25 november 2012.
Gissa om jag var nervös, skraj och lite respektfull inför sakernas tillstånd när jag doppade tårna i det blåskimrande vattnet i bassängen i eftermiddags? Skulle jag komma ihåg hur man gjorde? Skulle jag kunna andas? Eller skulle jag helt enkelt drunkna?
Svar: Ja, ja och nej.
Det är märkligt hur kroppen kommer ihåg saker. Jag ska inte säga att jag liknade simmaren i det här klippet för då kommer näsan växa och tungan bli svart, men jag hankade mig framåt och jag varken drunknade eller svimmade av ansträngning. Det är lite som att lära sig cykla - har man väl kommit på knepet så glömmer man inte.
Förresten har jag cyklat lite också. Det är nästan så jag börjar ana triathleten inom mig igen!
Just efter startskottet i Sövde halvironman i somras. Jösses sicket spektakel. Och det här anmäler en sig frivilligt till! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar