torsdag 27 december 2012

Något tar slut, något annat börjar.

2012 börjar rinna mig ur händerna. Det har varit ett grymt år på många sätt, med helt otroliga upplevelser. Men det har också varit ett år som avslutas med många tunga månader när jobbet krävt mer av mig än nånsin förr, och då jag balanserat mycket nära en avgrund av total utmattning. Jag trodde att det skulle bli bättre framåt november-december, men det har det inte blivit. Därför känns det rätt skönt att lägga 2012 till handlingarna och blicka fram mot 2013. Kanske lättar det då, kanske finns det lite mer tid och utrymme för annat.

Men innan 2012 blir 2013 hinner jag med lite till. Säsongens första skidresa närmar sig. Imorn sticker vi norrut och testar Vasaloppsspåret. Jag längtar.

Riktiga löpare springer på julafton, eller hur var det nu? Här trippade jag i alla fall fram på tidig julaftonseftermiddag.

onsdag 19 december 2012

Ringrostiga skidåkare med en släng av förvirring

Det är plusgrader och klisterföre ute. I skidåkarbilen som kommit halvvägs på sin sju mil långa färd till skidspåret utspelas följande dialog:

Therese: "Jag tror vi glömde varmluftspistolen. Det blir svårt att få ut klistret då".
Johan: "Skit också."

En stund senare:

Johan: "Fick jag med mig mina pjäxor?"
Therese: "Ingen aning. Du höll på att greja med några handskar som låg bredvid skidskorna i alla fall".
Johan: "Jag fick inte med mig mina pjäxor".
Therese: "Skit också".

Framme vid skidspåret öppnar Johan och Therese bagageluckan och stirrar på innehållet i bagageutrymmet.

Therese: "Vi har inte med oss vallan".
Johan: "Amen! Skit också".

Det blev trots allt ett skidpass den dagen. Som tur är finns det utrustning att låna vid konstsnöspåret i Ätran så Johan kunde klämma ner sina stackars fötter i ett par skidskor från förra århundradet. Klister hittade vi också, och varmluftspistoler är för veklingar, eller för såna som vill komma ut snabbt i spåret.

Jag skyller glömskan på ringrost. Innan den här skidsäsongen är slut kommer vi dock ha utarbetat en perfekt rutin för projektet "åka skidor i Halland en normalvinter" - det vill säga "packa bilen med alla grejer (obs! Alla!) som behövs, åk sjukt långt bort till ett konstsnöspår, åk skidor som bara satan fram till klockan har passerat rimlig läggdagstid för en människa som stiger upp i ottan för att gå till jobbet, åk hem, packa ut allt igen och se för satan till att skidorna inte sprider klister överallt". Vi kommer kunna göra allt det här med vänsterhanden. Du kommer kunna väcka mig mitt i natten och viska "konstsnöspår" och jag kommer kasta mig upp och sno ihop allt som behöver komma med i bilen innan du hinner säga blå extra.

Från årets första skiddag! Blå himmel! Lycka! Och alla grejer var med den gången... :)

tisdag 18 december 2012

The return of the runner

Fem saker som hinner hända under drygt fem veckors löpvila orsakad av dels en känning i vaden, dels av taskig motivation:

1. Det blir kallt
2. Det börjar snöa
3. Det blir varmt och börjar regna
4. Snön smälter och blir slask
5. Det blir kallt och all slask fryser - ergo hela världen blir glashal

Tre saker du hinner glömma bort under drygt fem veckors löpvila:

1. Var dina löparskor är
2. Hur viktigt det är att kissa innan du ger dig ut
3. Hur fruktansvärt lycklig löpning kan göra dig om du verkligen, verkligen vill springa

Med ett stort leende på läpparna sprang jag iväg i eftermiddags. Det är skönt att vara löpare igen!

lördag 15 december 2012

Sega och starka pepparkakor

Jag sitter här och tappar hoppet om mänskligheten litegrann. Folk säger så jäkla dumma saker och drar för korkade slutsatser och debatten blir så låg i kommentarsfält, på facebook och överallt. Och när det blir så känns det så himla fattigt med en blogg om träning. Därför skriver jag inte så mycket här. Jag har inte tid. Det är för mycket annat att tänka på, för många diskussioner att engagera sig i.

