Nu har jag gett upp. Jag levde i någon slags förnekelse i flera dagar och tänkte att det är jag som är snurrig och gav mig fan på att ordna upp det här. Men nu har jag insett att det inte är mitt fel. Även om mitt närminne är kaputt för tillfället (eller snarare har varit så i en dryg månad) så är det en omöjlighet till och med för mig att ställa min cykel på ett så urbota korkat ställe att jag inte kan komma ihåg det hur jag än minnestränar, och inte hittar den hur jag än söker. Jag har traskat över hela stan, till och med på ställen jag aldrig tidigare varit på och kollat under varenda sten. Men nej. Den är och förblir borta. Det här innebär alltså att det faktiskt är nån satans ligist som har snott min underbara, fina, halvupprostade cykel.
Det är mig verkligen totalt jävla obegripligt vad nån ska med min underbara, fina, halvupprostade cykel till. Den är värd typ femtio spänn för nån som vill sälja den, men ovärderlig för mig. Jag känner ett stort hat mot den här staden för tillfället. Jag försökte liksom ursäkta Halmstad för min krossade bilruta, tänkte att det var en engångsföreteelse, men nu är jag bara sur.
Om det är nån som ser en halvupprostad, lätt brun fast egentligen mest blå herrcykel med vita detaljer och med nya fina ballongdäck, missanpassad sadel och lite vint framhjul så är det bara att höra av dig. Eller så kan du sno tillbaka cykeln och ställa den på gården innanför Fredsgatan 8A. Jag lovar dig att du blir rikligt belönad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar