---

Vaknar klockan fem igen en meter under marken
---
(jag ligger bara här)
---
något måste ta mig någonstans
ge mig
nån substans

Allt blir sällan som man tänker. Jag skulle gått hem som en duktig flicka klockan åtta, efter att ha fått mig massa halloumisallad till livs. Men nej. Några öl senare stod jag och gissade låtskrivare och årtal tillsammans med mitt otippade onsdagssällskap på ett av Halmstads alla popquiz.

Jag undrar ständigt över vad jag sysslar med. Men det klarnar väl snart antar jag. Jag borde hur som helst sluta lyssna på Nordpolen, Sibiria och Franke och ge mig in i Le Tigre igen. Eller nåt annat jävligt förbannat.

Du kan inte försvinna ur mitt liv
Du kan inte försvinna fast jag vill
---
Kan bara konstatera
jag kommer glömma bort
Jag borde kommit någonstans
Jag borde kommit någonstans nu.

---

Jag sprang och sprang i eftermiddags, och till slut skakade jag av mig min oro. Fysisk ansträngning, jag säger bara det.

Snart ska jag gå hem till killen på andra sidan Laholmsvägen och äta mat. Jag gillar att bli bjuden på mat. Jag satte förstås huvudbry på matlagarna när jag krånglade och varken åt kött, kyckling eller "havets frukter", men det verkar som att det nog ska gå bra ändå. Sen ska vi dricka öl och jag ska lyssna på dem när de peppar på Hellacopters-spelningen ikväll. Själv är jag dock folksamlingsskygg och tänker stanna hemma.

Skattebesked kom från Åland idag. Nån gång senare i höst kommer det trilla in drygt 29.000 kronor på mitt åländska konto. Helt sinnessjukt.

Flickfärger och pojkfärger

På Åland kan man tydligen fortfarande komma undan med att måla allt som är "tjejigt" rosa och allt som är "killigt" blått. Underbart, verkligen. Jag menar, det kommer ju inte komma några tjejer på den dära ishockey-för-flickor-dagen om man inte målar affischen rosa. Det förstår väl vem som helst. Hade den varit blå hade ju alla trott att det var en kill-dag.

Säg inte ja

Sedär ja, då var det bevisat - det är ingen bra idé att säga ja till allt hela tiden. Och jag fick ett litet bevis på det också under lunchen. Jag stannade snällt när två tjugonånting-killar undrade om jag hade tid att svara på tre frågor. Och de började med att fråga om jag tyckte att fetma är ett samhällsproblem. Jajo, jo, det kan man väl säga, sa jag. Jaha okej, men finns det nåt man som individ kan göra åt problemet då? Eeeeh, nja, nej, eller jag vet inte. Vad skulle det vara? Nej, jag kan inte komma på nåt. Nähä okej. Sista frågan då. Tror du att samhällsproblemet fetma kan ha nåt samband med att Bingolotto börjat sändas på söndagar?

Eh...va??

Jag blev så sur. Snacka om att slösa med folks tid. Och jag kan inte bestämma mig för om de drev med mig eller om de helt seriöst ville ha svar på den där frågan. Och jag kan inte bestämma mig för vilket alternativ som vore det jävligaste.

Kontrollantövergrepp

Jag är så satans förbannad. Snart borde det väl vara dags att utrota biljettkontrollanterna från jordens yta. Med tanke på hur den yrkeskåren beter sig så har de fan inget existensberättigande. Det ingår ju för tusan i vanligt hyfs att man inte knuffar runt på folk, förnedrar dem och kör dem till Mölndal utan nån särskild anledning alls (förutom att man är sur över att ens patetiska, maktfullkomliga krav inte tillmötesgås av vuxna, sansade människor som vägrar be om ursäkt när de inte betett sig illa på nåt sätt). Lägg det till att folk blir upptryckta mot spårvagnsfönster så hårt att fönstrena går sönder och kontrollanternas offer faller ut genom dem och till att kontrollanternas nitiskhet lett till att massor med gömda flyktingar (som verkligen, verkligen behöver spårvagnskort för att ta sig nånstans men som faktiskt inte har råd med dem) åker fast och skickas hem och du har ett solklart fall av en yrkeskår som inte borde få finnas.

Och kom inte med argumentet att man ska betala för sig i kollektivtrafiken, för det handlar inte om det. Visst, det kanske man ska, men bara för att man inte har gjort det så förtjänar man inte att bli behandlad som skit.

Drömkängorna

Ge mig!

Man vet att jag börjar piggna till när jag börjar fundera på skor igen.

Gratis huvudbonad till mig!

...och för övrigt har jag hittat en hjälm. Gratis. Visserligen får jag stå ut med att se ut som Darth Vader ett tag, men det är bättre än ingenting och nu får vespan ÄNTLIGEN komma hem.

Ny tid, ny strid

Nya favoritillustratören/konstnären: Dan-Ah Kim.

