Med målet i sikte

Jag tänkte att det skulle kännas bra att titta till målet i Mora när vi ändå körde förbi. Så det gjorde vi. Men jag fick bara hjärtflimmer och blev illamående när jag såg Ungdomsvasaåkare köra i mål. Hur ska det här gå?!

Nertränad

Jag summerar: Tolv mil under fyra dagar den här veckan, varav nästan fem på sista långpasset. En knapp mil ägnades åt slitstakning och resten har i princip varit distans. Nu får skidorna stå till tisdag när allra sista urladdningspasset ska köras. Jag känner mig nertränad och längtar efter uppbyggande vila.

Längdambassadören

Lillsyrran ville testa längdskidor. Och ingen blir förstås gladare än jag. Nu har vi åkt sammanlagt 10 kilometer klassiskt tillsammans! Hon är grymt duktig och kämpade som en krigare med sina tröga, vallningsfria hyrskidor. Och ikväll följde dessutom ytterligare en person i sällskapet med ut i spåren efter att vi harvat runt i backarna (även en längdskidåkardrottning måste vila ibland...) på carvingskidor hela dagen. Jag är längdskidåkningens största ambassadör!

"Släng dig i Väggen, jag har åkt Chocken!" Ja, eller inte jag, men en annan av systrarna. Hon är helt galen...

Ett halvt Vasalopp för att testa formen

Sned och snorig. Det blir man efter 47 kilometer.

Jag skulle åka långt idag. Jävligt långt. Och det gjorde jag. Distansrekord och tidsrekord sprängda (nåja, med 5k och tio minuter, men ändå!) och jag hade spaghettiben och armar som liksom inte riktigt gjorde som jag tänkte på slutet. Tänkte om och om igen "hur i helvete ska det gå på Vasaloppet om det är såhär jobbigt att åka ett halvt lopp!?". Men sen besinnade jag mig. Stor chans liksom att jag kommer ladda inför nästa söndag med två dagars distansåkning i tjugo minus och sedan lite bergsbestigning dagen innan.

Och på tal om bergsbestigning. Vi erövrade alltså Städjan igår. På skidor. I alla fall tills det blev så brant att det inte gick att komma annat än baklänges med dem på. Då lämnade vi dem efter oss och tog oss upp de sista metrarna till fots. Så förtvivlat vackert!

På toppen

Jag har bestigit berg idag!

Ren njutning

Behöver jag förklara nåt mer?

Bad med utsikt

Doften av vedeldad kamin sprider sig över fjället. Snart når vattnet badvärme. Så jävla vackert.

Pannbensträning utan glid

Grängesvålen

Det är vansinnigt vackert runt omkring längdspåren här. I motsats till hur det såg ut i Orsa så finns det faktiskt vyer. Åt ena hållet Städjan som växer sig mäktig över trädtopparna, i horisonten de norska bergen. Och när man har kommit en bit bort så kan man vända sig om och se Grängesvålen där utförsåkarna är som små myror.

Johan

Men alltså.

Ska det verkligen vara så att man måste staka i nerförsbackarna? Jag hade alldeles för mycket fäste på skidorna, så det bet ordentligt. Men det pajjade det redan rätt taskiga glidet (vid de här temperaturerna blir snön helt sträv och stum, och hugger sig fast i skidorna). Jag fick kämpa ordentligt på första varvet på 7,5 kilometersspåret och kände mig som världens sämsta skidåkare när pulsen rusade vid minsta ansträngning. Men det var förbannat kallt, närmare 25 minusgrader, och det var omöjligt att dra ordentliga andetag. Inte konstigt att hjärtat måste arbeta hårt för att få den lilla mängd syre som finns ut i blodet, plus att den stackars muskeln hade att göra för att hålla kroppen varm.

Och vad gör man när man haft ett grispass i 45 minuter? Jo, man fortsätter grisa och hoppas på att de följande 7,5 kilometrarna blir en seger. Nu blev nästan lika helvetiskt som det första varvet, men jag fick ju bygga pannben i alla fall.

Imorn säger jag bara. Ny tid, ny strid.

Sa jag att det var kallt?

Trettitre minus

Promenad och varm choklad. Det är vad den här förmiddagen bjuder på. Vi har trettitre minus som skulle bli ner mot sextio i fartvinden. Vi avråds både från längdåkning och utför. Men temperaturen ska stiga så förhoppningsvis blir det ett pass i eftermiddag!

"Landslaget" är på plats

Det kommer gå bra det här. Vi har ju OS-mössor.

Förfriskningar...

Vi är tretton personer i en jättestuga i Idre. På en hylla i vardagsrummet står en sorts uppiggande som intages bäst i bastun eller i en solkysst snöhög i en paus mellan stolliften och afterskin. På min hylla står det förfriskningar som ska ta mig nio mil om två veckor. Olika världar, samma resa. Nu kör vi! Vilken vecka jag ska ha!

Vi drar till fjällen

Det känns ju rätt knäppt att sätta sig i bilen mot Idre när det är tio minus och sju decimeter snö hemma... Men nu är vi på väg i alla fall! En veckas skidläger där energi ska testas och kroppen utmanas. Och vinnarskallen ska plockas fram!

Jaaaaa!

Fy fan vilket jävla lopp! Johan Olsson! Vilken kämpe! Och Marcus Hellner, vilken skidåkare! Jag blir så inspirerad och bara längtar till jag får ge mig ut själv. Och gud vad jag vill testa att skejta!

Snögubbar och snökullerbyttor!

Oförskämd snöglädje

Jag borde kanske inte vara så himlastormande positiv hela tiden när det gäller snön. Det kanske sticker folk i ögonen som kommer två timmar för sent till jobbet på grund av mongo-kollektivtrafik och inkompetenta gatukontor som inte kan planera snöröjningen. Och imorn kanske jag muttrar desto mer när vi ska köra bil genom vinter-Sverige upp till Idre. Men jag ÄLSKAR DEN HÄR VINTERN! Imorse när jag vaknade hade nattens snöfall lagt sig och hela stan är numera täckt av minst en halvmeter underbar kramsnö. Man måste bara gilla en lördag som innehåller snögubbebyggande, snöänglar och kullerbyttor i orörd snö, mitt inne i stan!

(Igår gjorde jag för övrigt något av det konstigaste i mitt träningsliv hittills. Jag fick med mig Johan på ett improviserat cirkelträningspass. Hemma. På vardagsrumsgolvet. Till saken hör att vi bor på markplan med lite insyn, och en av stationerna var burpees. I upphoppet kunde vi liksom vinka glatt till folk som gick förbi utanför...)

Vältränad eller mycket vältränad?

Jag sitter och funderar på om jag ska gå ut genom dörren och riskera att bli översnöad (det ska komma två-tre decimeter snö över Halland idag och inatt, och det har redan börjat...), eller om jag ska sitta kvar på jobbet tills det är riskfritt att gå ut igen, och under tiden beräknar jag min Vasaloppstid. Några datanissar har suttit och analyserat massa statistik över åren och kommit fram till att jag med 75 procents säkerhet kommer åka på 8 timmar och 45 minuter. Om jag är vältränad, vill säga. Om jag är mycket vältränad är det 8 timmar och 27 minuter som gäller.

Och några andra alternativ finns väl inte?

Hur som helst är det roligt att några datanissar har högre tankar om mig själv än vad jag har. Själv tror jag att jag kommer åka på mellan 9 och 10 timmar.