Oduschad och mätt på raw chokladpudding

Jag har alldeles för mycket fritid. I alla fall har jag det när jag inte spenderar åtta-tio timmar i veckan på en cykel eller i ett par löparskor. Vad gör alla icketränande människor hela dagarna?

När man är däckad av förkylning är det egentligen inga problem. Då orkar man ändå inte göra någonting av all den där tiden. Men när man börjar bli frisk, då är det något helt annat. Igår till exempel. Då ägnade jag alldeles för mycket tid åt att googla nya frisyrer. Sånt har jag aldrig tid med annars, och anser mig inte behöva tid till det heller.

Igår lyckades jag kanalisera nästanfrisk-rastlösheten i något ganska konstruktivt, i alla fall om man tycker det är konstruktivt att hitta på nya saker att äta som smakar choklad. I flera dagar har jag hört om folk som gjort chokladpudding rawfoodstyle, och som den chokladjunkie jag är så kunde jag inte låta bli att prova. Ungefär såhär till två rätt stora portioner:

En avokado

Lite honung

Nån deciliter vatten

Några matskedar kakao

Några valnötter, typ en deciliter kanske

Fyra färska dadlar

Eftersom jag lyckats bränna upp min mixer häromdagen när jag provade att göra rawfoodbrownies (sa jag att jag är en chokladjunkie?) så fick jag använda handkraft. Nötterna hackade jag i en kvart för att få dem så finhackade som möjligt, och själva blandandet skötte jag med en gammal hederlig vevvisp (föregångaren till elvisp - två vispar som snurrar likadant som på en elvisp fast det hela drivs med en liten handvev! Mycket bra grej). Det blev fluffigt men med lite småbitar i. Och förstås alldeles fantastiskt gott. Johan fick en av portionerna, och han slickade nästan skålen.

En annan sak som händer under sjukdom är att jag i vanlig ordning glömmer bort att duscha eftersom jag inte tränar. Fast jag säger som Anna som häromdagen konstaterade att det bästa med att vara sjuk är att man slipper att duscha så ofta. Sen får man bara hålla tummarna för att sjukdomen inte varar i flera veckor, då kommer det väl börja växa mossa på tårna.

Egentligen ska man säkert inte ha grädde till om det ska vara äkta rawfood. Det skiter jag i. Grädde är det godaste jag vet, så grädde och ett par bananskivor fick det bli!

Dagens godaste: Hemmagjord äppelkräm

Ibland drömmer jag om att flytta ut på landet och börja odla saker. Det hela faller på sin egen orimlighet, jag är nämligen inte odlartypen. Jag gillar tanken, men i praktiken är jag alldeles för otålig för att vänta på resultatet, och dessutom för vimsig för att komma ihåg att sköta om mina plantor.

Men utanför mitt nuvarande hus finns ett äppelträd som jag liksom fått på köpet. Och jag råkar ha en sambo som tycker om att plocka äpplen. Det leder till att jag flera gånger i veckan får äta en av få saker som jag redan vid första tuggan längtar till när jag får äta igen, nämligen hemmagjord äppelkräm (en annan sån sak är stekt strömming med rårörda lingon. Kanske världens godaste mat. Varför fattade jag aldrig det när jag gick i grundskolan och fick det typ en gång i veckan?)! Ett gäng äpplen, lite vatten och potatismjöl, kanel och en skvätt honung kokas ihop och sen är det klart! Serveras med fördel ljummen med ekologisk mjölk utan en massa tillsatt A-vitamin.

Supersöndag: Backrace och våffelbonanza

Idag sparkades höstens löpträning igång ordentligt. Jag och Johan gjorde comeback på klubbens söndagskvalitetspass, och ramlade rakt in i ett testlopp. Tränar-Eskil har rotat rätt på en nästan två kilometer lång backe som våra klubbkamrater sprungit med ett par månaders mellanrum det senaste året, men vi har lyckats missa det varje gång. Men idag var det dags.

