Jobbträning

Får man räkna tjurrusningar mellan en antenn som riskerade att blåsa omkull och sändningsplatsen fyrahundra meter bort som träning? Vilan blev fem minuters ståvila då jag höll fast antennen medan programledaren sände fyrahundra meter bort. Någon form av intervallträning måste man väl ändå kategorisera det som?

Vad man kan ägna en vilodag till

Jag gillar inte vilodagar. Livet är liksom roligast när man får träna hårt (eller när man får träna lågintensivt också för den delen förstås), och fullständiga vilodagar som den jag planerat in idag är sådär kul. Men jag har en kropp som suktar efter lugn och ro, och jag är ju inte den som är den när min kropp ber mig om nåt. Och dessutom har jag hittat den perfekta vilodagssysselsättningen! Såhär ungefär:

1. Leta reda på en kör. Typ 20 personer så att det blir många att hålla reda på.
2. Hitta en lokal med en kodlåsdörr så att det blir en del spring fram och tillbaka när du måste släppa in kören som givetvis kommer i omgångar om sådär fem-sex personer.
3. Ställ kören i en stor studio och placera dig själv vid ett mixerbord i en annan studio i andra ändan av huset. För även om det går att kommandoropa i högtalarna till kören så är det ju så mycket trevligare att stå i samma rum och ge instruktioner, så då måste du springa som ett tetting mellan studiorna.
4. När inspelningen pågår, se till att dansa med så mycket som möjligt i låten som tekniken tillåter. Enda kravet är förstås att du kan ha fingrarna på reglarna, men det går ju att dansa rätt bra med benen ändå.
5. Sjung med! Använd magstödet!

Jag har nämligen kvällsjobbat idag. Spelat in en låt som kommer höras på Örjans vall på Halmstad BK:s nästa hemmamatch. Och de senaste 90 minutrarna har bannemig känts som när jag sprang tusingar på Sannarps IP.

Tankar av stål som sätter sig i axlarna

Som Mikkan och Johanna konstaterade efter mitt förra inlägg - det är grymt med höst! Man kan ju inte räkna med att det ska vara skönt att bada året om, men havet är vackert som det är ändå. Jag tyckte inte ens att det störde med de våldsamma vindbyarna från väst som närapå kastade mig av stigen, det kändes mest som ett litet festligt inslag i löpturen. Jag kunde ägna mig åt lite personlig vadslagning om vilket träd jag skulle blåsa in i först, eller om det kanske var en liten bäck som jag skulle fara ner i med nästa vindby.

Hade värsta flytet i löpningen och kände mig som en drottning rent fysiskt. Men i huvudet malde tankarna. Min massör undrade förskräckt vad som trycker mig när hon petade försiktigt på mina axlar idag. De är som stål. Och svaret är att det är allt och inget. Tusen grejer samtidigt. Projekt som måste ros i hamn utan att jag har en aning om hur jag ska gå tillväga. Femtonmannakörer som ska spelas in med mikrofoner och återgångar jag inte begriper hur de ska kopplas. Pålägg och ekon som inte vill fastna på reglarna. Och faller inspelningen så faller andra grejer.

Hujedamig.

Bra då att man kan springa bort sina tankar för en stund. Jag kom kanske inte närmare en lösning, men jag kunde låta fantasin vandra och kanske ger det något till slut. Återstår att se i morgon.

Programledaren är hel!

Jag bör väl meddela att rullskidsäventyret gick bra och att ingen dog, ingen gjorde illa sig och ingen blev förbannad på producenten för att hon kommer på så dumma saker att ägna ett radioprogram åt. Och så har jag hittat en rullskidskola till mig själv också! På torsdag nästa vecka ska jag och femton brandmän träffa Jonas Henningsson från Simlångsdalens IF och påbörja vår resa mot att bli de bästa rullskidåkarna vi kan bli. Yes.

Headsetet på plats!

Allt funkar! Nu väntar jag bara på min stackars kollega. Kvart över åtta kan man lyssna på P4 Halland!