Okej, allt handlar om inställning och förmåga att bete sig vuxet och inte bli helt tokig bara för att det blir lite jobbigt. Så. Nu försöker jag.

En fördel med när jag känner mig nere är att jag för att liksom mota allt jobbigt blir otroligt aktiv. Jag har köpt massa garn idag, en mössa och ett par strumpor ska stickas, och inom kort även en tröjklänning från ett mönster som jag ska göra om lite. Och just nu sitter jag och funderar över hur jag ska verkställa en affischidé. Och för att minska min rymmarlängtan (som slog till idag och ledde till att jag flydde stan och nu befinner mig långt bort) har jag bestämt mig för att göra mitt hem till min borg. Detta med hjälp till exempel av Dan-Ah Kim. Eller på ett eller annat sätt.

Det SKA gå.

---

Jag fixar inte det här just nu. Jävla höst, jävla irrationella jag.
---
having trouble telling how i feel
but i can dance, dance, dance
couldn't possibly tell you how i mean
but i can dance, dance, dance

En händelserik söndageftermiddag

Det händer grejer i den här stan. På väg hem nyss bevittnade jag en biljakt med påslagna sirener och blåljus. Jag tror att det bara handlade om nån snubbe som kört mot rött och som dumt nog vägrade stanna. Men ändå.

Och innan idag när jag promenerade runt, intet ont anande på väg genom Norre katts park, så fick jag plötsligt se en bar rumpa. Och denna rumpa befann sig mitt i en folksamling som skrattade så de kiknade. Som tur var så tillhörde rumpan en liten pojke på kanske sju år, och hans kompisar runtomkring var nog typ lika gamla, och ganska omgående kom det en mamma springandes och tillrättavisade sin lille son. Jag undrar dock fortfarande vad som fick honom att dra ner byxorna, och om han kände att det var värt det.

Det såg hur som helst hemskt lustigt ut.

Odlat kött

När jag var i Stockholm senast satt jag och några SR-kollegor och diskuterade köttindustrin över en lunch (ja, ett alldeles utmärkt ämne när alla runt omkring äter typ kallops...). Allt sprang ur företeelsen "människor som äter kött men som svimmar vid tanken på att det är ett djur dom äter". Det vill säga, människor som bara äter djurdelar som man kan inbilla sig inte är djur istället för att köpa en hel kyckling där man faktiskt ser att det här är nåt som har levt som har ben och grejer, för då behövder de inte konfronteras med djurgrejen och kan leva vidare i förnekelse.

Veganen i sällskapet, och så jag då, kom fram till att om det ska vara kött så kan det väl i alla fall vara odlat. Vi såg framför oss stora rancher där man istället för typ vete hade köttplantor på åkrarna. Vetenskapen går ju framåt hela tiden, resonerade vi, så varför inte? Och då kan folk äta sina köttbitar utan att något djur behöver sätta livet till, köttindustrin blir onödig och så levde vi happily ever after. Och nu läser jag i DN att det här inte bara var en fantasigrej i våra huvuden, det forskas faktiskt på det! Och det låter bara så jävla märkligt.

---

Jag måste ut
Dom tror jag är besatt
av filmer utan lyckligt slut
---
Men det handlar ju inte om det.

Din röst ska komma från en annan del av rummet

Undrar vad som händer om man kör moped utan hjälm. Ja, förutom det uppenbara att om man kör omkull så riskerar man att huvudet spricker. Jag blev just lite upprörd över att det gått en vecka och mer sedan vespan kom till stan och jag har inte kört den än. Nåja.




Jag upptäckte just nåt med Lykke Li. Hennes musik är precis lika psykotisk som jag känner mig efter en vecka med minimalt med sömn, och nu tyckte jag mig höra henne komma från andra sidan rummet, fast hon rimligtvis borde finnas bara precis framför mig, i mina högtalare.

Gymliv

Dialog mellan pinnsmal tjej och grabbgäng på gymet:

Tjejen: -Asså, jag fattar inte det där med muskler på tjejer.
Kille: - Nä, så himla fult.
T: - Ja, asså, man kan ju träna och så, men man kan ju göra det så det inte SYNS.
K: - Ja precis. Så jävla osexigt annars.
T: - Ja jag typ springer ju och så, men annars gör jag inte så mycket här. Typ hänger.
K: - Aaa precis (samtidigt som han stönar och håller på och brista ådrorna på halsen för att han tar alldeles för tunga vikter. Säkert för att impa på muskellösa bruden).

...och ingen, INGEN, tänkte förstås på vilka jävla spån dom var.

Marx till alla!

Läste just att Kapitalet säljer som smör i Tyskland. Finansmän, företagsledare och bankpersoner köper och läser och kliar sig i huvudet och funderar över om marknadsekonomin verkligen är lösningen på allt ont.

HAHA.

Finanskriser har en förmåga att få folk att tänka till.

Edit: Och nu finns artikeln att läsa i tidningarna också, inte bara på tt:s nyhetsflash.