Vuxentönten grinar...

Jag har just stått framför rådhuset i stan och grinat. Vi har hurrat för världens bästa handbollslag. Eller i alla fall för Sveriges näst bästa - Drott blev ju SM-silvermedaljörer i lördags. Jag är så otroligt blödig av mig - sånt här rör mig ändå in i märg och ben. De har varit så jävla bra i år, och det är så förbannat mäktigt att stå bland massa andra människor och tillsammans bara få förklara sin kärlek till ett fantastiskt lag.

Solterapi

Jag vet inte om solnedgången var vackrare igår än annars. Men den erbjöd rätt schysst terapeutiskt lugn. Jag gör mitt bästa för att se framåt och inte gräva ner mig i ledsenhet.

Askmoln och en termos varm choklad

Jag har verkligen en riktig skitdag. Jag oroar mig för framtiden och tror just nu att jag inte har någon. Framtid alltså. Dessutom har Island släppt ut helvetets alla eldar över världen och det känns som att jordens undergång är nära.

Så vad gör man? Försöker göra det bästa av situationen. Som att till exempel skapa sig en ny framtid och göra i ordning en termos med varm choklad och bege sig ut till vackra klippor och kolla på en solnedgång som enligt metrologen kommer vara vackrare än någonsin tack vare askan.

Tillfällig lösning

En varm choklad så stor så man skäms och några vänner på stans skönaste kafé. Det duger fint som förströelse.

Sprutor och vackra röster

Jag sitter och laddar. Om en timme ska jag göra som 60 procent av hallänningarna hittills har gjort - ta den förbenade vaccinsprutan. Mest för min söta brorsons skull, jag vill inte träffa honom på julafton och smitta ner honom med nåt hemskt virus. Och sen ikväll ska jag trängas med halmstadbor och tillresta, smarta människor med bra musiksmak. Vi ska alla slåss om de typ 400 platserna på stället där Mariette spelar ikväll. Kommer förmodligen bli lika fantastiskt som vanligt. Hon var grym innan Idol, och är om möjligt ännu coolare nu. När jag hörde Lies beyond för nåt år sedan när hon tog med sig alla sina musiker till min studio började jag tamigtusan grina. Den rösten är att dö för.

Varde ljus!

Helgens träning har hittills bestått i att bära tusentals flyttlådor och möbler. Två lägenheter har blivit en. Allt är en enda röra, men adventsljusstaken är åtminstone framme!

Magträning och ett längre liv

Av egentligen rätt okänd anledning har jag de senaste tio minuterna brutit ut i okontrollerade skrattanfall. Sådär så att mina skrivbordsgrannar tittat på mig nyfiket och liksom velat vara med på skrattfesten. Problemet är bara att det inte finns så mycket att vara med på. Jag har usel humor idag. Men jag kommer leva länge, förmodligen ända tills jag dör, och jag har dessutom fått ett gratis magträningspass.

Det började med Alex Schulman, en gammal klassiker:



Och sen tittade jag in hos Rosenblom och fick dagens dos av konspirationsteorier. Och när jag sen skulle förklara för kollegorna varför det var så roligt att HUI utsett spikmattan till årets julklapp samtidigt som Christer Björkman lurar in Salem al Fakir som joker i Melodifestivalen så tappade jag bort mig och började gråta. Av skratt.

Jag vet inte ens vad i det här som var roligt.

Jul!

Den här synen mötte mig på väg till jobbet imorse. Jag börjar få julkänslor!

Oh what a night!

På väg hem till Johan för att hämta ett par springstavar som är någorlunda anpassade till min längd. För ikväll blir det träning för första gången på en vecka! Men innan dess ska jag hinna med att vara med och rigga för morgondagens musikgäst i Radio Halland. (Lisa Pedersen heter hon, och har du ett öra över imorn strax efter åtta så lyssna! Helt fantastiskt!) En kväll full av roligheter, kan det bli bättre?

Som en dröm!

Det här är ingen jävla inredningsblogg. Men jag kan inte låta bli att fundera över hyllor, målarfärg och köksstolar. Vi har nämligen fått en lägenhet!! En underbart vacker liten pärla precis vid foten av Galgberget och femhundra meter från jobbet. Så från och med mitten på december kan jag nästan hoppa på Snorkkis run commuting-grej, eller ja, jag måste ju stanna till hemma och duscha först efter några varv på berget, men det blir ju nästan i alla fall.

Fatta! Den är så fin att jag nästan tror att det är en dröm. Högt i tak, djupa fönster, stavparkett, klädkammare, dubbeldörrar och egen trädgård!

There and back again

Den rosa renen

Man måste älska London. Särskilt när man har sin allra bästa vän där. Men det blev inga halvdöda soldater i söndags. Vi råkade sova lite för länge och missade hela blomceremonin, drottningen och veteranerna. Vilket jag väl såhär i efterhand inte är sådär jätteledsen över. Jag fick istället gå på British museum och kolla på alla mumier och statyer som britterna snott från Egypten, och förstås på The Elgin Marbles som earl Elgin roffade åt sig på 1800-talet. Dessutom hittade jag en rosa ren på Carnaby street efter att jag snurrat runt och suktat efter alla vackra tygprints på Liberty.

Skateboardkyrkogården under Millenium bridge

En av alla märkliga figuriner och statyer vi hittade

Archway, Highgate

Jag känner det som att jag kommit hem tusen upplevelser rikare, och med sån inspiration och lust att skapa massa grejer. Nu gäller det bara att hålla fast vid den känslan och göra något av det innan mörkret kryper sig tillbaka in i huvudet igen.

Just so you know...

