Jag kan verkligen inte släppa Japanese gum. "The simple pain of living with goodbyes on our lips" liksom. Så jävla, jävla fint. För att inte tala om första versen och refrängen.

Idag slog jag så hårt när jag tränade att det kändes som om axeln gick ur led. Det gör fortfarande ont. Från axeln via skulderbladet ner till höften. Jag känner mig sned.