Soffläge

Jag börjar känna igen den här känslan. Jag är superpeppad vid sjutiden på morgonen, målar upp storslagna bilder i mitt huvud över en fantastisk lågintensiv löprunda på eftermiddagen och sen...ingenting. Klockan blir tre och jag har all tid i världen att styra upp livet och den där löpningen som jag längtat efter hela dagen, men istället hänger jag med huvudet, släpar mig hemåt med tunga steg och kan inte för mitt liv få mina ben att röra mig mer än nödvändigt.

Idag = vilodag helt enkelt. Ingen idé att protestera.

Kylslagen morgon

Det var frost på min cykelsadel imorse, och årets första dubbdäcksfundering dök upp i huvudet. Sen började jag tänka på löparmössor, vantar och andedräktsmoln. Om jag är lika peppad när klockan slår halv tre och jag får gå hem från jobbet så tänker jag springa långt!

Vilken underbar dag!

Det finns egentligen inte så mycket att säga. 10,5k löpning i fantastiskt krispigt höstväder, tillräckligt kyligt för att det skulle bita i kinderna när jag klev utanför dörren, men tillräckligt varmt för att kunna springa i långtights och kortärmat. Jag har varit i himmelriket!

Insikter

Två saker:

1. Jag är en jävligt kass stavslipare

2. Att åka 2k i byiga friska motvindar längs en spikrak huvudled där inget finns i sikte som kan hejda vindarnas framfart kan kategoriseras som oerhört korkat

...och för övrigt anser jag att Elfsborg ska vinna Allsvenskan.

Fotboll i spöregn

Halmstad BK mot Elfsborg på ett svinkallt Örjans vall. Heja IFE!

Motvind och jävelskap

Jag försöker åka lite rullisar. Halmstad har dock en sån där dag då det är motvind åt alla håll. Suck.

Diamanter!

Jag har shoppat. Och nu ska här hem och slipas stavar!

Det nya svarta: Reflexväst

Man borde slänga ut alla tonåringar som är oroliga för sitt rykte och andras uppfattning om dem som coola eller ocoola på ett par rullskidor. Jag lovar att efter trettio sekunder skulle varenda en av dem med glädje klä på sig en hjälm och reflexväst även fast de säkert tycker att det är hur töntigt som helst. Förmodligen skulle de dra på sig knäskydd och kudde på rumpan också av bara farten. För min del har jag börjat tycka att det är skitsnyggt med cykelhjälm. Och reflexvästen som jag införskaffade på lunchen känns som höjden av häftighet och trendighet. Jag känner mig snygg som tusan!

Världens bästa söndag

Sedan en tid tillbaka avslutar jag alltid mina träningsveckor med bodybalance. Helt underbart! På väg hem nu, och trots allt skönt ryggsträckande och -vridande har jag fortfarande träningsvärk mellan skulderbladen efter boxningen i torsdags. Helt absurt. Vet inte hur jag ska få bort den.

Fem kilometer senare!

Jag stal till mig en halvtimme för mig själv innan middagen och snurrade runt på ett schysst halvt igenvuxet terrängspår uppför mastiga backar, nerför sköna utförslöpor och över stockar och stenar. Underbart och jääävligt avstressande!

Springmöjligheter?

Jag är på konferens. Och ägnar såklart lunchrasten åt att reka löpspår. Säkraste kortet verkar vara en 1.3k lång elljusslinga. Men kanske är jag en 5k-slinga på spåren här?

Rumpont och knöggel

Snälla tomten, jag önskar mig bara en sak: en osårbar rumpa. For omkull med rullskidorna så det stor härliga till när jag trasslade in mig i mina egna stavar i kväll. Som tur var efter att jag sagt hejdå till mina brandmän som glidstegade sig iväg med lätta skidor uppför en superbrant backe medan jag stånkade mig hemåt längs en knögglig cykelväg som gud glömt. Nu är jag öm i baken och min högra skida saknar stänkskydd där bak.

