Är vi verkligen i Skåne? Känns inte så...
Lycklig Therese!
På väg ner från ett berg, eller ja, kanske snarare en klippa. Omöjlig att bestiga utan utrustning hur som helst, så vi fick vackert vända.
Trangiaköket kom till användning
söndag 29 augusti 2010
Fria vidder i Skåne
Det är väl ingen som har missat att jag har nån form av bergsbesatthet. Jag drömmer om berg på nätterna, jag drömmer att jag andas frisk luft och om att få leva i tystnad. I alla fall ibland. Men jag är nog sannerligen ingen bergsbestigare. Igår var jag och Johan på en av södra Sveriges vackraste uddar, eller halvöar eller vad man nu vill kalla det. Pinsamt nog så har jag aldrig tidigare varit där, trots att den bara ligger någon timmes bilväg bort. Kullaberg är det jag talar om. Jag blev helt överväldigad av landskapet! Om man vek av från stigarna kunde man hamna bland klippor som såg så unga ut att man kunde skära sig på dem. Så oerhört vackert och så själavårdande att jag inte kunde önska mig en finare lördag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skåne har verkligen många ansikten. Fina bilder du bjuder på, blir nästan sugen på ett kallbad :)
SvaraRaderaVerkligen! Ditt landskap är verkligen otroligt fint. :) Och tro det eller ej, men vattnet var faktiskt inte särskilt kallt. Inte för att jag vågade mig i (jag är lite krukig när det kommer till alldeles för höga vågor, tror att jag ska dö och sånt), men när jag doppade händerna så kändes det ju rätt ljummet och fint.
SvaraRaderaSupervacker verkligen! Förstår att själen mådde bra av det där.
SvaraRadera