På äventyr!

Jag är på en segelbåt. Har lovat att vara en kompis behjälplig i ett seglingsprojekt med många rookiesar involverade, däribland jag. Ojoj.

Rullskidshimlen!

Jag testar skidskor och stavar. Wasaskidorna måste monteras så det blir inget köp idag. Men imorn! Jag känner hur skidpeppen återvänder!

"Låna" en löpare?

Jag drog på mig springkläderna på jobbet när jag avverkat veckans sista arbetsdag, och fick således vandra genom kontorslandskapet klädd i funktionskläder i klara färger och löparskor på fötterna. Det här leder ofrånkomligen till en hel del kommentarer. Visserligen börjar de bli vana nu, men det är alltid någon som ska säga något. "Du vet att det finns bussar va?", "Ska du springa nu igen? Du är galen!" och "Man får ju ångest så som du håller på!". Och så favoriten; "Oj, ska du springa! Vad duktig du är!". For the record - jag är inte "duktig", jag gör något jag älskar. Men den diskussionen kan vi lämna därhän.

Men det var en sak som slog mig. I morgon kan man låna en levande bok på bibblan i stan. Det innebär att man "lånar" en människa. Eller kanske snarare en människa som har en viss ettikett och som man kan ha en mängd fördomar om. Typ en skejtare, en begravningsentreprenör, en muslimsk kvinna och en hemlös. Och då tänkte jag, varför får man inte låna en löpare? Folk tror ju allt möjligt om löpare. Eller, man kanske kan utvidga det hela till en tjej som tränar väldigt mycket, oavsett vad det är. En del tenderar ju att tro att folk som tränar mer än de "normala" två gångerna i veckan har ätstörningar, dålig självkänsla och är allmänt utseendefixerade. Att det handlar om beach 2010 och att man egentligen inte tycker att det är särskilt kul men gör det bara för att man ska. Jag anmäler mig som bok! Jag är kanske inte den mest kunniga löparen, men jag kan nog svara på ett och annat. Och jag ska minsann plocka bort duktighetsstämpeln och dessutom kasta beach 2010 all världens väg.

Förresten, backpasset då? Mjo, mitt pannben hade lite semester idag. Istället för en halvtimme backar blev det "bara" en kvarts stenhård kamp för att övervinna mina fyra värsta fiender på Galgberget. Sen bestämde jag mig för att ägna nästa kvart åt att springa ett antal 150 metersrepetitioner med joggvila mellan. Jag hade roligt, så roligt man nu kan ha när man jobbar i närheten av maxpuls...

Bring it on, Galgberget!

Jag är seg som kola i huvudet, men jag har gett mig fan på att köra backar idag. Så backar får det bli! Ju jävligare desto bättre. Allt förutsatt att jag inte far av spåret, det blåser för tusan halv storm.

...och så en parantes...

...apropå Lars Christoffersens 66 mil (eller just nu knappt 68 för att vara exakt) så kan det ju kännas lite trevligt med en jämförelse sådär i all anspråklöshet:

Jag har sprungit 30 mil. Hittills i år. Och eftersom jag började springa i april så ger det väl en snittdistans på 2k per dag om jag räknar snällt. Inte så jätteilla för en nybörjade, visserligen.

Men smaka på Christoffersens snitt - 15 mil per dag. Han manglade ju för tusan min distans på två dagar.

Inga kilometrar alls vs. 66 mil

Slottsskogen i söndags

Jag har visst väldiga problem att ta mig något för idag. Hade tänkt springa i det underbara regnet innan, men bestämde mig för att gå hem och vila lite. Den här veckans arbetsdagar har visst slitit ordentligt på mig. Jag kunde ju springa "senare". Nu är det senare och jag är inte ett dugg piggare. Det blev visst en oplanerad vilodag idag.

Istället roar jag mig med att kolla liveresultaten från 6-dagarsloppet i Spring för barnen. Fatta att Lars Christoffersen från Danmark sprungit över 66 mil! Och att han kommit 6 mil längre än tvåan i herrklassen. Jag lyfter på hatten och vågar inte gissa hur långt han kommer ha hunnit när alla sex dagar är över.

Favoritspringvädret!

Det spöregnar i Halmstad. Perfekt väder för att snöra på sig springskorna! Ju blötare och skitigare desto bättre.

Längdskidåkare och löpare eller bara ultralöpare?

Jag har fått ett råd. "Grenspecifik träning" är det som gäller. I alla fall om jag ska bli maraton- eller ultralöpare. Jag ska springa, springa och springa. Långt och långsamt. Och inte ägna mig så mycket åt skidåkning. Och ärligt talat, det här med längdskidor känns mindre och mindre lockande. När jag tänker på is och snö tänker jag mer på skosulor med bra grepp än på valla, mer på vilka ställen där snön försvinner fort än där den ligger kvar.