Förresten, jag önskar mig en sak till. Är det möjligt att ordna någon slags sopbil som kör framför mig när jag skidar? Som liksom kan få bort allt skräp som träden nödvändigtvis måste strö omkring sig? Det är som om all världens kastanjer och bokollon bestämt sig för att samlas just framför mina skidor. Inte konstigt att man far omkull då.

För övrigt kan jag meddela att det är rätt kasst att gå på boxpass med en landslagstränare. Det enda vi körde var typ raka slag, krokar och uppercuts. Om och om igen. Och dansade omkring. När jag går på box vill jag slå och kicka ashårt och jättemycket. Inte dansa omkring.

Och jag måste säga att gå på box precis före jag åkte rullskidor i knappt två timmar kanske inte var min mest briljanta idé här i livet. Mina händer har inte slutat darra än.

Slagsmål!

Ja, eller nästan i alla fall. Den närmsta timmen ska jag banka skiten ur mig själv och någon stackars boxpartner. Var längesedan sist. Niklas Ekeroth heter instruktören, landslagstränare i boxning! Kommer bli grymt!

Vad man kan ägna en vilodag till

Jag gillar inte vilodagar. Livet är liksom roligast när man får träna hårt (eller när man får träna lågintensivt också för den delen förstås), och fullständiga vilodagar som den jag planerat in idag är sådär kul. Men jag har en kropp som suktar efter lugn och ro, och jag är ju inte den som är den när min kropp ber mig om nåt. Och dessutom har jag hittat den perfekta vilodagssysselsättningen! Såhär ungefär:

1. Leta reda på en kör. Typ 20 personer så att det blir många att hålla reda på.
2. Hitta en lokal med en kodlåsdörr så att det blir en del spring fram och tillbaka när du måste släppa in kören som givetvis kommer i omgångar om sådär fem-sex personer.
3. Ställ kören i en stor studio och placera dig själv vid ett mixerbord i en annan studio i andra ändan av huset. För även om det går att kommandoropa i högtalarna till kören så är det ju så mycket trevligare att stå i samma rum och ge instruktioner, så då måste du springa som ett tetting mellan studiorna.
4. När inspelningen pågår, se till att dansa med så mycket som möjligt i låten som tekniken tillåter. Enda kravet är förstås att du kan ha fingrarna på reglarna, men det går ju att dansa rätt bra med benen ändå.
5. Sjung med! Använd magstödet!

Jag har nämligen kvällsjobbat idag. Spelat in en låt som kommer höras på Örjans vall på Halmstad BK:s nästa hemmamatch. Och de senaste 90 minutrarna har bannemig känts som när jag sprang tusingar på Sannarps IP.

Tankar av stål som sätter sig i axlarna

Som Mikkan och Johanna konstaterade efter mitt förra inlägg - det är grymt med höst! Man kan ju inte räkna med att det ska vara skönt att bada året om, men havet är vackert som det är ändå. Jag tyckte inte ens att det störde med de våldsamma vindbyarna från väst som närapå kastade mig av stigen, det kändes mest som ett litet festligt inslag i löpturen. Jag kunde ägna mig åt lite personlig vadslagning om vilket träd jag skulle blåsa in i först, eller om det kanske var en liten bäck som jag skulle fara ner i med nästa vindby.

Hade värsta flytet i löpningen och kände mig som en drottning rent fysiskt. Men i huvudet malde tankarna. Min massör undrade förskräckt vad som trycker mig när hon petade försiktigt på mina axlar idag. De är som stål. Och svaret är att det är allt och inget. Tusen grejer samtidigt. Projekt som måste ros i hamn utan att jag har en aning om hur jag ska gå tillväga. Femtonmannakörer som ska spelas in med mikrofoner och återgångar jag inte begriper hur de ska kopplas. Pålägg och ekon som inte vill fastna på reglarna. Och faller inspelningen så faller andra grejer.

Hujedamig.

Bra då att man kan springa bort sina tankar för en stund. Jag kom kanske inte närmare en lösning, men jag kunde låta fantasin vandra och kanske ger det något till slut. Återstår att se i morgon.