Årets kortaste dag

Sydöstra delen av strandpromenaden (åpromenaden?) längs Nissan

Idag borde jag väl tagit tillvara den korta tid solen befinner sig på himlen. Men icke. Jag sitter hemma, förslavad av tvättmaskinen. Urtrist. Kanske hinner jag med en kortare löptur ikväll, innan jag ska iväg på spelning.

Jaha, och hur mår armen då? Verkligen sådär. Igår hade jag en sekund av förtröstan efter bodybalancen och det kändes helt okej. Visserligen gjorde det fortfarande ont, men jag kunde använda armen hyfsat obehindrat och det kom inga ofrivilliga tårar när jag försökte klä av mig träningskläderna. Men det skulle visa sig bara vara lögn och förbannad dikt (om nu en kroppsdel kan ägna sig åt att ljuga ihop saker), eller kanske helt enkelt en förhastad slutsats och en önskedröm. Ju längre kvällen led desto ondare gjorde det. Och idag har jag haft svårt att få på mig jackan utan att göra fula grimaser.

Vad är det här?? Ska det liksom göra såhär ont?