9 mil senare

Sitter med en lagavulin i byn Tyndrum, halvvägs upp längs West highland way. 9 mil över berg, fält, stockar och stenar längs Loch Lomond har avverkats på 21 timmar under fyra dagar. Imorn far vi till Glasgow. Jag mår så himla bra!

Att springa hem från jobbet 2.0

Haverdal - Halmstad

Det här med att ta med sig löparkläderna till jobbet och sen springa hem från var vi nu befinner oss kanske ska bli min grej. Lite jobbigt dock när vi bestämt oss för att åka till Kungsbacka - tror inte att jag fixar sådär knappt 15 mil...

Idag var det Steninge som gällde. En underbart vacker liten kustpärla som ligger längs fina Kustvägen som går mellan Halmstad och Falkenberg. När vi packat ihop sändarryggsäckarna, rullat in sladdarna och låst fast datorerna var det bara att klä om. Fick skjuts en liten bit till Haverdal som ligger söder om Steninge, där cykelvägen in mot Halmstad börjar. Och så började jag springa. Har sällan haft det så lätt när jag sprungit! Nya miljöer att vila ögonen på, Sommar i P1 i öronen och magen lagom mätt och glad efter ett bananmellanmål en kvart innan första springsteget. Gullbrandstorp svischade förbi. Plötsligt stod det Ringenäs på skyltarna. Sen var jag rätt som det var vid Heagård. Och sen stod det inte längre "Halmstad" på skyltarna, utan "Centrum".

Jag är så glad att jag bestämde mig för att springa den här sträckan! Visserligen modifierade jag den lite längs vägen och valde att springa knappt 4k kortare eftersom jag kände att jag ville hem och packa. Men de kilometrar jag fick var verkligen helt fantastiska! Nästa gång ska jag reka lite mer och kolla ifall det är möjligt att börja lite längre norrut och springa lite längre.

Nu jävlar!

Med reservation för att jag kanske kommer vara trött som en blöt pöl ikväll när sändningen är över - men just nu är jag på strålande löphumör! Så jag laddar för att springa hem längs Kustvägen trots allt. När jag rekade lite häromdan trodde jag ju att cykelvägen försvann ungefär fyra-fem kilometer innan slutpunkten, men så var det inte. Den tog bara en annan väg. Så nu är jag såååå sugen!

Här kommer jag springa!

Packning pågår

Viktigaste grejerna!

Ibland vaknar man för sent för att ge sig ut och spontanspringa, men för tidigt för att bara ha en slö morgon med långfrukost och noggrant tidningsläsande (det sistnämnda är särskilt svårt när det är den lokala skräptidningen som står till buds och hur man än beter sig med den så går det inte att läsa långsammare än att den är genomläst till punkt och pricka på en kvart). Idag är en sån dag.

Som tur är så ska jag till Skottland i morgon så jag kan ägna mig åt att förbereda min packning. Och nu är det viktigaste framlagt och redo att packas ner - vandringskläderna och springkläderna!

På bollen igen

Det är trist att vara osugen på att springa, men när man istället hamnar på en pilatesboll så känns det helt okej ändå. Återupptäckte mina favoritövningar - lårcurl med fötterna på bollen, och nån slags fällknivsliknande sak där man står på händer med fötterna på bollen och rullar in den mot magen. Fina grejer. Därefter lite bodybalance. Så hållningen och bålen har fått sig en genomkörare.

Skottland rusar för övrigt allt närmare. Och jag upptäckte att jag glömt att beställa nytt sjukförsäkringskort. Känns supersmart när man ska ut på strapatsresa med stor risk för att trilla ner i rotgropar och bryta både armar och ben. Jag får helt enkelt se till att hålla mig hel och hållen så ska det nog gå bra. Och om svininfluensan kommer farandes från södra delarna av Storbritannien så får man väl ducka helt enkelt.

Opepp

Men va faaaan...det ser ut att bli typ ingenting av min träning idag. Kom tillbaka för sent från regniga Norvalla marknad där vi sänt idag för att hinna med Bodypump, och jag är fruktansvärt osugen på att springa. Kanske ska jag skynda iväg till Bodybalancen istället? Men åååh, jag hatar att stressa!

Och när jag körde Kustvägen tillbaks till redaktionen idag såg jag hur cykelvägen försvann nånstans i trakterna av Heagård utan att dyka upp igen. Och jag har fan ingen lust att springa mer på nån bilväg. Så vettefan om det blir något långpass hem från Steninge imorn heller.

Regnet det bara öser ner

Blött

Kan ju inte direkt påstå att jag blir supersugen på att gå utanför dörren när det spöregnar på det här viset. Blir till att packa med regnställ, gummistövlar och keps för att överleva den här arbetsdagen.

Och nu åskar det visst också. Eller om det är en ovanligt skraltig lastbil som försöker ta sig fram längs Viktoriagatan här utanför kanske. Men jag tror mer på åska. Usch.

Kan inte bestämma mig

Springa långpass ut till Tylöbäck ikväll? Eller gå på bodypump alternativt styrketräna? Och istället springa hem från Steninge längs Kustvägen imorron? Längre sträcka (en bit över 1,7 mil) och nya miljöer. Men asfalt hela vägen, och trafikerad väg de första tre-fyra kilometrarna innan cykelvägen kommer.

Att det ska vara så svårt att bestämma sig.

Löpsteget...

