Plankutmaningen sprider sig!

Igår efter löpträningen med klubben så körde vi i vanlig ordning lite löpstyrka efter intervallerna. Jag fick bestämma en övning - och valde givetvis plankan. Och inget mesande med trettio sekunder hit och dit, nä, här skulle maxas. Alla grabbarna och jag ställde upp oss i raka och fina plankor och sen satte jag igång tidtagningen.

Efter en minut trillade den första ihop, stolt och nöjd över att ha klarat en bra tid jämfört med sin egen kapacitet. Några sekunder senare föll nästa. Och så höll det på tills det bara var jag och tränar-Eskil kvar i matchen.

Klockan tickade på. Passerade 4.02 som var mitt tidigare max. Närmade sig 4.30. Och jäklar vad ont det gjorde. Som tusen nålar i magen fast istället för nålar någon slags järnspett.

Efter 4.40 drösade jag ihop i en sorglig hög medan tränar-Eskil stod stark och stabil några meter ifrån mig. Han började till och med spexa lite retfullt och lyfta diagonalt på händer och fötter innan han konstaterade att nä, nu har det väl ändå gått fem minuter, och så studsade han upp.

Den där Eskil alltså.

Och på Facebook får jag små meddelanden från när och fjärran. Skidåkar-Sofie slog sin man med över en minut. Superstarka maratonlöparen Anette krossade Eskil med sina 5.33. Så nu har jag fått lite siffror att bita i!

Tränar-Eskil: Snabb, stark och cool.