73

Fatta! Sista dagen på jobbet på över två veckor!! Men det här med branta backar i Alperna har liksom satt sig på mitt huvud nu. Jag drömmer så märkligt. Häromnatten drömde jag skumma saker om komikern Tobias Persson, det var nåt om en labyrint och vattenpipor. Och inatt drömde jag att J åkte före mig till flygplatsen, för jag skulle bara. Så jag tog bussen en stund senare. Det var bara det att jag glömde min väska, så jag var tvungen att hoppa av mitt ute i obygden och försöka få lift tillbaka till stan. Och det fick jag, typ. Eller i alla fall till nåt tonårsnäste där mina liftgivare skulle hålla på och äta mat och ha sig. Så jag blev superstressad, och då kom en av killarna i gänget på att de ju hade ett alternativt färdmedel stående i en garderob. Det visade sig vara en burliknande flygande stol, kändes inte helt stabilt. Men det var ju inte mycket att be för; bara att tacka och ta emot och sätta igång stolhelvetet. Så jag flög längs kusten men tog fel på stad och hamnade i Falkenberg på nån jävla blomsteraffär. Sen gick planet och jag fick aldrig åka till Österrike.

Sjuuukt jobbigt.

En annan sak jag drömde var att det plötsligt kommer intassandes ett gäng filbunkelugna människor jag aldrig sett förut på redaktionen. De tecknar till oss att följa efter, och så leder de oss in till ett madrassklätt och smått ljudisolerat rum. Därinifrån hör vi bara dämpade dunsar och vrål, och vi har ingen aning om vad som händer förrän nåt ljushuvud kommer på den briljanta idén att slå på tv:n. Då visar det sig att nåt slags monster var löst i stan, och på väg mot oss. Kanske en licensbetalare som lessnat på nåt vis? Ja inte vet jag. Vi satt där och ruttnade i det dära skyddsrummet hur som helst, medan män i skyddskläder kommer in med jämna mellanrum för att säga kryptiska saker.

Hujedamig alltså.