Det är inte utan att jag stämmer in lite i kören av människor som undrar om jag är riktigt klok. Men jag funderar inte över min egen intelligensnivå just för att
jag tänker genomföra en ironman (folk tycker av någon anledning att det är lite knäppt det här med att simma 3,8k, cykla 18 mil och sen springa ett marathon), utan för att jag är villig att betala över 4000 kronor för det. Men har man bestämt sig så har man. Nu ska jag bara se till att träna lite också, och bli lite mer övertygad om att jag faktiskt kommer klara av det här. Imorse simmade jag min längsta sträcka i sträck utan att få en kallsup. Jag kom tvåhundra meter. Det tar sig, kan man ju säga. Men samtidigt - det är några hundratals meter till som ska simmas i
Kalmarsund.
Men jävlar i min låda vad det pirrade i magen när jag såg mejlet som bekräftade
den här galenskapen! Det är lite samma känsla som när jag bestämde mig för att åka Vasaloppet. Det känns korkat men samtidigt så fantastiskt spännande att jag knappt kan stå still.
 |
| Är det här verkligen triathletmaterial? |
Häftigt! Ska bli så spännande att följa dig!
SvaraRaderaCoolt! Har också funderat, men inte vågat mig på det ännu. Bänkar mig med popcornen framför bloggen för att följa laddning och lopp. :)
SvaraRaderaKul!! Det har jag funderat på att göra länge. Cyklingen/simningen är inga hinder, fr mig är det väl värre att få till en respektabel tid på löpningen :-)
SvaraRaderaDaniel: Jag kommer behöva alla dina peppande hejarop. :)
SvaraRaderaRichard: Haha, frågan är om det kommer bli en tragedi eller komedi du får följa...?
Majken: Det där med respektabel tid har jag lagt ner alla tankar på. ;) Jag vill bara klara maxgränsen på 16 timmar. Ibland känns till och med det omöjligt. Jag stod hemma och räknade när jag borstade tänderna i morse, och jag kom fram till att jag är helt dum i huvudet. Jag är rädd för fart, allt över 25km/h på cykel tycker jag är läskigt just nu. Hur ska jag då hinna runt innan tio timmar gått på tävlingen..?