Skidornas belag består ju av två delar - fästzon och glidytor. I all sin enkelhet ganska genialt. Och inte svårbegripligt. När man står i jämnvikt på en skida är det de delar av belaget som är i kontakt med marken som man glider på. Där är det oerhört dumt att lägga klister. Eller burkvalla för den delen.
Men nu har jag råkat få just klister på mina glidytor. Det var en riktigt sorglig syn som mötte mig när jag kikade under skidorna efter målgång i söndags. Belagen var helt prickiga av klisterklumpar och tejprester, och när jag drog med fingret över ytan var den helt sträv. Nybörjare som jag är på det här med vallning så frågade jag förstås vad tusan jag gör åt det här. "Vallaväck", blev svaret. På glidytorna?! Jojjomen, så var det.
Känslan när man drar med en vallaväcktrasa över de tidigare så svarta, blanka belagen, den är inte rolig. Det riktigt skär i hjärtat. Men nu är det gjort. Inget mera klister på fel ställe, skidorna har istället blivit rengjorda och har fått sig ett par omgångar basewax och en rätt varm LF som jag tänkte köra mina sista konstsnöpass den närmsta tiden.
Före rengöringen. Kladdigt och strävt. |
Well, jag är nöjd och glad över mitt led. Det är trots allt en bra bit längre fram än förra året, och än så länge har jag ändå inga planer på världsdominans. Jag tar mig framåt sakta men säkert, och förr eller senare får jag nog min medalj.
Jag får också nöja mig med startled 7. Men om man är ute i god tid kan man ju se till att man står längst fram i ledet i alla fall! :)
SvaraRadera