med, de är ju vana vid möjligen lite motvind, men nu fick de kämpa med flera ton vatten som var i vägen för min framfart.
En rolig men konstig eftermiddag, så kan man väl sammanfatta det. Hur som helst så kände jag mig redan sugen på att hoppa ner i vattnet igen när jag promenerade förbi Nautilus imorse på väg till jobbet.
(Okej, jag erkänner. Jag har sprungit på land också. Jag var så full av endorfiner och lycka över en bra eftermiddag att jag liksom inte kunde låta bli att åka och hälsa på klubbkompisarna i Simlångsdalen också. Men jag övertalade dem om att springa en kortrunda med mig, en sån runda där jag kunde hitta hem relativt enkelt om jag behövde börja gå. Men vet du, det gick helt bra! I en halvtimme susade jag runt i närheten av Simlången och Brearedssjön och fötterna protesterade inte nämnvärt. Men, förstås. En halvtimme är en halvtimme och jag tänker hålla på längre än så framöver. Så idag går jag till ortopeden och ber dem ta reda på vad det är frågan om.)
Jag och Ingmarie, en annan gång, med andra fötter
Mitt nya hängställe? Jag är ju just nu gymkortslös, så det kanske är Nautilus man ska satsa på? Då får man ju bassäng på köpet!
Åh vad roligt att du gillade det och att du kunde kuta på land med! Jag tror att fötterna mår bra av vattnet och blir extra glada! :-)
SvaraRaderaTack än en gång för sällskapet! KRAM
Låter lite farligt med vatten.. Vi människor har ju varken simhud eller gälar. Nä, det är nog bäst att hålla sig till löpningen :).
SvaraRaderaVattenlöpning är grymt svårt första gångerna, men får man in en bra teknik så är det ruggigt effektiv träning!
SvaraRaderaIngmarie: Jag tror också fötterna blir glada av vattnet! Framför allt blir de mjuka och härliga och det kan ju inte vara dåligt. :) Och tack själv, det var verkligen jätteroligt att träffa dig igen! Kram!
SvaraRaderaJohn: Haha, lite vatten skadar väl ingen. :) Och flytvästprylen är en god ersättare till simhuden tycker jag nog. Omöjligt att sjunka, och enda anledningen till att man skulle behöva gälar är ju om man hamnar uppochnerpå. Och det kändes som att det skulle mycket till för att man skulle lyckas med det...
Jenny: Skönt att jag inte är ensam om att tycka att det är svårt. :)
SvaraRaderaJa Ingmarie hon kan de där med vattenlöpning hon:)Själv är jag oxå ett big fan av "tantgympan" som badvakterna kallar det på medley hos mig...härligt kämpat!
SvaraRadera