"Var kan man springa nånstans?"
Jag kände mig hemma direkt.
Med kartan i högsta hugg snörde vi på oss skorna när arbetsdagen var slut, och på köpet fick vi med ännu en löpsugen kurskompis. Vi hamnade på Svinö, ett litet naturreservat vid Ölandsbrons fot. Omgivna av snygga tallar, kottar och hav snurrade vi runt några varv på den där jordklotten och snackade skit. Som en fika fast springandes liksom. Och jag fick för en gångs skull ta på mig rollen som den erfarna, snabba löparen. Eller snarare var det väl så att de antog att jag var snabb och erfaren eftersom jag hade tights och klubblinne och eftersom jag sprungit några lopp. Jag protesterade lite slött i början ("inte är väl jag snabb" och "nämen jag är väl inte bättre löpare än ni" lät det om mig) men sen bestämde jag mig för att njuta lite av känslan av att faktiskt vara snabbast och uthålligast. Det är min själ inte ofta det är så!
Det var dagens lilla löpäventyr. Vad det blir imorn återstår att se. Intervaller på Fredriksskans kanske?
Färdigsprungen och mitt i stretchingen på mitt lilla rum här på universitetsområdet i Kalmar
Det finns nog tillfällen då det är dags att släppa lite på Jantelagen även som svensk. SJÄLVKLART är du snabbast när du har löpartights och klubblinne! Gott att ni inte sprang vilse eller fick kottar i skallen :).
SvaraRaderaLåter helt fantastiskt!
SvaraRaderaÅh vad jag önskar jag var med!
Vilken fullträff med kurskompisar! På de konferenser o kurser jag är på är det mest en massa torrisar :)
SvaraRaderaJohn: Hehe, ja, Jante borde man låsa in lite oftare. Det var rätt skönt att känna mig som den som kan och vet en massa, jag njöt. :)
SvaraRaderaIngmarie: Du hade nog gillat det där passet! Fin miljö och mycket att titta på. :)
Sofie: Ja eller hur! Det brukar ju vara så att folk helst bara vill uggla på sina rum alternativt umgås genom att dricka öl ihop. Så jag var så glad över att hitta några som gillar att umgås i löparskor.