När Hagnesta Hill kom 1999 minns jag hur gärna jag ville vara flickan på omslaget. Gud vad jag hade kunnat göra vad som helst för att få vara kent-flickan. Nåja. Efter att skivan släpptes adderade jag och en hel del andra jeansjacka till randig tröja + poplugg-looken. Och så fick vi alla vara kent-flickan på sätt och vis ändå.
Sen sydde jag fast pärlor på en t-shirt, pärlor som skrev (lilla ego). Åh vad jag tyckte jag var originell, när jag egentligen mest vara tonårig och pseudosvår. Men jävlarimig vad den skivan var vacker, även om jag först inte ville erkänna att jag tyckte det var fint att Jocke Berg släppte luftslotten på Isola och skrev låttexter som faktiskt innehöll riktiga känslor och ord. Jag menar, det var ju så tjuuuusigt att han var en sån ordkonstnär som på tidigare skivor.
Wellwell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar