Sista rycket på skidorna

Skiiers high. Det är grejer det. Och liksom när det gäller runners high så kan den dyka upp när man minst anar det. Fast igår kände jag det på mig. Jag menar, vad sägs om skidåkning på natursnö på en ödslig myr långt bort från ära och redlighet (nåja), i strålande solsken och ett par plusgrader? Jag körde på blanka skidor och stakade järnet. Drygt två kilometer uppför ut på myren, två kilometer nerför tillbaka. Fem varv. 21 kilometer totalt. Och hjärtat var så lyckligt att jag nästan dansade fram.

Fantastisk myråkning på natursnö, visserligen med lite genomslag. Men med fulskidorna på så går det finfint!

Hejhej!

Lycklig var jag även under den gångna helgen. Nästan sju mil skidor skrapade jag ihop på SK Hyltes kuperade konstsnöspår tillsammans med Sofie och Magnus från Hyltes kanske mesta skidåkarfamilj. Så jäkla gött att kunna ha träningsläger med mycket skidåkning på hemmaplan, och särskilt när man får åka ihop med roliga människor. Sofie och jag är hyfsat jämna, och det är kul med sparring. Jag fick ihop ett bra längre distanspass med hårt tempo, ett stakintervallpass och ett lite kortare distanspass då jag framför allt fokuserade på stakningen eftersom mina ben var ordentligt trötta.

Sofie och Magnus (vars tolvåriga son för övrigt stakade ifrån mig på en av mina stakintervaller.... Lagom knäckande!) och Johan.

Nu väntar mest vila fram till söndag. Jag hade egentligen tänkt köra ett hårt, kort stakningspass ikväll, men jag har bestämt mig för att hoppa över det eftersom jag känner mig snuvig.