Men jag måste bara visa en sak. Ända sedan i augusti har jag längtat litegrann efter att det skulle bli december. Vid lucia skulle jag sätta pepparkaksdegen, och sen skulle den komma fram. Pepparkaksformen. Vi snackar the pepparkaksform. Kolla bara:

Formen...

...degbitar...

...och färdiga kakor!

söndag 9 december 2012

Ack skidåkarmuskler, var tog ni vägen?

Det här med att skjuta upp saker. Jag borde sluta med det. Tanken på Vasaloppet 2013 är en sån sak. Jag har liksom låtit den tanken stanna nånstans långt bak i huvudet och ägnat mig åt andra prylar. Som att dansa. Och cykla.

Den här helgen har däremot gått i skidåkningens tecken. Efter torsdagens jublande lekåkning längs havet i strålande sol så blev det liiite mer allvar. Ordentligt iordninggjorda skidor med blåextra på fästzonen, varm saft i vätskebältet och tidig uppstigning för avfärd mot Ätrans hyfsat kuperade spår var det som gällde igår. Det var vackert som en dag, solen sken och snön glittrade. Men jäklar vad jobbigt! Först ville jag skylla min dåliga uppförsåkning på taskigt fäste, men till slut fick jag erkänna att anledningen till att jag inte fick fast skidorna i de långa, lite brantare upförsbackarna var att jag tappat typ all teknik och all kraft under sommarhalvåret. Jag som trodde att cyklingen skulle ha gett mig världens starkaste ben, men icke.

Idag har solen gömt sig och vinden varit riktigt bitig. Spåren på Halmstad GK i Tylösand var fina, men helt igenblåsta på sina ställen. Jag åkte och tänkte att jag låg i täten på Vasaloppet ett riktigt jävligt väderår med ständigt snöfall och att jag var den starkaste åkaren och att det var därför jag fick spåra i nysnön hela tiden - ingen av mina medtävlare orkade gå upp och dra. Det blev två mil ren stakning eftersom jag struntat i att lägga på nytt fäste, och efter de två milen var jag helt slut i överkroppen och min skidåkarstolthet var lite krokig.

Påminn mig nästa höst att det här med att bara åka tio mil rullskidor under hösten inte är den perfekta förberedelsen inför skidsäsongen!

Fina spår i Ätran

Gårdagens skidåkargäng, minus Jesper som står bakom kameran.

Dagens lilla gäng. Johan, jag och Henrik. Och jag ser ut som om jag vore tolv centimeter lång.

torsdag 6 december 2012

Äntligen! Vinterns första tur på skidorna!

Vi har haft snö på västkusten i ganska många dagar, men det dröjde ända till idag innan jag hann sickla bort skyddsparaffinet på ett par skidor och ge mig ut. Å andra sidan var det här en dag med blå himmel, strålande sol och alldeles lagom många minusgrader, så det var inte precis fel dag att välja.

Eftersom jag var för lat (eller för ivrig) för att kladda med fästvalla så blev det skejtskidorna som fick äran att inviga vintern. Och eftersom jag inte behövde några spår bestämde jag mig för att ta en tur längs havet. Västra stranden badade i sol, och förutom tre-fyra flanörer med tillhörande hundar så var jag i ensamt majestät. Snön var allt annat än packad så jag sjönk djupt ner då och då, och jag tror att mina stackars gamla lånade skejtskidor fick sig en och annan ny repa. Men vad gör väl det!

Nu längtar jag efter välpreparerade klassiska spår och efter att känna hur fästet biter i uppförsbackarna, jag längtar efter lagom hård skejtbädd där jag kan få sväva fram med långa, svepande skär. Shit vad jag har saknat skidåkningen!

Skidåkning med utsikt!

Peppad skidåkare. :)