Sveriges radio på rullskidor!

Jag har övertalat en av mina programledare att åka rullskidor i direktsändning. Själv ska jag stå bredvid och ta kort. Håller på att testa sändningsutrustningen nu.

Lyxonsdag!

Vissa dagar förtjänar man nåt annat än jobbets småäckliga kaffe. Idag är en sån dag.

Välbehållen mot alla odds

Det här spektaklet har tagit mig Halmstad-Stockholm och tillbaka idag. Jag satt nästan i knät på piloten och det kändes som att varje molntuss vi åkte in i var som en stor mur som knuffade oss av banan.

Förresten är det helt galet att man kan bli fysiskt trött av att sitta på arslet och lyssna och diskutera morgonradioprogram en hel dag. Jag har utmattningssymptom i mina ben. Men jag har fått så mycket nya idéer och känner mig plötsligt upprymd och ivrig att ta tag i den här hösten. Precis vad jag behövde för att inte grotta ner mig i höstångest!

Kaffe, kaffe och kaffe...

Möten och diskussioner en hel fredag... Mycket kaffe blir det.

Staden vaknar

Det är typ bara jag och duvorna som är uppe. Idag bär det av till Radiohuset i Stockholm. Synd att vi inte behöver byta flyg nånstans och vänta i tusen år på en enorm flygplats. Jag skulle vilja testa att springa mellan några terminaler.

Semestern officiellt slut

Fattade ingenting när klockan ringde för en timme sedan. Det är visst dags att börja jobba igen. Suck.

En djävulsk dag

Hallands väderö en blåsig julidag...

Det gick åt helvete på jobbet idag. Skulle till paradiset på jorden - Hallands väderö - och sända. Men det blåste nästan kulingvindar och den lilla pluttiga gamla fiskebåten (eller djurtransportbåten eller vad tusan det nu är) flög runt som en trasa på vågorna. Den ena sjön större än den andra sköljde över oss och till slut la sändutrustningen av. Men det fattade inte jag förrän typ tio över två, och då var det för sent för mig att ta mig tillbaka till fastlandet och greja ny utrustning. Så jag fick vackert sitta kvar på ön och lyssna på när min kollega fick göra hela programmet åt mig från Torekov. Medan jag satt med gråten i halsen och inte kunde njuta av att få vara på en så underbar plats. Jävla skit.

Lyssnade dock lite på en marinekolog som var helt till sig över alla sorters lavar och det faktum att i vattnen runt Väderön kan man se inte mindre än tre vattenlevande däggdjur - tumlare, gråsäl och knubbsäl. Marinekologen var klädd i våtdräkt och simmade runt bland stenarna och plockade tång.

Sen när jag kom hem kom jag på att jag var tvungen att leta reda på lite saker som jag måste ha med mig till Skottland. Som mitt pass. Som hade gått upp i rök. Efter sju sorger och åtta bedrövelser hittade jag det till slut. I en jävla jackficka.

Allt löser sig, det är bara att bryta ihop och komma igen. Men man önskar ju att saker inte måste vara så himla råddiga hela tiden.

Kajakpaddling i Gottskär!

Visa större karta

Idag for vi till Gottskärs hamn på Onsalahalvön, en bit utanför Kungsbacka. Och jag testade att paddla kajak för andra gången i mitt liv. Herrejävlar vad roligt det är! Förra gången var på Åland, i en bebiskajak som var bred som en ladugårdsdörr och omöjligt att välta. Idag satt jag i en riktig havskajak som vinglade ordentligt när jag råkade hamna i lite för mycket vågskvalp och vind för min smak. Dit ska jag lätt fara igen när jag är ledig och hyra kajaker för en dag. Dessutom var det helt underbart vackert inne i Kungsbackafjorden. Att jag aldrig tänkt på det förr.

Fullproppat i stekarhimlen

En vanlig dag på jobbet...

...bland typ fem miljoner människor på Tylösand.

