Jag har verkligen inte haft en sekund över de senaste dagarna. I onsdags jobb i tolv timmar, i torsdags ungefär samma. Igår jobb från halv fem och sen direkt efter att jag slutade upp till sjukhuset och hälsa på syrran. Och idag träning sen hem till mamma och hänga i hennes nya lägenhet. Och hem till syrra nummer två och göra gardiner.

Jag är en busy woman helt enkelt.

Idag är mitt huvud fullt av såna här. Man skulle kunna tro att jag håller på att bli ett murmeldjur.

Men SNÄLLA!! Har man verkligen rätt att gnälla över sitt miserabla liv efter att man vunnit 2 miljarder kronor? Som man lyckats slösa bort på dumma saker och dessutom skaffat sig osunda alkoholvanor, blivit spelberoende och blivit peppad på att springa runt på porrklubbar? Okej att det sedan hände massa olyckliga saker i hans liv också, men allt kan man väl fan inte skylla på en miljardvinst.

Har du en massa Monopolpengar som du inte vet var du ska göra av? Far till Danmark och kliv in på Nordea så ska du nog kunna få lite ordentlig valuta istället. Helt jävla sinnessjukt. Om man som bankanställd inte kan skilja på leksakspengar och riktiga pengar kanske man hamnat lite i fel bransch?

Okej, nu är jag förbannad. Förkylningen är borta och livet känns lite bättre, och vad händer då? Jo, då klappar en annan del av min jävla kropp ihop. Först kan jag inte röra mig för att hela jag är gröt, nu kan jag inte röra mig eftersom min rygg gör mig till en krympling. Det är så förtvivlat, satans orättvist.

För övrigt är det alltid roligt att kolla runt på alla forum där gulliga fans med gnistrande ögon hänger. På Oasisgeneration.com finns en tråd om Glasvegas platta, och det är lite fint när folk skriver saker om textrader som de tycker om. Som det om outrot på Flowers and football tops. Det är en underbar låt om en fruktansvärd tragedi, och det är ett schysst outro. Men snälla nån, att säga att det är genialt att skriva textrader som

You are my sunshine
my only sunshine
you make me happy when skies are grey
i hope you noticed
how much i loved you
how could they take my sunshine away...

är ju som att säga att vilken jävla tonåring som helst med en penna i handen är ett geni. Nu råkar det förstås vara så att det blir magi i James Allans mun, men det handlar ju knappast om det fantastiska i ordkombinationen, utan om hur han gör det.

Förresten kan jag inte låta bli att tänka på Bright Eyes och The calendar hung itself när jag hör de där raderna.

...på tredje dagen uppstånden igen från de döda! Jag är vid liv! Jag kan andas! Den jävla förkylningen har äntligen haft vett att börja ge sig av. Jag har firat det hela genom att ta en fika tillsammans med Glasvegas och decembernumret av Bang. Ulrika Dahl går som vanligt från klarhet till klarhet i texten om skam och begär efter blickar. Jag älskar Ulrika Dahl. Hon är fan en av Sveriges coolaste kulturantropologer och queerforskare.

Jag är för övrigt förmodligen sist i hela världen med att upptäcka och konstatera att Glasvegas debutalbum var ett av förra årets bästa skivsläpp. Jag behövde tydligen en liten spark i baken av den så kallade jullåten A snowflake fell för att jag skulle begripa storheten. Men bättre sent än aldrig.

Just nu är jag jääävligt sugen på att se mer dansfilm. Har gått igenom alla filmer jag vet som handlar om unga dansstudenter vars mål är en plats i ABC eller bara allmänt danspeppade unga tjejer med beskyddande pappor som vägrar låta dem dansa i tv. Så kom igen, nån som vet en film jag kanske missat, hjälp mig!

Det är otroligt synd om mig. Jag är så förkyld att mitt huvud känns som gröt. Följaktligen tänker jag saker som jag inte borde säga och säger saker som jag inte tänkt för att det blir nåt fel i nervkopplingarna i hjärnan. Därför borde jag sy igen min mun och ta bort händerna från tangentbordet genast.

Tullbron och Grand i Falkenberg

Idag har Halland, tro det eller ej, visat sig från en alldeles helt okej sida. Jag och resten av min lilla redaktion har varit på roadtrip och jag fick till exempel se platser i Falkenberg som helt och hållet motade bort min tidigare ovilja mot den staden.

Imorn är det galautstyrsel som gäller i studion. Och röd matta. Ska bli spexigt.

