Jag funderar på att göra facklig karriär och rätta till det här jävla skitsystemet som LAS (eller kanske snarare cyniska och idiotiska chefer genom att använda LAS på fel sätt) har skapat inom media-Sverige. Livet känns bara tungt och jobbigt och jag får bita mig i tungan för att inte spotta ur mig sura och bittra kommentarer till höger och vänster. Det går fan inte en dag utan att jag fittsurt undrar för mig själv vad det är för jävla fackförbund jag är med i som låter det här passera. Och vi ska dessutom vara journalister och har som en del av vårt jobb att avslöja missförhållanden i samhället. Jojo. I vårt eget hus kan vi dock inte städa.

Vad är det liksom för jävla mening med att engagera sig i sitt arbete när cheferna samtidigt ser en som så jävla utbytbar? Och de har så satans förbannat fel! Och när de inser det är det redan för sent.

Jävla, jävla skitpersonalpolitik. Jag blir så förbannad, trött och ledsen.