Man kanske kan springa Vasaloppet istället?

(Hej förresten du som hittat hit via Sparkibaken-Terese där hon tipsar om min blogg som Veckans blogg i fokus! Om du undrar något om mig och om vad jag pysslar med så är det bara att ställa frågor i kommentarsfältet!)

Cynisk?

Sparkibaken skriver om att Aftonbladet lovar att det aldrig mer ska bli några bantningslöp. Chefredaktör Jan Helin har kickat igång hösten med sina medarbetare, och meddelat dem att att framöver blir det mer fokus på nyhetslöp. AB är tydligen framför allt en nyhetstidning. Men jag känner mig lite cynisk, bitter och tvivlande. Jag ger det ett par månader, högst. Sedan kommer förmodligen försvarstalen tillbaka om att de ger folk vad folk vill ha. Sex, bantning och kändismisär.

För övrigt kan man ju fundera över vad som är ett nyhetslöp. Kvalar "GÅ NER 5 KILO på en vecka med NY METOD" in?

Fötternas tillstånd

Det slog mig just att jag sprungit två långpass på tre dagar. Men mina knän och trampdynor har aldrig mått bättre! Jag tar det som ett tecken på att jag har en ultralöpare som pyr någonstans långt där inne.

Therese vs Mörkret: 1-0

Jag får väl erkänna att det inte var min mest briljanta idé att springa hem från Vilshärad halv nio på kvällen. Det blev ju kolmörkt så fort jag kom utanför bebyggda områden. Försökte se det som en föraning till alla ultralopp jag ska springa nätterna igenom i framtiden... Följde cykelvägen via Tylösand och hade ett helvete i 7k när jag inte visste vad som var skuggor och vad som var avgrundsdjupa hål i asfalten. Dessutom kändes det lite olustigt att vara så ensam så långt bort från allt civiliserat. Men efter en mil eller så var jag tillbaka i utkanten av Halmstad och livet kändes lite bättre igen. Ta dig i arslet mörkret, jag är inte rädd!

Men det är rätt fantastiskt vad mycket dumheter som hinner flyga igenom huvudet när man känner sig som en liten ö i havet. Jag såg älgar och läskiga män bakom varje träd och började räkna på hur länge jag skulle orka hålla min 400-metersintervallfart. Inte särskilt länge kom jag fram till. Älgen skulle nog hinna ifatt och bita mig i öronen. Sen kom jag att tänka på en midsommar för många år sedan då jag klippte en tjejs lugg med kökssaxen och en annan tjej drack vaniljvodka tills hon kräktes. Jag har inte firat en enda liten högtid i Tylösand, men det är något med den platsen som gör att man alltid tänker på midsommar. När jag tänkt färdigt på det vart jag sugen på glass och började rangordna glassmaker. Körsbär kommer högst, sen hjortron.

Nu ska jag sova. Klockan fem ringer klockan i morgon bitti och kräver att jag ska gå upp och leverera morgonradio till hallänningarna.

Golfschmolf

Jag lyckades hamna i tre vattengravar på samma bana. Man kan liksom lugnt säga att jag inte vann golfen. Men jag kom heller inte sist. Och jag blev inte mest McEnroe. Roligast var utslagen (på pegg då förstås, även om det är mesigt. Slagen blev ju snygga då i alla fall...) men puttern var bästa klubban. Med alla de andra så var det ju noll kontroll och total slump om bollen råkade hamna åt rätt håll.

Kontentan: Jag är ingen golfare, kommer aldrig att bli. Men jag är en envis jävel. Ge mig en driver och jag kommer förmodligen stå på rangen tills jag kan slå 200 metersslag i sömnen rakt på flaggan.

Dags att ta sig hem!

Golfen avklarad. Nu ska jag göra det jag är bra på - springa! Mot Halmstad!

Vad har jag gett mig in på?

Jag är i Vilshärad. Jag ska spela golf. Hjälp.

11 dagar kvar och jag är planlös

Jag känner mig lite orolig. Hade glömt bort att man kanske ska ha en plan för träningsupplägget fram till halvmaran. Min tanke var att köra långpass i helgen, sådär 20k på en fin runda som jag hittat. Men nu har jag insett man visst ska göra sitt sista långpass typ en och en halv vecka (minst) innan loppet. Och så ska man ägna sig åt lite kortare distanspass i tävlingsfart och lite andra fartlekar och dra ner på mängden. Jävla skit. Jag som är en sån mängdjunkie just nu!