Mitt livs snabbaste halvmara - eller det är på tävling det gäller

Resultatlistan från helgens begivenheter har publicerats, och det var riktigt trevlig läsning. Jag konstaterar att jag simmade snabbare än jag brukar, och att jag nosade på ett snitt på 30km/h på cyklingen. Och framförallt - att jag slog mitt tidigare halvmarapers med en dryg minut! Hur är det möjligt efter fyrtio minuter i vattnet och drygt tre timmar på cykeln?! När jag sprang mitt livs snabbaste femkilometerslopp på Göteborg triathlon i Hindås för någon månad sedan så hade jag lite lättare att förstå det. Fem kilometer är ändå en kort sträcka, och den typen av smärta är lättare att hantera. Men en halvmara! På 1.48! Och, med risk för att ägna mig åt historierevisionism, så var löpningen igår inte i närheten av lika jobbig som Prinsens minne förra året (då jag persade sist).

Gårdagens tider:
Simning (1900 m med varvning på stranden): 39:25
T1: 2:29
Cykling (90km - två varv på en kuperad bana): 3.02.52
T2: 2:25
Löpning (21,1km - 4 varv, 60% grus och stig resten asfalt): 1.48.25

Jag är urnöjd. Dels med att ha simmat under 40 minuter. Ett realistiskt mål som jag satte upp för mig själv innan tävlingen var att allt under 45 är bra, under 40 är strålande. Jag trodde aldrig att jag skulle cykla under tre timmar, men jag drömde om under 3.05. Och det klarade jag ju. Och sen löpningen då. Jag siktade på under två timmar. Herregud. Har jag noll insikt om och koll på min egen kapacitet?

Såhär dagen efter är mina värsta skavanker ett ordentligt skavsår på hälsenan efter chipet och ett knäveck som smärtar nåt djävulskt. Trapporna ner från jobbet var en pers idag kan jag lova, jag borde nästan gjort som Anna och bett någon filma min framfart. Hade varit stor underhållning.

Under löpmomentet - så glad! Foto: Johan.