Dumma höft, dumma stress

Jag har en motivationsdipp. Ibland blir det liksom inte så mycket med veckorna. Jag längtar mest till att jag ska få sova, eller i alla fall slippa göra något särskilt. Jag hade ett litet bryt i början på veckan och fick lite hjälp från kollegor och chefer att få perspektiv. Det är alltid bra. Att få hjälp alltså. Jag vet inte hur du funkar, men för mig är det lätt hänt att jag känner att jag måste hinna precis allt. Jag får svårt att prioritera, särskilt när allt jag ska göra är så fruktansvärt roligt. Jag samlar saker på hög, saker jag borde göra, saker jag aldrig känner att jag hinner och sen blir det bara kris och katastrof. Då är det bra om någon kan säga "hörrudu, vad är egentligen viktigast? Vad kan du låta bli att göra? Och vad spelar det för roll i det stora hela?".

Jag har svårt att hitta en väg ut ur stresstunneln själv. Ibland funkar det ju att träna sig ut, genom fysisk aktivitet blir kroppen och hjärnan lugnare, och dessutom får man en stund på sig att fundera. Eller kanske ännu hellre en stund som är helt separerad från resten av livets måsten och som blir ett litet andningshål.

Men den här veckan har det inte riktigt funkat. Jag har varit less på mitt höftonda (som för övrigt fortfarande inte är bra. Det är en sjukt fånig skada som bara känns dum och irriterande. Skadornas motsvarighet till förkylning på nåt sätt - inget som gör livet omöjligt att leva, men som är tillräckligt begränsande för att man inte ska kunna träna som man vill) som har hindrat mig från att springa. Det går helt enkelt inte för det känns obehagligt. Och det är springa jag vill göra. Jag kan yra hur mycket som helst om spinning och andra roligheter men i slutändan är det ändå bara löpningen jag längtar efter. Träffade på en springkompis utanför gymmet häromdagen. Hon hade sprungit snabbdistans med Halmstadtriatleterna. Jag hatar snabbdistans. Men ändå fick jag sån löparcraving när hon berättade om passet att jag höll på att krypa ur skinnet.

Ja, det var väl dagens lilla gnällkvot. Nu ska jag äta glass.

Kom igen, ge mig träningslusten åter!