Cykelbränna och punktering

CK Bure samlas! Foto: Mats Carlsson, CK Bure.

Efter 50k längs backiga vägar och med sisådär 10-15k lagtempo på slutet andades jag och min lilla utbrytarklunga ut vid Snöstorp kyrka vid lunchtid idag. Jag hade ägnat de senaste dryga 110 minuterna åt att hitta rätt ansträningsnivå i uppförsbackarna för att inte dra på mig syra, och åt att njuta av det nästan löjligt vackra vädret.

Och än var inte passet över för mig. Medan de andra rullade hemåt påbörjade jag ytterligare 50k i motvinden med en grillmiddag och syskonbarnlek som morot vid målet. Första milen fick jag sällskap, men sedan var det bara jag och cykeln. Och solen. Och ett antal sega uppförsbackar. Och vind, vind, vind.

Ungefär sex kilometer in på min ensamcykelsträcka började det pysa i bakdäcket. Punka. Mitt livs första. Jag sände ett tyst tack till ledarna på Vätternlägret som visat mig hur man byter slang, och började pilla och greja. Långsam och osäker på vad jag sysslade med lyckades jag till slut både byta slang, få fast däcket (med lite assistans av en snäll man som stannade till och petade i den sista biten), sätta dit hjulet igen och pumpa upp däcket någorlunda hårt. Och så var det bara att rulla vidare.

 

 

Cykelverkstad.

När jag närmade mig 70k började jag fundera på hur jag skulle fira. När klockan bläddrade över till 70 hade jag ju cyklat 100 mil i vår! Det slutade med att jag drack några klunkar vatten och sportdryck...

Men värmen, motvinden och tröttheten började ta ut sin rätt. I varje ny uppförsbacke blev jag tröttare lite tidigare än i den förra. När det var två mil kvar hade jag inte så mycket cykellust kvar i min arma kropp. Vid 92k föll min blick på en underbar gräsplätt vid en fors som låg i lä. Där stannade jag till och åt och drack lite och njöt av allt det vackra om kring mig innan jag tog mig an den sista biten, den som skulle visa sig vara den mest kuperade av allt.

 

 

Pigg efter några minuters vila.

När klockan slog över till 100 rullade jag in på garageuppfarten hemma hos mina föräldrar, nöjd, glad och soltrött. Och med en praktfull cykelbränna på armarna.

Så på en och samma dag har jag cyklat mitt livs längsta pass, passerat hundra cyklade mil på den här sidan årsskiftet och dessutom fått min första punktering. En mycket bra cykeldag.