...London ar underbart! Jag har bara sett nya saker idag, trots att London ar den stad jag varit mest i. Skateboardkyrkogardar, wobbliga broar, enorma sfinxer, lustiga utsmyckningar overallt och ol pa munkpubar. Ikvall ska vi pa burleskklubb, imorn ska vi kolla pa halvdoda man som paraderar. Me like.

Äntligen!

Nu kan mitt maniska F5-tryckande upphöra. Jag har härmed postat en intresseanmälan. Nu funderar jag bara på hur man enklast ser till att få lägenheten. Vem ska jag muta?

Aaaaah!!

Jag sitter och trycker helt tvångsmässigt på F5-knappen. Ringde fastighetsbolaget imorse för att försöka ta bakvägen in på en visning eftersom jag visste att den underbart fina lägenheten var ledig även fast den inte låg ute på nätet ännu. Det gick inget vidare. "Jag lägger upp den under dagen, då får du skicka en intresseanmälan", sa kvinnan jag pratade med. Så nu uppdaterar jag sajten. Maniskt.

Livet är i vägen...

Jag har en tendens att gräva ner mig i projekt. Det har liksom inte någon större betydelse vad det är, men om jag går igång på det så engagerar jag mig med hela hjärtat och hjärnan och får inte så mycket tid och utrymme över till något annat. Stundtals är det löpningen som upptar hela mitt sinne, men just nu är det något helt annat. Jag är på lägenhetsjakt! Och jag har blivit på gränsen till besatt av en som det verkar helt fantastisk tvåa som känns helt rätt. Jag har förstås inte ens sett den ännu, men av beskrivningen låter den som rena drömmen. Så nu försöker jag ordna en visning.

Jag har en känsla av att om jag får komma dit kommer det bli som när Carrie och Big kliver in i den magnifika takvåningen i Sex and the city-filmen. Jag har dessutom ett par nästan precis likadana skor som Carrie har på sig i den scenen, kanske ska jag ha dem på mig om (när) vi får gå och kolla? Fast å andra sidan gick det ju verkligen sådär sedan för Carrie och Big, men det var ju för att de bestämde sig för att gifta sig över en halvskalad majskolv och några halvhackade grönsaker precis efter Big köpt lägenheten, och man behöver ju inte bestämma sig för att gifta sig bara för att man hittat en lägenhet.

Så, livet är i vägen just nu, jag har inget utrymme i mitt huvud för att planera och hinna träna, det är jag för rastlös för. Och vet du vad, det är underbart!

Nåväl. Önska mig lycka till! Imorgon ska jag ringa värden och ordna upp det här.

"Det var det näst bästa valet"

Det här är ju egentligen en träningsblogg, men it's my party och jag gör som jag vill. Och jag kan bara inte låta bli:

Varför, varför, varför? Nobels fredspris, Obama, hallå?

Hur kan fredspriset gå till en person som just nu faktiskt driver två krig och som företräder ett land som ensamt står för hälften av hela världens militära utgifter?

Räcker det att inte vara George W Bush för att få Nobels fredspris numera?

Läste om en enkät som en journalistkollega någonstans i landet gjort apropå utnämningen, där frågan förstås var "Var det rätt att ge Obama fredspriset?":

En äldre dam: "Hmm ... det var det näst bästa valet."
Journalisten: "Okej, så vem hade varit det bästa valet?"
Damen: "Någon annan!"

Klockrent!

Fotboll i spöregn

Halmstad BK mot Elfsborg på ett svinkallt Örjans vall. Heja IFE!

"Kvinnor har inte kompetensen"

– Herrsektionen är det kanske svårt att få en kvinnlig representant till eftersom det är på elitnivå. Det är nog så att kvinnor inte har möjlighet och kompetens att sköta herrfotbollen, men damfotboll och ungdomsfotboll däremot, det går ju bra.

Så säger en man som är ordförande i en av idrottsföreningarna med elitlag i Halland. Det handlar om skev könsfördelning i styrelserna i idrottsföreningarna, och den här ordförandens styrelse är värst. Där finns bara män. Och det har snubben mage att förklara med att kvinnor inte har kompetens nog att sitta i en styrelse som representant för herrsektionen inom klubben. När han hörde sig själv på radio insåg han nog vilken groda han kläckt ur sig, för då ville han förklara vad han menade. Vilket egentligen bara ledde till att han vecklade in sig ännu mer.

– Det är ju inte kompetensen utan intresset och tiden som inte finns hos kvinnor när det gäller herrfotbollsstyrelsearbete, kläckte han ur sig.

Yeah right. Men tiden finns tydligen när det gäller damfotboll och ungdomsfotboll. Får man mer tid på dygnet om man ägnar sig åt sånt, eller?

Jag vet inte vad som skulle bli bättre om det var fler kvinnor i idrottsstyrelserna, och jag vet inte om jag bryr mig särskilt mycket ens. Men jag blir fan förbannad när män kan sitta och bräka ur sig såna där saker utan att ens reflektera över vilka konsekvenser deras inställning får strukturellt. Tro fan att ingen kvinna vill sitta i en styrelse där ordföranden tror att hon varken har kompetensen eller intresset att vara med. Och tro fan att man inte hittar några kvinnor som vill sitta i en styrelse om man går runt och tror att de inte är intresserade.

Lyxonsdag!

Vissa dagar förtjänar man nåt annat än jobbets småäckliga kaffe. Idag är en sån dag.

På äventyr!

Jag är på en segelbåt. Har lovat att vara en kompis behjälplig i ett seglingsprojekt med många rookiesar involverade, däribland jag. Ojoj.