Force majeure

Det finns anledningar att hoppa över ett träningspass, och så finns det anledningar. Igår var det till exempel inte precis läge att ge sig ut på ett planerat distanspass på cykeln.

Den här helgen har det stundtals känts som att jag levt i en belägrad stad. I fredags kväll började det brinna i ett saltlager ute i hamnen i Halmstad, ett lager där det förvarades en hel del giftiga kemikalier. Det blev en kraftig rökutveckling, och en enorm gulbrun rökpelare steg mot himlen.

I lördags förmiddag gick Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ut med ett VMA och varnade för röken som kunde orsaka kemiskt lungödem. Till en början fördes röken ut till havs, men så verkade det som att vinden vände, och vi i centrala stan uppmanades att stanna inomhus och stänga fönster och dörrar.

Först på kvällen igår när vinden verkligen höll sig ut över havet vågade jag mig ut en sväng, och då gick jag dit många halmstadbor redan hade sökt sig - upp på Galgberget, stans högsta punkt.

Även soldaterna tyckte att rökmolnet var lite spännande...

Igår eftermiddag vid sextiden. Mycket rök, men den är på väg söderut längs kusten. Och när den når in över land är mängden kemikalier inte så stor länge.

Imorse vaknade vi till en stad där det fortfarande rådde full beredskap. Räddningstjänsten kunde inte gå in och släcka branden eftersom kemikalierna var explosiva, och ingen riktigt visste vad som skulle hända om man tillsatte vatten till brandhärden. Men röken var fortfarande på väg ut över havet, och jag kunde tillbringa förmiddagen och halva eftermiddagen på cykeln och i löparskorna.

Men så när det verkade som att allt skulle gå bra vände vinden igen. Nu handlade VMA:t återigen om Halmstad tätort. Från vår utsiktsplats på Galgberget kunde vi se hur rökmolnet letade sig in över de allra östligaste delarna av stan. Region Hallands medicinskt ansvarige läkare meddelande att röken inte var hälsofarlig, men heller inte hälsosam. De nyckfulla vindarna slet och drog i den gulbruna röken och det hela kändes inte alls särskilt tryggt längre.

Vår lilla rökpelare i eftermiddags. Svaga men nyckfulla vindar tycktes svepa in den lite mer över stan.

Nu blåser det gynnsamma vindar igen, de kommer från nordost. Och för en timme sedan påbörjades släckningen av branden. I morgon bitti antar jag att vi vet hur det har gått.

När sånt här händer så blir två saker tydliga. Först och främst - shit vad sårbara vi är. Nu verkar det som att vi klarar oss undan riktigt lindrigt, men om vinden hade legat på söderifrån hade vi haft en helt annan situation. Hade vi behövt evakuera? Vart skulle vi ta vägen?

Och för det andra - shit vad viktigt det är att de centrala samhällsfunktionerna fungerar. Montera inte ner public service för guds skull. Sveriges Radio är medborgarnas radio, det är vår informationskanal när kriser och katastrofer inträffar. Och samtidigt - vad många det är som inte vet vad vi förväntas göra när det uppstår en kris. Vet alla verkligen vad det innebär när Hesa Fredrik ljuder? Vet alla var vi kan förvänta oss att det finns information? Om inte, varför inte?

Nu ska jag sova. När jag vaknar vill jag inte se ett enda gulbrunt rökmoln till.