söndag 13 november 2011

Ett superbra sätt att hitta motivationen

Det är lätt att glömma hur effektivt det är att bara koppla av hjärnan emellanåt. Erik, en av mina klubbkamrater, hade i all anspråkslöshet planerat en uppstart på skidsäsongen i form av ett miniträningsläger den här helgen, och i fredags bestämde jag mig för att haka på. Kollade på schemat och bestämde mig för att göra precis som Erik sa utan att knota. Var det tio intervaller stavlöpning/skidgång uppför en slalombacke så var det, liksom.

Nu, drygt sex träningstimmar senare, varav de flesta ren kvalitet, sitter jag helt nöjd på rumpan och bara längtar efter nästa träningspass. Vi har stavsprungit de där intervallerna uppför slalombacken, simmat 50-metersintervaller tills axlar och rumpa skrek om nåd, sprungit superpasset 4x4 minutersintervaller på 90-95 procent av max (fast med minimal löpträning de senaste veckorna bestämde jag mig för att lägga mig strax över tröskeln istället, kändes som en lagom uppstart...) och avslutningsvis kört långpass på rullskidorna. Eftersom jag är långsammast i världen fick jag köra mina dryga 36k alldeles ensam medan de andra rullade 56k i en hastighet som för mig är tävlingsfart, och jag ljuger om jag säger att det var lätt. Shit vad kroppen värkte efter alla mördande intervaller. Jag slet mig framåt och tyckte att hjulen rullade segare än vanligt. Stannade för en vätske- och bananpaus hemma hos löparvännerna Anette och Lasse som bor lägligt längs vägen, och bet sen ihop och plockade fram jävlaranammat för att klara sista 15 kilometrarna. När jag rullade in i stan var det knappt styrfart på mig, och jag vinglade till varenda gång jag behövde stanna för ett rödljus.

Men nu efteråt mår jag bättre än på länge. För att inte tala om hur bra jag mådde under alla träningspassen, kanske undantaget de sista femton kilometrarna på rullisarna då. Det är stor lycka att ha så många bra träningskompisar! Och när motivationen tryter är det verkligen super att låta någon annan bestämma och bara koppla bort den där rösten som säger "amen hallå jag är tröööööött låt mig sitta hemma och uggla", för väldigt ofta mår man bättre av att komma ut och slita häcken av sig på en löparbana.

Och ja just det, höften och rövblåmärket har gett vika. Det syns fortfarande som en osmickrande böld, men det går att springa. Jag är så nöjd! Nu jävlar är jag på gång igen!

Nästan hela gänget som inledde helgen i vår närmsta slalombacke. Liten, men naggande. :)
Tio intervaller uppför var det som gällde.
Jag har inte sprungit med stavar sedan förra hösten och blev verkligen helt slut.
Vi avslutade med att springa uppför i lag om fyra som samtidigt
försökte få med sig en fotboll upp till toppen.

5 kommentarer:

  1. Vad kul med ett litet läger! Att rullskidorna rullar sjukt mycket trögare när det är kallt är ju ett trist faktum, men det är de som orkar bita i nu som kommer att vara starkast sen när snön kommer :)

    SvaraRadera
  2. Aha, så kylan gör att det rullar långsammare? Det visste jag inte. Hade koll på att fuktig asfalt kan göra livet surt, men inte kyla. Men så skönt! Då behöver det inte bara bero på att jag är trött och slö. :)

    SvaraRadera
  3. Jag skrev precis ett inlägg som försvann, skit! Nu ska jag försöka återge det...
    Jag tänkte komplettera mitt nyinköpta skidpaket med rullskidor till våren. Vilka är bra/mindre bra? Har man samma skidskor som till skidorna eller andra? Hur bromsar man?

    Lycka till i fortsättningen, ni verkar har kul ihop!
    Kram Anna

    SvaraRadera
  4. Woho vilken helg! Bra jobbat!!

    Grymt med intervaller i slalombacke!

    SvaraRadera
  5. Anna: Man kan absolut ha samma skidskor till rullskidorna. Men man får tänka på att de slits en hel del mer när man kör på asfalt eftersom det skvätter upp en del grus och skit, särskilt när det är blött ute. Så antingen får man vara väldigt noggrann och ta hand om sina prylar, eller så får man vara beredd på att kanske köpa nya skidskor lite oftare... :) Jag valde faktiskt att köpa nya skidskor i vintras att ha bara på snö, men det handlade mest om att jag frös så ofantligt om fötterna när jag hade rullskidskorna på mig på vintern.

    Bromsa gör man genom att ploga. Du trycker liksom ut skidorna med fötterna, men försök hålla dem upprätta, dvs så att de rullar på hela hjulen. Och så kan man inte göra sin plog för smal, för då kör det ihop sig. Alternativet är att åka ut i tex gräs vid sidan av vägen man åker på. Men ingen av grejerna funkar egentligen i särskilt höga farter, och jag är fortfarande skitskraj för nerförsbackar. Jag bromsar hellre lite för mycket innan backen kommer för att ha ordentlig uppsikt över hur backen planar ut på slutet innan jag släpper på fart.

    Lina: Eller hur! Jag är grymt nöjd. Nästa gång vi kör simintervaller ska jag dock försöka vara lite bättre tekniskt så att det blir nåt av det. Den här gången var jag helt slut redan efter 25 meter varje gång... ;)

    SvaraRadera