Efter några långa "uppvärmingsintervaller" i hög men kontrollerad fart var det dags. Eskil blåste igång oss och så bar det av. Backen består egentligen av tre backar med korta platåer emellan. Platåer där man föreställer sig att det finns möjlighet att trycka på lite extra. Det finns det inte. Mitt mål var att komma upp till toppen under tio minuter, och jag gick förstås ut alldeles för hårt. Benen skrek av ångest och mjölksyra redan halvvägs, och jag fick faktiskt gå ett par steg för att få bort den. Men sedan pressade jag så gott det gick. På platån innan sista branten försökte jag öka, men det var stört omöjligt.

9.37 stannade klockan på. Målet var nått, men framför allt konstaterade jag att det finns en hel del att jobba på. Mina ben behöver bli starkare för att orka med backarna. Som tur är så har jag en grym återhämtning och mjölksyran transporteras bort fort som ögat så fort jag sänker tempot, men jag vill ju helst inte bli så mjölksyrig från första början.

Vad gör man när man sprungit höstens första riktiga mördarpass? Jo, man drar till Laholm och äter våfflor tills man spricker. På väg mellan Laholm och Mellbystrand ligger ganska nyöppnade Trulsgården som bara serverar mat gjord av ekologiska råvaror, och det här var sista söndagen för i sommar då de hade våffelbuffé. Rekordet i antalet våfflor en enda person kunnat äta under ett och samma tillfälle ligger på åtta. Jag klarade tre, sen var jag proppmätt. Men då var jag förstås otaktisk och öste på med grädde och rabarberkompott. Jag får lägga upp en bättre plan nästa sommar när de drar igång igen.

Massa ekologiska grejer att ha på våfflorna. Rabarberkompotten var bäst.

Våffelbagare med en hel del att göra. Kön var emellanåt rätt lång.

Tjocka, goda våfflor!

Stoppa pressarna! En jätte"nyhet"!

I januari-februari någon gång fick jag ett nervöst infall och började äta extra c- och b-vitamin för att jag out of the blue fick för mig att det skulle hålla mig frisk till Vasaloppet. Jag brydde mig inte om att kolla upp om det var sant eller inte, och nu i efterhand kan jag bara konstatera att jag höll mig frisk. Om vitamintillskotten hade någon som helst betydelse kommer jag aldrig få veta, och i ärlighetens namn tror jag att de hade marginell betydelse, eller nä, snarare ingen betydelse.

Jag gillar inte kosttillskott. Om jag måste välja mellan mat och inte mat när jag ska ha i mig näring så väljer jag helst av allt mat. Och nu visar det sig att när Livsmedelsverket kollat innehållet i över fyrtio olika tillskott (framför allt bantningspreparat och prestationshöjande medel) så innehåller de flesta hälsofarliga substanser. Men ärligt talat, för mig känns det inte jättenytt att det inte är superbra att trycka i sig tillskott när det finns mat. Men det kanske bara är jag.

Knäck mitt i sommaren

De sista förberedelserna inför resan pågår. Jag bakar Runekakor. Känns aningen skumt att koka knäck mitt i sommaren...

Mera mat!

Dagens första frukost intogs kvart över fem. Dagens andra kvart över nio. Nu är det mellanmål och ungefär klockan ett blir det lunch. Och sen fortsätter det så.

Kesoplättar, hur då?

Jag hade världens slöaste vilodag igår. Orkade inte ens sticka iväg och bowla med några vänner. När det känns så då vet man att vilan är välbehövlig.

Istället ägnade jag kvällen åt att försöka göra en repris på förra veckans kesopannkakor. På något sätt lyckades vi nämligen då göra en helt perfekt smet av ägg, keso, lite mjölk och lite mjöl som resulterade i tjusiga pannkakor som åts med bär och lite grädde. Men som vanligt försvann alla proportioner ut ur mitt huvud så fort jag satte tänderna i godsakerna, så jag hade ingen aning om hur den där smeten blev till.

