Slaskochplasklöpning

Det var en gång ett snöigt Hallands inland. Snön låg liksom vit på taken och tomten var vaken och allt var sådär härligt som det bara kan vara när julen är vit.

Men sedan kom juldagen. Och regnet. Och slasket.

"Var ska du springa?"
"Jag tar vägen upp mot kyrkan och vänder när jag kommit till hjorthängnet tror jag"
"Lycka till. Den har ingen varken plogat eller sandat. Den kommer vara som en swimmingpool"

Jahaja. Men skam den som ger sig, tänkte jag och snörade skorna. Och till en början gick det hur bra som helst. Jag tog mig igenom första skogsremsan och skuttade runt i de små snövallarna längs vägrenen på kyrkvägen.

Liksom Snorkkis häromdagen så tog jag drivan. Inte för att jag mötte någon som kunde tänkas vilja gå där det inte var snö, utan mest för att det var roligast så. Snöskuttande.

Men till slut hamnade snödrivorna i diket och jag höll mig på vägen för att undvika att bryta benen. Och här började slaskochplasklöpningen. Tre centimeter härlig (?) klafssörja att forcera. Ömsom ett löpsteg, ömsom ett skridskotag eller något liknande. Nerförsbackarna fick tas om hand trippandes, eller glidandes på hela fotsulan tills en bit bar asfalt satte stopp.

Men till slut kom den. Skogsvägen ingen vet var den leder men som vunnit kampen över töandet och bjöd på underbar, tjock och tung snö i mittremsan. Som gjort för att springa låren trötta i.

Och det var där någonstans som jag förivrade mig. Spanade in i skogen längs min fina väg och blev sugen på lite trixande. Hoppade över diket, in bland träden och påbörjade hemlöpningen. Ägnade en kvart åt att hoppa över trädstammar och lyfta ordentligt på fötterna för att komma fram i stundtals halvmeterdjupa snöhögar. Hade det hemskt bra. Tills smältvattenbäcken dök upp.

Och där stod jag. Med fötterna doppade i ankeldjupt, iskallt granbarrsbrunt vatten. Rysningen vandrade från tårna upp via magen och eskalerade i hårbottnen. Kan man få gåshud i ansiktet så var jag nog helt prickig på kinderna.

Men upp och hoppa. Fortfort ut på vägen igen. Snabba, snabba fötter som gjorde kadensrekord för att få upp värmen igen. Sprang förbi hästhagar och juldagsmiddagsätande familjer. Mindes Laholmsloppet i somras. Kom hem och ställde mig på hallmattan. Droppandes. I skorna två sjöar.

Idag är snön på väg tillbaka. Och jag ska ha revansch.