63

I förmiddags orsakade jag ett mindre asgarv över en kopp kaffe. Jag avslöjade mina Vasaloppsplaner för systrar och föräldrar, och de mottogs alltså med stor munterhet. MEN JA BJUR PÅ DE! Fan vad jag ska åka, snabbt som tusan kommer det gå.

62

Jag sitter och tänker på en midjekort turkos jacka i prasselmaterial. Och så tänker jag att jag vill ha den till ett par säckiga chinos. Sen tänker jag att jag ska leta reda på den där parasiten som sitter i mitt huvud och ändrar på allt jag tycker är snyggt. Midjekort turkos jacka?!

61

Jag upptäckte just att jag har stora, blodiga sår på min hälsena. Detta utan att ens ha använt idiotiska skavsårsskor. Någon form av felplacerad stigmata kanske? Men mig veterligen så har jag ju inte precis känt någon slags stark inlevelse i Jesu lidande, eller fått några märkliga visioner och tuggat fradga, så det kanske är något annat då.

60

Såhär såg jag ut igår. Särskilt hade jag en sån där vallgrav mitt på magen som kommer sig av att jag har så magnifika magmuskler. Och så såg jag väldigt mycket ut som snubben i bakgrunden som har slängt upp benet lite lätt i luften samtidigt som han ser sjukt avslappnad ut.

Eller ja, jag var nog lite mer som den här snubben kan jag tänka mig. Jag var på ett danspass där instruktören blandade hejvilt mellan salsa, hiphop, samba och nån slags gorillagång, och jag stod mest som ett frågetecken. Men skam den som ger sig. Det ska bannemig bli en dansstjärna av mig, för hur det än såg ut så var det förbannat roligt.

Men det jag inte fattar är hur någon kan tycka att det känns fullständigt normalt och härligt att vicka sådär på rumpan och åla runt med armarna över huvudet. Nåja. Det kanske kommer till mig också.

59

Så var man låtskrivare också. Eller ja, textförfattare och plagiatör av rang. Jag och min underbara redaktion har skapat ett mästerverk som borde kunna krossa motståndet i ESC om vi kunde få ta över Georgiens plats. Jag känner mig oerhört nöjd.

58

När man börjar rota bland coola brudar som gör bra musik så känns det alltid som att man hamnar i nån slags skattkista. Kom att tänka på Penetration och deras fantastiska one hit wonder Don't dictate. Kan vara en av mina favoritlåtar. Resten de gjorde var väl mest rätt tråkigt, men sättet som Pauline Murray sjunger på i den låten gör mig helt matt.

57

Utesändning på Sottunga sommaren 2008.

Vi hade sommarmöte på jobbet idag för att vi vanliga anställda skulle få chans att tycka till om sommarplaneringen och tablån och allt det där. Undrar om sommaren i Halmstad är lika rolig som sommaren på Åland. En del av mig tvivlar.

Den stora gästhamnen på Sottunga, en kväll i juli.

Midsommar på Åland.

56

Jag har fastnat totalt i en gammal tv-serie som jag började kolla på för flera år sedan när den gick på Tv3. Det är nästan lite pinsamt att erkänna, men det handlar om The L-word. Ibland struntar jag i att sova på eftermiddagarna för att istället hinna med ett avsnitt av denna extremt maniskt lesbiska serie. Alla knullar med alla hela tiden, och när de inte gör det så är det någon som gör slut och någon som blir manodepressiv och en stalker. Vilket visserligen egentligen är som beskrivningen av vilken skruttserie som helst.

Nåja. Vad jag skulle komma till är att seriens musikproducent har sjukt bra smak. I princip all riotgirl, brudfolk och sexelectro som gjordes då i slutet på nittitalet och början av tjugohundratalet finns med, och det är ju inte fy skam. Igår fick det mig att återupptäcka tvillingsystrarna Tegan and Sara. Jag fick ett recensionsex av deras fjärde platta So jelaous för fem år sen och tyckte väl att den var sådär från början. Men med tiden fastnade den som klister, och jag blev helt besatt av I wouldn't like me och Where does the good go. Och de är lika bra idag upptäckte jag när jag rotade fram plattan i min osorterade (och numera också pinsamt olyssnade efter att Spotify dök upp på min himmel) skivsamling.

Vilket leder mig fram till ungefär samma slutsats som jag försöker trumma in i alla människor som vill få mig att upptäcka Ulf Lundells, Neil Youngs eller (fyll i valfri gubbtrött rockidiot)s "storhet": Jag behöver inga gubbar när det finns skitbra, ursnygga och coola brudar.