Hejåhå. Jag måste ju framstå som sinnessjuk och schizofren när man läser mina senaste inlägg. Jaja.

Idag har varit mest en skitdag. Jag försökte peppa mig själv med Fever Ray (vilket lyckades i ungefär en halvtimme. Sen vart det skit och pest igen) och med att köpa en sjukt cool tröjgrej från Diana Orving (vilket sorgligt nog höll mig på bättre humör lite längre). Så nu har jag suttit och funderat ut en outfit som jag kan ha på nästa stora fest eller klubbkväll. Vilket egentligen bara gör den här dagen ännu pissigare, för NÄR I HELVETE kommer nästa stora fest eller klubbkväll bli?! Typ aldrig. Jag är så förbannat jävla trött på den här stan och på att det aldrig händer nåt och på att jag alltid är så förtvivlat trött.

Jag ÄLSKAR Karin Dreijer! Och jag ÄLSKAR Spotify! Soloplattan finns att lyssna på nu, och satanhelvete vad bra hon är! Känns som en självklar fortsättning på Silent shout. Lätt jag ska hänga på telefonen på torsdag när konsertbiljetterna släpps.

Kan inte nån ringa mig och berätta nåt roligt? Eller skicka nåt kul till mig på posten? Eller bara i största allmänhet liva upp den här dagen lite? Jag håller på att avlida av uttråkning och utmattning. Och jag är så jävla less.

Jag är tydligen en underhållande och vänskaplig typ som lever i nuet och som inte precis gillar att planera framåt. I alla fall enligt typealyzer som analyserat min blogg och hittat min personlighet. Jag ska tydligen jobba med nåt slags socialt arbete där jag får hjälpa människor på ett konkret och tydligt sätt. Attans då. Det låter som jag valt helt fel yrkesväg. Särskilt eftersom stora delar av mitt jobb går ut på att planera framåt.

Som alltid när jag träffar min fina, fina L blir jag sjukt sugen på att bo i en riktig stad i ett riktigt land. Halmstad känns som helvetet på jorden när det blir dags att sätta sig på bussen eller tåget tillbaka från civilisationen. Usch. Men nåja. Ritz igår, vi var sjukt snygga och jag hade väldigt roligt. Stötte ihop med en del gamla kompisar som jag väl hade sådär stor lust att prata med, men när vi väl sa hej kändes det bara rätt trevligt. Jag, A och L viskade ihop små strategier för att sno champagneflaskan från killarna som stod bredvid. Insåg dock att det skulle bli svårt att rymma från ett så trångt ställe med någon slags värdighet och med flaskan i behåll så vi lade ner det projektet. Det fick bli coctails istället. Och det är ju inte fy skam. Sen kom mina favoritbröder inramlandes och jag fick plötsligt en känsla av att vara tillbaka i tiden några år, då när allt var lite enklare och lite roligare. Fast det varade inte så länge, för vem har tid och lust att gå runt och längta till gamla dar? Nä precis.

H var precis som H brukar vara. Bara hon kan få för sig att gå och be dj:n sänka ljudet för att hon inte hör vad folk säger omkring henne. Hon fick inte sin vilja igenom, vilket störde henne lite kan jag tro. Och B berättade för mig om alla sina äventyr i Sthlm, alla coola människor han ska intervjua, alla spännande ämnen och saker han får skriva om. Blev lite avundsjuk och sugen på att göra nåt betydelsefullt.

Sen, hemresa. Nu, lite halvsur över att jag det inte var jag som hade en biljett till det där Ryanairplanet till Gatwick. Eller till någon annanstans för den delen. Jag önskar att mitt jobb fanns på en lite mer spännande plats än den här skruttstaden.

Fast jag vet ju så väl att jag kommer tycka att livet är rätt bra också här inom några dagar. De där längta bort-grejerna dyker upp med jämna mellanrum, och så frågar man sig vad i hela jävla friden det är man pysslar med, men sen kommer den ganska småputtriga och trevliga vardagen och man liksom vänjer sig. På gott eller ont.

Sitter och lyssnar på Sufjan Stevens och undrar vad det är för fel på mig. Varför kan jag inte gå ner i varv tillräckligt för att sova? Och om jag nu inte går och lägger mig, varför kan jag då inte göra nåt vettigt åtminstone? Typ diska senaste veckans disk? Nej, nej, här sitter jag och läser fåniga artiklar om flirtkunskap i skolan och larviga "avslöjanden" som inte har någon som helst betydelse. Kan jag inte åtminstone läsa om Israels krig eller nåt?