Opepp - eller preloppdepp?

Jag är helt håglös och nervös. Osugen på att springa. Osugen på att röra mig överhuvudtaget. Fast jag vet att jag mår så bra när jag väl kommer iväg. Ta till exempel rullskidspasset igår. Det började trögt men rätt fort blev det underbart roligt. Det var som en dröm och alldeles lagom i intensitet - tillräckligt hårt för att min armar skulle veta att de levde, men tillräckligt lätt för att jag skulle kunna snacka politik och val med Johan längs vägen. När vi avslutade var jag trött, men glad och nöjd med livet.

Och jag känner igen den här känslan. Av någon anledning blir jag helt inåtvänd och opepp dagarna innan lopp. Ingen jäkla postloppdepp här inte, utan jag tar ut deppen i förskott. Kanske handlar det om någon skruvad form av fokusering. Hur som helst har jag aptråkigt och känner mig dålig och otränad. Skit också.

Förhoppningsvis kommer jag mig iväg på ett kortare intervallpass idag. Jag behöver, om inte annat rent mentalt, känna lite snabbhet i benen.

Min rullskidssparringpartner - som även om han fortfarande är sjukt mycket snabbare än jag åtminstone har slutat säga saker som "ge dig iväg du, jag ska bara äta först men jag hinner i fatt dig"...