Men hey, jag lever på hoppet och tänkte att det kommer väl tillbaka när man väl står där i kesoburken. Men icke. Visst, det blev pannkakor av det hela, och de smakade rätt okej. Konsistensen lämnade dock en del övrigt att önska, och jag kände mig missnöjd. Och eftersom jag har minne som en guldfisk så minns jag inte hur jag gjorde igår heller, så nu vet jag varken hur man ska eller hur man inte ska göra. Suck.

Självklart borde jag ha lyssnat på Mikkan och gjort de där amerikanska pancakesen hon testade för ett tag sedan. Eller är det någon som har ett ännu bättre tips?

Hungermonstret

Efter nio skidmil på en helg känns det ändå ganska okej med McDonalds på vägen hem mot Halmstad. Men det är inte Dalarna och Värmland man ska åka genom om man är hungrig på lunch. Ingen mat så långt ögat kunde se på många, långa mil. Nåja. Tre mätta och glada tjejer sitter nu i Erikas bil på väg 26 i närheten av Mariestad.

En sorts elefantiasis

Ibland känner man sig som en elefant. Jag skulle vara duktig bloggare och ta såna där spegelbilder på gymmet du vet, bilder där man ser sådär stark och snygg ut. Men jag såg ut som en elefant. Det måste varit nåt fel på spegeln. Eller så är jag en elefant.

Apropå det så blev det viktsnack på jobbet idag. Folk ska ägna de kommande veckorna åt att banta så att de går ner fem-sex kilo som de kan äta upp i jul. Jag fattar inte hur de tänker. Men go for it för fan om ni vill trasha ämnesomsättningen.

Ge mig järn!!

Alltså, jag for runt några varv på Galgberget tidigare ikväll. Sprang inte särskilt fort ens, trots att jag försökte få till ett snabbdistanspass. Men hujedamig vad min kropp kändes matt efteråt. Jag håller blodgivningen som misstänkt, och det faktum att alla järntabletter som de vill pracka på en på sjukhuset alltid är helt omöjliga att få i sig eftersom de gör att jag får paniskt ont i magen.

Så, för att råda bot på det, eller i alla fall för att göra ett försök att rätta till järnnivån, har jag nu provat Mikkans spenatsoppa med wasabi. Och jävlars vilken grej! Supergott. Hade inga morötter hemma och funderade på att hiva i lite rivna rödbetor, men hejdade mig vid tanken på hur märkligt det skulle kunna se ut. Och bara för att jag känner mig på ett alldeles strålande sopphumör så tänker jag bjuda på mitt favoritsopprecept:


Magisk rödbetssoppa
(ca 4 port)

Börja med att göra chilipasta:

2 citrongrässtjalkar
2 vitlöksklyftor
1-2 chilifrukter, utan frön
1 lime eller citron, enbart juicen
5 cm färsk, skalad ingefära

Tryck ner allt i någon liten bunke och kör hårt med handmixern!

Nu kan du fortsätta med resten av soppan:

2-4 charlottenlökar (eller en vanlig lök)
1 msk kummin
500 g kokta rödbetor, hackade
600 ml buljong
400 ml kokosmjölk
svartpeppar
lite salt

Stek löken i olja nån minut. Lägg i kummin och chilipastan. I med rödbetorna och härja runt i 2 minuter. Häll i buljongen, puttra i 7-8 minuter. Precis innan du vill äta soppan, mixa och ha i kokosmjölken.

Servera med yoghurt blandad med hackad gurka, färsk koriander och färsk mynta.


Värsta grymma soppan som smakar så otroligt mycket att man får äta långsamt för att hinna med att känna allt!

Middag på balkongen!

Spenat- och sojabitsgryta med fullkornsbulgur

Hittade massa spenat i frysen som jag glömt bort. Känner mig stark som en oxe nu när jag suttit en stund på balkongen och ätit värsta grymma måltiden. Behövs sannerligen nu när det bär av ut på landet för en rullskidstur! Har letat fram ett par gamla slit- och slängtights, tagit på mig hjälmen och packat badkläderna - akta er steningebor, nu kommer en galning på hjul farandes!