Jag har funderat lite över vad som är bäst att skylla på och kommit fram till att allt är jobbets fel. Om inte jag hade klivit upp strax efter fem de senaste tre dagarna så hade jag aldrig virrat bort mig som jag gjorde idag.
Allt jag ville ha var en järnvägsövergång. Okej, jag råkade beräkna det hela lite fel och struntade i att springa under järnvägen på en cykelväg bredvid en stor bilväg. Tänkte att de som bor på "fel" sida om den stora bilvägen måste väl också kunna komma över järnvägen. Men icke. Jag sprang och sprang (dessutom med ryggsäck för första gången i livet eftersom jag hade med mig springkläderna till jobbet så jag kunde ge mig iväg direkt utan att spilla någon tid) och till slut var det ju bara att ge upp och vända. När jag väl kom under järnvägen och fram till idrottsplatsen hade min lilla uppvärmningsjogg plötsligt blivit 4k istället för 1,5 som var tanken. Och jag hade fått början till skavsår på halsen och blivit jävligt irriterad på min oergonomiska ryggsäck som inte är varesig löp- eller tjejanpassad.
Håhå. Nåväl. Jag lyckades inte springa 5x1000m eftersom jag var seg som en kola i benen. Däremot blev det 3x1000m i 4.30-fart. Ganska lyckat. Och jag var nästan helt ensam på IP, bortsett från miljoners flugor som ägnade sig åt att äta rent på en fågel som hade förolyckats på bana fyra. Jag lyckades missa att den låg där och sprang i godan ro förbi på bana tre. Någon meter före fågelskräcklet väckte jag liv i flugmiljarderna som forsade omkring mig som ett stort svart moln. Ganska osmakligt. Sedan bytte jag bana.
Jag tror på onsdagarna som min nya kvalitetsdag.
Vilken upptäcktsfärd! Kul att det iaf blev 3 bra intervaller, och på bra tid också!
SvaraRaderaIbland måste man ju vara öppen för att planera om sin träning, antingen innan passet eller under detsamma!