Med Pasi Salonen i hissen

Jag har just varit ute på en traditionsenlig morgonjogg. Jag är nämligen på en liten tjänsteresa i Stockholm igen, och när jag är här uppe så behöver jag inte börja jobba kvart över fem utan sådär vid tiosnåret. Således har jag eoner av tid att göra saker på, och då morgonjoggar jag.

Och jag kan tala om att mina lårbaksidor vänligt men bestämt berättade för mig att jag åkte Vasaloppet i söndags. Men då var det ju bara att dra av på takten lite, stanna och kolla på fåglar och fundera över livet. Jag tänkte på Ironman. Funderade över hur jag ska lägga upp träningen framöver.

Och så var jag plötsligt tillbaks vid hotellet. Klev in, fortfarande fullt uppe i mina triatlontankar. Och då står plötsligt självaste Pasi Salonen mitt framför ögonen på mig och väntar på hissen! Hur stor chans är det liksom. "Haft en skön tur?" frågade han. "Jorå, helt okej. Jag ska förresten göra en Ironman i sommar!" utropar jag. "Nähä, vad roligt!" säger han, och undrar var jag tränar och hur. Jag svarar med tindrande ögon, helt starstruck.

Den här dagen har verkligen börjat bra!

Stockholm vaknar. Vackert.