Kortet togs efter löprundan, okej? Då får man se ut som en blöt fläck.
Med risk för att upprepa mig så måste jag bara säga att livet är förbannat härligt. Det kan inte sägas nog många gånger. Jag inser det med jämna mellanrum, och under det senaste året har det allt som oftast skett i samband med olika naturupplevelser. Jag är en sån naturromantiker, och därför älskade jag varenda ögonblick igår när Ingmarie visade mig sin favoritrunda i Halmstad. Vi sprang genom Sperlingsholms gods och kikade på bokskogen, tittade på små fina röda hus och kutade längs en halvt igenvuxen stig på Nissans södra strand som jag inte hade en aning om att den existerade. Ingmarie underhöll mig med historier om godsets statare och om löparrävar från stan medan jag kämpade på med mina ben som är rätt trötta efter den senaste veckans rätt tunga kvalitetspass.
Det kändes som att vi sprungit snackerundor ihop hela livet fast det var första gången vi träffades. Rätt märkligt, men ändå inte. Kärleken till löpningen är en fin grund att bygga vänskap på!
Så sant! Löpning bygger broar! Tänk om alla sprang. Vilken värld vi skulle ha! TACK än en gång för ditt sällskap!
SvaraRaderaHärligt! En fråga, kan man springa från stan ut till Sperlingsholm utan att behöva springa på stora vägen förbi motorvägspåfarterna och annat? :)
SvaraRaderaOj vad jag skrev fel adress i inlägget ovan haha, snurrig i huvudet eller vad!
SvaraRaderaIngmarie: Tack själv. :) Vi ses i augusti!
SvaraRaderaJenny: Vi sprang under E6an mellan Slottsmöllan och gamla tegelbruket, på Sperlingsholmsvägen. Här är en länk till rundan, om du har Funbeat borde du kunna se den: http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=421596