Jag är så otålig. Att inte få träna förrän halv åtta på kvällen är rena tortyren. Jag får inget vettigt gjort för jag bara längtar efter att få dra iväg och köra slut på min arma kropp.



Och en annan sak. Vad är det som gör att när man äntligen bestämt sig för att gå till doktorn för nåt ont som man har (ja, min nacke började göra ont igen, plus att jag insåg att jag kunde riskera eventuella försäkringspengar om jag skulle bli invalidiserad eller nåt annat dumt som en följd av min klantiga cykelolycka om jag inte blev läkarundersökt, så då tyckte jag att det var nog lika bra att krypa till korset, eller till vårdcentralen) och man sitter där och ska beskriva sin smärta, då mår man plötsligt som en prinsessa och känner sig som en hypokondrisk idiot? Och sen när man gått därifrån och bannat sig själv för att man slösat med läkarens dyrbara tid så kommer det onda tillbaka! Vad är det för jävla dumheter?