Stilstudie på hur jag inte vill springa :)

Jag älskar allt som har med löpning att göra. Och i vanlig ordning när jag upptäcker något jag blir så fascinerad av så suger varenda por i mig i sig all kunskap som går att få tag i. Jag läser allt jag kommer över, jag frågar alla tänkbara människor som kan ha något nytt och spännande att tillföra, jag ber om tips och råd för att bli bättre - och jag experimenterar. När jag började springa var jag så klart helt otränad för den sortens aktiviteter, vilket ledde till att jag hade urursel hållning och sprang som en kratta. Dessutom blev jag urtrött. Men så började jag trixa lite med hur jag sprang, och bara genom att sträcka på mig och dra bak axlarna så orkade jag springa liiite längre och kanske aningens fortare. Framför allt kändes löpningen lättare och jag fick bättre självförtroende.

Sen upptäckte jag pose-tekniken. Som jag förstår det är det ett väldigt samlat sätt att springa där man egentligen aldrig sträcker ut benen helt raka. Den optimala landningen sker på framfoten (eller egentligen mellanfoten) rakt under kroppens tyngdpunkt (alltså inte framför kroppen) samtidigt som det bakre benet också hålls rätt tätt intill kroppen under bålen. Och så liksom faller man framåt. Fredrika G har skrivit ett väldigt bra blogginlägg om det här med bilder och grejer.

Skulle hemskt gärna gå en mini-clinic för till exempel Markus Stålbom och lära mig det ordentligt. Men det är i alla fall den tekniken jag försöker härma just nu.

Tillbaks igen!

Upptäckte en sak under mitt försök att springa lågintensivt 10k. Det är fan skitsvårt. Jag vill mycket hellre springa lite fortare. Men men. Dessutom var det svårt att få till mitt nya, snygga löpsteg i det där låga tempot, för baksida lår orkade inte riktigt. Baksidorna ville hellre springa fortare, med följden att pulsen steg och det var inte alls meningen. Men det blev till att balansera mellan att hålla ett tillräckligt högt tempo för att inte tappa steget, för pulsen blev högre så fort jag sprang "vanligt" även om tempot var det samma.

Nåja.

Nu är jag sen till jobbet också. Gud vilken virrig morgon det här är.

Var tar tiden vägen?

Det är då väldigt vad man kan dra ut på tiden på morgonen. Jag har hittat en fungerande formel för min morgonlöpning som innebär att jag måste äta en banan och dricka kaffe minst 45 min innan jag springer. Men de där 45 minuterna måste ju fördrivas på nåt sätt, så då börjar jag pyssla med massa grejer och plötsligt har det gått en timme och jag är sen. Hur går det till? Well. Idag ska det i alla fall bli lågintensivt pass. Nånstans mellan 8 och 10k.

En djävulsk dag

Hallands väderö en blåsig julidag...

Det gick åt helvete på jobbet idag. Skulle till paradiset på jorden - Hallands väderö - och sända. Men det blåste nästan kulingvindar och den lilla pluttiga gamla fiskebåten (eller djurtransportbåten eller vad tusan det nu är) flög runt som en trasa på vågorna. Den ena sjön större än den andra sköljde över oss och till slut la sändutrustningen av. Men det fattade inte jag förrän typ tio över två, och då var det för sent för mig att ta mig tillbaka till fastlandet och greja ny utrustning. Så jag fick vackert sitta kvar på ön och lyssna på när min kollega fick göra hela programmet åt mig från Torekov. Medan jag satt med gråten i halsen och inte kunde njuta av att få vara på en så underbar plats. Jävla skit.

Lyssnade dock lite på en marinekolog som var helt till sig över alla sorters lavar och det faktum att i vattnen runt Väderön kan man se inte mindre än tre vattenlevande däggdjur - tumlare, gråsäl och knubbsäl. Marinekologen var klädd i våtdräkt och simmade runt bland stenarna och plockade tång.

Sen när jag kom hem kom jag på att jag var tvungen att leta reda på lite saker som jag måste ha med mig till Skottland. Som mitt pass. Som hade gått upp i rök. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade jag det till slut. I en jävla jackficka.

Allt löser sig, det är bara att bryta ihop och komma igen. Men man önskar ju att saker inte måste vara så himla råddiga hela tiden.

Nytt sätt att springa, nya krafter!

Lycklig löpare efter väl genomfört pass!

Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Hade ju tänkt köra 7-8k lågintensivt, men istället blev jag så sugen på att testa ett nytt löpsteg som jag provat mig fram till. Ville se om det skulle göra nåt för mitt tempo och min ork, så jag bestämde mig för att köra 5k plus minus nån kilometer. Och jävlars vilken skillnad! Orkade hålla högre tempo med bibehållen puls, så då var det ju bara att köra på. Mina fem kilometrar blev ett tempopass där varje kilometer skulle gå snabbare än den förra. Började på 5.34min/k, slutade på 4.53min/k. Kände mjölksyran komma farandes när jag stundtals kom upp i 4.45.

Efter nerjoggen kändes livet helt underbart och jag konstaterade med ett stort leende över hela ansiktet att jag verkligen älskar min kropp. Den kan bannemig göra allt!

Morgonlöpning!

Springsugna skor

Asicsen har ägnat sig åt vila och torkning sedan i lördags. Och nu är både de och jag jäääävligt sugna på att komma ut. Dags för 7-8k längs Prins Bertil !

Resultatlista Laholmsloppet

Sedärja. Nu har jag hittat resultatlistan från lördagens lopp. Det gick ju helt strålande det där. Femtonde plats.

Av arton.

HAHA. Jag är en sån stjärna. Nåja. Roligt var det ju i alla fall.