Det var helt proppfullt på Tylösand. Man fick kryssa mellan pressande kvinnor och spänniga män. Men livräddarna är coola och jag har ett rätt bra jobb...

Baywatch

(Bild lånad från http://livraddaren.blogg.se)

Idag gäller det att släpa fram en röda baddräkten och pumpa musklerna. Jag ska hänga bland livräddarna i Tylösand hela dagen. Hepp.

Spring på jobbet

Fick känna lite på delar av slutspurten på Falkenbergs stadslopp idag. Hittade nämligen en löpare i slutet på sändningen som jag snackade med, och han gick snällt bredvid mig och eftersvettades lite medan jag intervjuade honom. Men sen i slutet tänkte jag springa med honom en bit (vilket ALLTID är en dålig idé med sändarutrustning på ryggen), och då släpade han med mig uppför något som kallas för typ Bryggarebacken. Det är egentligen en pytteliten backe, men jävlars vad brant. Och den kan inte vara kul att ha att göra med när det är typ trehundra meter kvar till målet på ett millopp.

Kände mig lite andfådd efteråt, men det skyller jag helt och hållet på mina extrakilon på ryggen. För nu tänker jag ge mig ut på min första löprunda sedan söndagens kollaps! Bara jag håller igen på tempot så ska det nog gå bra. Du skulle bara veta hur glada mina ben är just nu! De känns nästan som en ivrig liten hund som ser att matte plockar fram kopplet och vet att nu vaknas det uteliv för en stund.

Tennis i morgon

I väntan på att jag ska hitta nåt vettigt sätt att träna tennis antingen i slutet av sommaren eller i höst så får jag väl nöja mig med Swedish open i Båstad. Imorn far jag och min programledarkollega dit och frotterar oss med Robin Söderling och gänget. Hoppas jag nu inte tagit mig vatten över huvudet och friskförklarat mig för tidigt. Svårt att veta när man typ aldrig är sjuk. Jag får dessutom eksem av att bara vara hemma och ha tråkigt.

Ryck i benen

Nu har jag sagt till chefen att jag kommer till jobbet imorn. Vet inte om det är förhastat eller inte, men nu när jag sitter och lyssnar på "mitt" program blir jag lite avundsjuk på den som får jobba istället för mig.

Skulle tro att coachen sätter kaffet i halsen om han läser det här, men jag är redan sugen på att springa igen. Jag behöver inte springa fort, och inte heller särskilt långt. Men det hade varit skönt med sådär 4-5k kanske från Brottet och ut mot Grötvik, längs den där stigen du vet.

Motorbiten!

Carl-Philip i Falkenberg.

Jag tar tillbaka allt jag sagt. Var så grymt osugen på att jobba i morse. Ville hellre springa G-manintervaller. Men alltså. När man får jobba som jag gör är fan varje dag en fest.

Idag for vi till Falkenbergs motorbana, och jag väntade mig typ tio bilar, en korvkiosk och ett partytält med tre åskådare i. Istället var det heeeelt enormt! Jag som aldrig trott jag skulle gilla motorsport blev helt biten. Bilar på alla hörn och kanter, miljontals människor, massvis med snubbar och tjejer i förarställ, ascoola formelbilar, supersnygga och snabba porschar och en faslig massa däck. Och plötsligt mitt i allt när jag står och snackar med STCC:s presschef för att få en överblick över tävlingen så inser jag att kungen står tre centimeter ifrån mig... Ja visst ja, prinsen kör ju Carrera cup. Jag som bara hade sagt som en kul grej att jag skulle köra prinsjakt som ett grepp i programmet bara. Men nu blev jag ju tvungen att snacka med grabben. Så det gjorde jag. Och sa "du". HOHO. Gissar att jag kommer få ett par mejl om det.

Skojig radio

Haha! Har på Klartext medan jag gör sista arbetsinsatsen för dagen. Och nu har de nog dragit upp fel regel...plötsligt får vi nämligen höra Radiosportens överlämning från Båstad hem till Stockholm. Kul att också stora, fina redaktionerna kan göra tokiga saker.