Olika världar

I brist på helikopter som kunde ta mig tillbaka till Stockholm och långpass med Snorkkis och några andra så tänkte jag att jag skulle göra sådär en 80 minuter för mig själv imorse. Så blev det inte. Jag sprang lite för fort och valde istället att försöka hitta en ny femkilometare på asfalt som jag kunde ägna mig åt ett tag framöver. Det gick sådär. Av någon anledning gillar inte stadsdelen Frennarp mig. För andra gången (av två försök) hamnade jag helt fel när jag sprang runt bland husen där. Plötsligt var jag på stigen nere vid Nissan igen, något som inte alls var meningen. Och där, bland alla hundpromenerare och cyklister, så mötte jag ett gäng uppklädda tjejer. Med ölburkar i händerna, glittriga ögon och fnissiga ansikten. I kontrast till mig då, med svett i händerna, svett i ögonen och svett i ansiktet. Jag tittade förvånat på dem, de tittade förvånat på mig. Och det fina mitt i allt är att vi hade förmodligen lika roligt med våra olika morgonsysselsättningar, men snacka om att vi kändes som varandras totala motsatser.