55

Igår ringde vi Gud. Alltså i programmet jag jobbar med. Vi bad henne hjälpa Drott som just då inte vunnit en enda match i år, och som det såg ut att gå åt helvete för. Det ser fortfarande lite mörkt ut för laget, men de vann i alla fall mot Trelleborg senare på kvällen. Gud bor tydligen i Holland, för dit går telefonnumret. Och om hon nu kan ägna sig åt handbollsmatcher i Halmstad så kanske hon kan fixa lite åt mig också.

Önskelista:

1. Lite mer energi. Jag känner mig orkeslös som en klubbad padda.
2. Tjusigt hår och långa ögonfransar. Imorn ska jag bli fotad. Jag blev fotad ett par veckor sedan, men de bilderna blev inte bra så nu ska vi ta nya. Och då skulle det passa att bli lite snyggare en stund.
3. En knapp som man kan stänga av öronen med. Jag orkar inte med pladder idag.

54

Och när tänker vintern ta slut egentligen?

53

När jag var hos N på Åland fastnade vi av en slump i Jacob Frösséns dokumentärfilm om Olle Ljungström på svtplay.se. Och jävlar alltså, det är fan en av de snyggaste dokumentärer jag sett på bra länge. Den mannen är helt strålande på att uttrycka sig, det finns ögonblick i filmen som är så klockrena att man blir helt matt eller skrattar av förvåning. Har du en timme över så kolla för fan.

52

Det är något konstigt med mig. Jag orkar ingenting. Jag som brukar vara störtpepp på att köra dubbelpass med världens skönaste instruktör på tisdagar, men idag kände jag mig bara matt. Orkade knappt med ett pass. Känner mig lite vilse i min egen vardag. Nåja.

Just nu sitter jag bara och längtar efter ett par sinnessjuka skor. Ju bättre jag blir på att traska runt i högklackat, desto högre vill jag att de ska vara. Så nu kan jag tänka mig de här eller typ de här. Ge mig!

51

Det är inte sant. Jag har varit hemma i tio minuter och är redan less på det. Grannjäveln har dragit igång sitt förbannade skrikande och musikspelande igen efter två veckors lugn. Och på en ännu mer outhärdlig nivå. Jag måste ut härifrån.

50

Nellan och jag vi är goda vänner...

Det var för övrigt schysst att hänga lite på ön igen. Allt var ungefär som vanligt och allra roligast var att intensivumgås med Nellan. Vi rusade hem från middagen vi var på och såg på Melodifestivalen i onyktert tillstånd, vilket medföljde att vi hade väldigt bestämda åsikter om alla låtar, trots att vi egentligen missade de fem första framträdandena och bara såg snabbreprisversionerna av alla utom Sarah Dawn Finer, Next 3 och Malena Ernman. Jag tyckte till exempel att Star Pilots var en klockren Globenlåt (trots plagiatvarning, den lät ju exakt som Waiting for a star!), att Agnes var bättre än väntat, att Next 3 var skrikochpanikkatastrof, att Susanne Alfvengren var kräkdålig, att Anna Sahlene och hennes norska kompis var platt och trist, att Sarah DF hade stora bröst och att Malena Ernman kommer vinna hela Melodifestivalen, och säkert i Moskva också. Sen igår när vi inte orkade röra oss mer än mellan soffan och köket hemma hos Nellan så passade vi på att kolla reprisen på det hela för att se om det verkligen var som vi så stensäkert tänkte på lördagkvällen. Då visade det sig att det mest tilltalande med Agnes var hennes coola guldpaljettcatsuit, att Star Pilots var rätt ospeciella, att Alfvengrens låt inte riktigt förtjänade att bli så tvärsågad och att Anna Sahlene och Maria Haukaas Storeng hade en rätt svängig låt. Och framför allt att Sarah Dawn Finer borde vinna i Globen. Eller möjligen Malena Ernman. För även om den lät typ exakt som Vincero fast på franska så var det ju ett helt strålande framträdande av en supercool kvinna. Och det mest utmärkande bidraget. Och eftersom hon sjöng bättre när hon framförde låten andra gången så har jag stora förhoppningar om att det kommer låta helt fantastiskt i Globen.

49

Sådärja. Nu är jag på väg hem igen.

Helgens märkligaste (och roligaste) uttalanden:

"Jag är så stolt att jag är kurd!" Nellan under Darins framträdande på Melodifestivalen. Nellan är inte kurd.

"Jag ber om ursäkt för att jag har förolämpat dig!", följt av en lite för intim kram och en puss på kinden. Jim på Arken. Första gången vi sågs sa han att jag var en kossa. I hans ögon var det tydligen en komplimang. Jag vet inte hur folk är i Österbotten och Närpes, men det kan ju hända att det är fint att vara en kossa där. Hur som helst var det ju typ två och ett halvt år sedan det hände, och efter att han fattade att jag tog illa upp så har han bett om ursäkt tusen gånger, vilket man ju kan tycka räcker. Men det märkligaste av allt var nog ändå att han tycker att det känns helt naturligt att pussa mig på kinden.