Kom hit nu snön!

Kollade just Snörapporten för Långberget. Femton centimeter snö varav tre centimeter nysnö och fyra minusgrader idag. Och de kommande dagarna blir det bara kallare och kallare och klart och fint väder. Tänk om man kunde exportera det vädret hit till västkusten.

Nya utmaningar!

Vad jag har funderat och funderat. Stockholm marathon 2010 är fullt. Häromdagen fick jag reda på att Broloppet 2010 är fullt. Lidingöloppet ligger alldeles för långt fram i tiden. Skövde 6-timmars i mars alldeles för nära. Men jag behöver ju en ny utmaning efter Vasaloppet!

Och nu har jag kommit på en. Helt rätt i tid, även om vissa har invändningar om att det kanske inte är på den allra bästa dagen just. Men sånt kan man inte ta hänsyn till. Har lagt in den i kalendern på Funbeat. Känner mig grymt peppad! Och i sinom tid får ni också veta.

En uppenbarelse

Det tog 52 minuter och 35 sekunder under dagens löppass. Sen hände det något. Benen bara rullade och jag hade noll kontroll. Men jag kom framåt ändå! Och plötsligt hade ytterligare en lärdom från löptekniks-clinicen kickat in: löpning är att tappa kontrollen. Det handlar om att ta sig framåt på ett okontrollerat sätt, till skillnad från vårt andra sätt att ta oss fram, det vill säga gången. Jag kan och bör inte kontrollera mitt löpsteg, det enda jag ska tänka på är att falla så tar gravitationen och det sunda förnuftet hand om resten. Och kroppens impuls att sätta fram ena foten för att förhindra fallet förstås. Om jag bara ser till att lyfta på fötterna så ofta jag kan så löser det sig.

Efter den lilla uppenbarelsen hade jag sådär två minuters löpning i hög hastighet in i mål att njuta av. Så himla häftigt att knappt behöva ta i för att komma upp i en fart som jag tidigare brukade köra fyrahundringar i med viss möda. Nu gäller det bara att komma ihåg den där lärdomen till nästa gång.

Vallning pågår!

Är inne på tredje omgången grundvalla. Kom riktigt i stämning när Hellner just tog andraplatsen på femton kilometer.

Förfest!

Den perfekta uppladdningen inför julfesten med jobbet - 10k i den krispiga kylan. Fick tips av min löptekniksguru om hur jag kan jobba bort vadträningsvärken. Känns som om jag lyckades, i alla fall lite. Jag är kungen av elljusspåret! Nu blir det glögg och julbord.

Men när är kroppen nöjd?!

Jag är tillbaks i horisontalläge. Min kropp tycks aldrig få nog av vila idag. Har kollat in Viktorias alla Nobelklänningar från 1995 och framåt, sett "vanliga människor" få svara på löjliga frågor om hur härligt det är att få chansen att vara med på klubben för inbördes beundran-festen och sett vanligtvis smarta journalister fjanta runt i långklänning och fnissa. Jag måste nog stänga av innan jag blir helt hjärndöd.

Stavlöpningen gick som en dans trots att vi ägnade oss åt stört jobbiga intervaller. Jag längtar redan tills imorn när jag får springa igen.

På det fjärde ska det ske...

Jag har gjort nåt för mig helt galet idag - sovit middag. Är så övernaturligt trött nuförtiden så det var livsnödvändigt med lite sömn. Men herregud vad seg man blir. Nu har jag studsat runt hemma en stund och försökt peppa mig på stavträningen. Känner mig fortfarande inte övertygad. Får se hur det här går.

Nu kommer den!

Mina skidor står just nu intryckta i garderoben bakom alla mina klänningar, både i väntan på att bli vallade och på att det ska bli snö. Vallan kommer i helgen, och tro det eller ej, men SMHI har lovat snö! Inte idag, men i början på nästa vecka!

Jag är en löpare är en löpare är en löpare

När jag inte springer ett enda steg på flera dagar känns det ibland som att jag drömt att jag är en löpare. Men nu när flyttkaoset har blivit lite mindre hysteriskt passade jag på att ta ett par varv på elljusspåret, och jo, jag är minsann en löpare. Ut i tåspetsarna. Jag älskar varenda steg, även fast vaderna bråkar med mig.

Varde ljus!

Helgens träning har hittills bestått i att bära tusentals flyttlådor och möbler. Två lägenheter har blivit en. Allt är en enda röra, men adventsljusstaken är åtminstone framme!

Nu stavar vi!

Dags för veckans drabbning med klubben på Galgberget. Och jag som fortfarande har tidernas träningsvärk i vaderna...

Det går utför

Jag är tillbaka! På min normala vilopulsnivå alltså. I somras låg jag på 46bpm, men under hösten har pulsen rusat tack vare infektioner och en allmänt stressig situation. Men jag måste tydligen vara piggare än piggast just nu, och dessutom rätt vältränad. För det har gått utför med pulsen de senaste veckorna, och nu är jag där nere runt 46 och nosar igen. Nice.

För övrigt ska folk som belägrar maskiner i tre evigheter på gymmet ha spö. Alla roddmaskiner var upptagna och jag fick ställa mig på übertrista crosstrainern.

Mot gymmet!

Bodybalance och lite rodd står på schemat. Can't wait!

Selektiv glömska och onda vader

Vissa saker är man bra på att glömma bort att man har hört. Som när BGMS-Markus nästan det sista han gjorde i söndags sa till oss att vi inte skulle ut och springa några maraton nu genast, utan låta kroppen vänja sig långsamt vid vårt nyfunna löpsteg. Yeah right.

Jag fick med mig J på några kilometrar i långsamt tempo ikväll. Och redan innan 5k kändes det som om vaderna ville packa ihop och gå hem. Jag var faktiskt inte beredd på att det skulle kännas så mycket. Men visst, på samma sätt som skenbenen och benhinnorna protesterar om man är för ivrig när man börjar springa på hälarna så är det väl rätt naturligt att vaderna obstruerar när det är dags att ge sig på framfötterna. Men det känns ändå jävligt bra! Det går så lätt, det är som om jag smyger fram! Inga dunsande fötter i marken, snarare som om jag trippade fram i mockasiner. Men så är det ju det där med kadensen... Att springa minst 180 steg i minuten frestar på. Andningen är lite kajko, liksom pulsen. Men det rättar väl till sig så småningom.

Hur som helst känner jag mig jäääävligt cool när jag trippar runt. Och jag inbillar mig att det ser rätt så graciöst ut.

Tränar du? Känn dig smart!

Jahapp. Då var det klarlagt då. Motion gör oss smartare. I knew it. I alla fall om som 18-årig man gjorde konditions- och intelligenstesten inför värnplikten mellan 1950 och 1976. Hoppas att det även gäller 26-åriga kvinnor som börjar hårdträna på gamla dar.