Jag gör om och gör rätt

Den här löparen ska bli hel och hållen igen! Sådeså. Så att jag kan springa som vinden på klubbmästerskapen om en och en halv vecka!

Nu jävlar! Jag har bestämt mig för att skärpa ihop mig. På militärträningen ikväll var det knepigt att göra burpees till slut på grund av höften, och nerförslöpningen under trappintervallerna var inte så kul. Och så här kan jag ju inte ha det! När jag kom hem efter träningen (och efter en kortkort och trevlig löpsväng tillsammans med klubbisen Rikard som jag hittade under bokarna på Galgberget) så såg jag till att stretcha igenom höfter, säte och baksida lår, och jag lovade mig själv att jag ska köra knäböj, utfall och en rehabbis VARJE DAG framöver tills det känns bättre. Och fortsätta med den där baksidalårstretchen och höftstretchen som jag var så duktig på ett tag.

Nu ska jag bli hel innan jag går sönder!

Triceps och vinterdrömmar

Skiddrottningen längtar till vintern!

Jag kan inte röra mina armar idag. Igårkväll hade jag den där märkliga känslan du vet, den man får när man stått och pressat armarna mot en dörrpost och sen när man kliver ut i rummet liksom lyfter armarna av sig själv. Armarna hade liksom eget liv och de gick inte att använda till något vettigt. Jag fick liksom kämpa för att kunna få schampo i håret när jag duschade.

Och idag då. Ja herremingud. Mina triceps mår som jag förtjänar kan man väl lugnt säga... Jag är urusel på dips och min triceps har förtvinat sen i vintras. Men igår var jag så illa tvungen att kräma ur den lilla gnutta styrka som finns i mina armar när jag hade en militärklädd snubbe i hasorna som krävde att jag skulle kämpa till sista droppen. Och när jag var klar med det skulle jag ju dessutom göra chins och vaddetnuheter när man håller händerna på andra hållet och jobbar med biceps.

Kanske är det dags att plocka fram rullskidorna till slut och underhålla den lilla gnutta armstyrka jag har kvar innan vintersäsongen kommer och jag har ett Vasalopp att tänka på? Det sitter jag och funderar över såhär till frukost. Och så tänker jag på vintern. Nästa vecka börjar min semester. Tre veckor. Det innebär att jag sparat två hela veckor till vintern. Gissa vem som ska spendera varje minut de där två veckorna på mina underbara skidor?!

Therese Träben

Mitt sällskap på återhämtningsjoggen idag - Tornkatten. Sävlig och lite sådär fånigt stroppig som bara katter kan vara skruttade hon runt framför mig.

Hade jag haft en personlig löptränare hade hon nog inte tyckt att jag lade upp gårdagen optimalt. Först löpträning med klubben på morgonen - ett blandpass med intervaller och backar - sen på kvällen militärträning med fokus på löpning - och jo, vi körde lite intervaller och backar. Mina ben var som stockar när jag vaknade imorse. Men jävlars vad roligt jag hade! Glädjen över att se femton glada, snälla och underbara löparkompisar framför, bakom, runt och bredvid sig en söndagmorgon och den hemliga lyckan i att tillsammans kunna sitta och oja oss lite över träningsvärk och tränar-Eskil-utan-nåd när passet är slut och vi sitter på IP och stretchar är oslagbar. Ren och skär löparlycka, jag skulle vilja omge mig med springande människor alltid!

"Vem tar däcken?!"

Fokus-Therese. Foto: Johan

Det är tur att jag inte träffat några okända människor idag som har behövt se mina armar och axlar. De hade lätt trott att jag blir utsatt för våld hemma eller nåt. Men alla som känner mig vet att när någon frågar om det finns frivilliga som bär omkring på ett bildäck samtidigt som man springer så är jag den första att räcka upp handen. Och säger nån att det ska kämpas och krälas på marken, då gör jag det oavsett om det innebär att jag får vassa, hårda bokollon inborrade i underarmarna.

Idag skrek låren efter intervaller. Not. Men hjärnan och hjärtat var sugen på lite snabbhet. Och så plötsligt hade jag sprungit fyra kilometer i 4.50-tempo. Jag är snabb som blixten! Gud vad jag längtar till lördag!